Blogg
Hej!
Jag är gymnasielärare med ämnena Svenska och Historia i legitimationen. Min roll som förstelärare är att fungera som lärledare för den kollegiala fortbildningen vid Karlbergsgymnasiet i Åmål. På senare år har jag arbetat en del med att skriva i olika former (som denna blogg) och Jag har (naturligtvis?) ett brinnande intresse för läsning.
Bloggens titel syftar till den stora kompetenshöjningsinsatsen Läslyftet - Åmålsmodellen som Åmåls kommun bedriver. Det är Skolverket som står bakom ett nationellt skolutvecklingsprogram och har tagit fram, och fortsätter ta fram, kursinnehåll tillsammans med universitet runt om i landet. Läsåret 16/17 sjösatte kommunen detta bland i princip all dess pedagogiska personal. Läsåret 17/18 vinnlägger vi oss om att rikta utbildningsinsatserna så att alla delar av skolan får del av det som är mest angeläget för just dem.
Jag kommer alltså agera som lärledare i denna kollegiala process, vilket innebär att jag inom min lärargrupp på gymnasiet ska leda samtalen och driva dem framåt. Meningen är att eleverna ska få en bättre läs- och lärkompetens genom att vi lärare själva blir uppmärksamma på hur inlärning sker och hur vi implementerar våra kunskaper i klassrummet.
Denna blogg kommer bjuda på mina tankar kring det arbete vi genomför, vilka tankar och spörsmål som gror och tar fart. Vart det bär vet jag inte, men det ska bli intressant att företa resan. Välkommen du också!
/Stefan
Modelleringens viktiga roll har poängterats gång efter annan i den här kursen, och vi kan se varför det trycks så mycket på det. Att gå före eleverna och visa hur man ska göra är ju det självklara sättet att gå till väga när man ska lära ut nya, obekanta ting. För egen del kan jag säga att jag är glad att sempai i Kils Karateförening går före och visar hur vi ska göra neko ashi-dachi med shuto-uke, istället för att bara beskriva det första gången. Lärare gör samma sak när det kommer till praktiska moment utgår jag ifrån. Men texter då? Hur arbetar vi med dem? Det är ju faktiskt inte bara att läsa dem rätt upp och ner har vi sett.
Det är skillnad på hur man jobbar med skönlitteratur och facklitteratur. Vi har upptäckt att det generellt är lättare att använda lässtrategierna med informativa texter och svårare med skönlitterära. Alla texter i skolan är ämnestexter, men en skönlitterär text kämpar mer i motvind då den så tydligt kan vara något annat också. Det om något är ett bevis för att tankesättet som presenteras i fortbildningen Läslyftet inte bara är till för ämnet Svenska, eftersom det faktiskt lättare appliceras på många andra ämnen. Jag tror dock att flera fortfarande har uppfattningen att det är just Svenska som i första hand ska handskas med texter. Men det är ju inte hela sanningen. Svenskämnet har ynnesten, och utmaningen, att behandla texter på många sätt. Men nog ska det mycket till för att säga att man inte ska få träning i hur man läser av diagram i Matematik eller regelböcker i Idrott? Noter i Musik eller kopplingsscheman i Ellära? Vårdplaner i Vård- och omsorgsarbete eller CAD-ritningar i Teknik? Vad jag menar är naturligtvis att texter omger oss i alla ämnen och skolelever behöver strukturer och strategier för att tillgodogöra sig innehållet på bästa sätt.
Vi lärare tar saker för givet ibland. Det är något vår lärgrupp har upptäckt under arbetet med lässtrategierna. Genom ett mer strukturerat sätt att närma sig texter och ett sätt att arbeta med dem efter en plan (som i de allra flesta fall är mer genomtänkt än vad vi gör idag) så blir behållningen av läsningen större och de områden där förståelsen fallerar kommer upp till ytan. Ofta märker eleverna själva vad de bör arbeta vidare med. Vi lärare och elever ser nyttan med lässtrategier. Jag vet exempelvis vad neko ashi-dachi med shuto-uke innebär, för sempai har gått före och visat det. Dessutom har jag en svensk-japansk parlör.
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg