Uppgifter. Digitalisering. Stimulans?

Den första delen i årets Lärlyft kallar jag Förutsättningar och utformning. Den handlar dels om uppgiftskonstruktion, dels om hur vi kan planera vår undervisning så att ämnesinnehåll och didaktik integreras med teknik. Vi har läst artiklar om båda områdena och vid vårt pedagogiska forum tittade vi på både digitalisering och uppgiftskonstruktion var för sig men förhoppningen är också att vi framöver ytterligare kan tänka till kring hur vi utformar uppgifter med digitalisering i åtanke.

Suzanne Parmenius Swärd som har skrivit den första artikeln ställer upp en del ganska rigida avgränsningar för hur uppgifter bör konstrueras. Hon redogör för hur dessa behöver konkretiseras genom exempelvis bedömningskriterier och vad som kommer bedömas, men också att vi lärare talar om för eleven hur mycket som ska skrivas, på vilket sätt detta ska skrivas etc. Hon hävdar att elever inte ska behöva tolka in lösningar i uppgiften, dvs. att behöva komma på vad läraren har för bakomliggande avsikt.

Det vi i gruppen kommer att tänka på när vi diskuterar Parmenius Swärds utgångspunkter är att vi inte alltid har den genomtänkta idén – vilket lärande en viss uppgift ska leda till och se den i ett sammanhang, eller för den delen att när man har detta tydligt formulerat ändå inte alltid planterat det tillräckligt tydligt hos eleverna. Att ta del av teorier och konkreta tips på uppgifter har väckt en del aha-upplevelser kring hur vi kan arbeta med det. Parmenius Swärd kommer in på hur uppgifter bör vara styrda så pass att eleverna har alla möjligheter att uppnå avsett lärande men samtidigt fria nog för att använda ”sin egen erfarenhet, kunskap och kreativitet”. Anders Mehlum talar om detta som ”frihet under styrning” som skapar en god motivation för eleverna att prestera. 

Den digitala tekniken är en integrerad del av undervisningsvardagen och i en sådan kontext är det viktigt att titta på hur den tekniska kunskapen hos läraren integreras med övriga kompetenser. M. Koehler, T. Shin och P. Mishra har tagit fram den så kallade TPACK-modellen, vilken i ett VENN-diagram av tre sfärer lägger ut tekniskt kunnande, pedagogiskt kunnande och ämnesmässigt kunnande. Där de enskilda sfärerna möts uppstår korsbefruktningar, men det man framförallt vill uppnå är ju att alla dessa kunskapsdomäner berikar varandra. Martin Tallvid, författare till kurstillfällets andra artikel, beskriver det som ”ett försök att beskriva det intrikata samspelet mellan de olika kunskapsdomäner som ingår i en lärares uppdrag”.

Inom gruppen ser vi alla att vi har tekniska kunskaper och försöker använda dessa, men vi vill bli bättre på det och framförallt se hur man kan koppla ihop de tre kunskapsområdena så att den tekniska biten inte blir något som läggs ovanpå eller bredvid ”det riktiga lärandet”. Flera uttrycker exempelvis att ”så skulle jag vilja göra” efter en filmsekvens vi tittat på som visar hur elever producerar radioprogram för att prata om romaner på engelska. Det är en uppgift som för med sig många aspekter och resultatet är äkta, i den bemärkelsen att det inte skulle ha kunnat göras med samma resultat på ett annat vis. Diskussionen drog igång ordentligt om olika filmuppgifter eleverna kan göra, att spela in dem för att se progression och vi listade program som vi använder i undervisning, såsom Storybird, ReadTheory, Viking Quest, Quizlet, Kahoot!, Lyricstraining.

Vi har mycket goda idéer för hur vi kan konstruera roliga och stimulerande uppgifter. Det vi behöver ha i åtanke är om vi har lagt ner det planeringsarbete och den tankeverksamhet det krävs för att leva upp till hur en uppgift bör vara konstruerad och även se den i relation till de andra kunskapsdomäner vi förhåller oss till.