Ett nytt läsår på KAU

Scheman, litteraturlistor och höstlik luft. Korridorerna är fulla utanför föreläsningssalarna och Karlstads studentkår och studentföreningar har bråda dagar att välkomna alla nya studenter. För en del en början, för andra en fortsättning och en del har slutskedet för ögonen. Det är terminsstart på ett nytt läsår!

Liksom många andra studenter har jag inte fått den där eftertraktade ledigheten som betald semester innebär. Men kommer man över det suktandet inser man att det inte är så tokigt heller. Under sommaren har jag jobbat som stödassistent i Karlstads kommun. Mött människor i olika livssituationer och med individuella förutsättningar. Inte minst psykiska, och med som vi i vårt språkbruk brukar kalla diagnoser. Det speglar också den mångfald av individer man kan möta i klassrummet, så det är verkligen erfarenheter värda att ta med sig. Och visst har jag väl totalt sett fått den där variationen man kan behöva för att få en nytändning.

Betald semester får vänta på sig i minst två år. Jag påbörjar mitt fjärde år på lärarprogrammet. Och tänker på hur både fort och långsamt det gått. Och tänker nästan i samma andetag på hur länge det är tills nästa VFU. Våren 2018 är det dags igen – tillika min slutpraktik. Vad göra?

Även om jag tycker att det saknas fler praktiska inslag i utbildningen och gärna skulle se att vi hade mer kontakt med verksamheter, så finns definitivt mycket att lära. I dagarna har jag haft kursstart på samhällskunskapens c-kurs och dragit igång en dykning i historia som bakgrund till samtida politiska konflikter.

Vi kommer i samband med det också titta på didaktiska fall med övergripande frågor som: ”hur ska jag som lärare hantera ett stoff så att det varken blir för komplext eller alltför förenklande för eleverna?” och ”hur ska jag som lärare förhålla mig till normativitet och saklighet?”. När vår mycket kompetente föreläsare presenterade detta kunde jag inte annat än jubla inombords. Här hålls förankring till klassrumskontexten!

Så, vad mer kan hösten ägnas åt? Och ja, här tänker jag lite bortanför avkopplande kontemplering vid tända ljus i vardagsrummet (efter de där regniga, mörka dagarna som oåterkalleligt kommer varje år behövs det också).

Men mycket händer och exempel är temadagar på universitetet. Möjligheter och utmaningar kring nyanlända elevers lärande, det mångkulturella klassrummet samt kreativitet och lärande är några rubriker. Jag har redan anmält mig. Håll utkik ni också, både studenter och verksamma!

Vidare har jag personligen något speciellt att se fram emot. I oktober åker jag och sambon på resa till Indien. En privat resa, av privata skäl, men likväl kommer vi samla på oss intryck, bilder och möten med hinduernas viktigaste stad: Varanasi. Kan nämna att vi båda har läst religionsvetenskap på lärarutbildningen, vilket gör att ni kanske förstår vår entusiasm. Resan kommer vara ett viktigt bidrag till våra lärargärningar, så därför kallar jag den helst med en glimt i ögat ”fortbildning med nöje” 🙂.

När jag började blogga här på Pedagog Värmland var just mina Indien-erfarenheter något jag lyfte fram. Det har hamnat lite i glömska eftersom det funnits så mycket intressant att skriva om. Därför tänkte jag ägna nästa inlägg till Indien i synnerhet – och i allmänhet varför jag tycker det är viktigt med konkreta erfarenheter i lärande.

Önskar er en spännande höst!

/Tilda