Konferens + kunskap = kompetens

Hur skapas en röd tråd genom hela lärarutbildningen? Vilka kvalitetsförbättringar krävs? Hur kan utbildningen bli så bra och attraktiv som möjligt? Och intressant: hur kan jag som blivande lärare använda mina erfarenheter för att bidra? För mig personligen är detta inte bara en fråga om kvalitetsförbättring – det är lika mycket demokrati! Det är att påverka framtida lärare, som i förlängningen är bärande byggstenar i våra skolor. Superviktigt!

I dagarna har jag haft förmånen att vara med som studentrepresentant på konferensdagar med ämneslärarprogrammet. Destinationen var Selma Spa+ i Sunne, ämnet kompetensutveckling. Betoning var bl.a. UK och VFU: Utbildningsvetenskaplig kärna och verksamhetsförlagd utbildning. Att det var ett mysigt ställe att vistas på behöver jag förmodligen inte förklara vidare (OBS: särskilt för en student som lever på CSN).

Trevligt, inspirerande och goda förfriskningar. Anledningarna till att vara glad som student på plats är många.

Så, vad är UK? Lärarutbildningen mot gymnasiet är uppbyggd med starkt fokus på ämneskunskaper. Under andra och fjärde året läser man UK som vardagligt kallas ”allmänna” med anledning av de allmän- pedagogiska och didaktiska aspekter. Helt plötsligt läser vi studenter från många ämnen tillsammans. Utmaningarna är många för att få dessa terminer att fungera som det kitt det är tänkt att vara.

Ett perspektiv som jag kände att jag kunde bidra med i sammanhanget var såklart rollen ”inifrån systemet”. Men inte minst är det viktigt att få en problematiserande bild av möjligheter och utmaningar. Dialog behövs för att utveckla ett lärande och våra lärarutbildare är ju betydande förebilder för oss lärarstudenter. Hur kan vi göra för att kvalitetssäkra innehållet? Vägar diskuterades, och jag kände mig mycket välkommen i samtalen. Kul!

När olika kursledare och utredare presenterade sina kurser pratade vi om innehållet i mindre grupper. Kontakten med skolverksamheterna såg många som en springande punkt, inte minst med tanke på tvåårsintervallerna mellan VFU-perioder. Har vi tur kan vi t.ex. få igenom fältstudiedagar och mer konstruktiva samtal mellan studenter, KAU och lokala lärarutbildare under VFU.

För mig är det ändå en gåta varför inte ännu fler studenter vill göra inspel i utbildningsfrågorna. Det påverkar ju så mycket! Men det kanske är för att jag själv tänker efter devisen:

”Gör du inte din röst hörd där det finns chans för utvecklingsarbete har du inte rätt att muttra i korridorer och klaga i det tysta.”

Hårt, kan någon tycka. Nyktert saklig logik, menar jag.

Nästa vecka är det programråd på KAU – då hoppas jag se fler studenter tycka till. Det är aldrig för sent att börja engagera sig. Och ska jag vara krass är det under det här läsåret när jag börjat engagera mig mer i utbildningsfrågor som jag stärkts i hur jag ser på lärande, kvalitet i undervisning och hur utvecklingsprocesser är viktiga. För allra sist i ledet står jag som lärare i ett klassrum en dag – i grunden påverkad av min utbildnings kvalitet och/eller brister.

//Tilda