Blogg
Innevarande läsår deltar 10 lärare, från alla åldrar inom grundskolan, i Eda kommun i ett skolförbättringsarbete som syftar till att utveckla vår läsundervisning. Upplägget är i grova drag detsamma som forskningsprojektet LISA-PLOT, men vi har justerat det efter vår kommuns förutsättningar och våra lärares behov. Dessutom gör vi det inom ramen för SOL i Värmlands utvecklingsarbete Återkoppling så vi har verkligen försökt ta vara på en del av allt det fantastiska samarbete som finns i Värmland och som gynnar våra elevers språk-, läs- och skrivutveckling.
I korthet går det ut på att pedagogerna filmas under ett lektionspass då de bedriver läsundervisning och efter denna lektion samlas man för att diskutera utifrån ett observationsprotokoll med i förväg fastställda kvalitetskriterier.
De kriterier vi har valt är lektionens syfte, vilken återkoppling eleverna får och hur klassrumsinteraktionen ser ut. Det innebär att läraren som haft lektionen och den som filmat lektionen var för sig sätter sig och bedömer lektionens kvalité i förhållande till syfte, återkoppling och interaktion. För att till exempel bedöma hur bra återkoppling som eleverna fick börjar man med att undersöka om där förekom återkoppling över huvud taget? Och om det förekom, i hur hög utsträckning? Till hur stor nytta var den för elevernas fortsatta lärande? Detta graderas på en fyrgradig skala.
Att delta var frivilligt och när vi presenterade idén för våra kollegor verkade det största hindret vara just filmningen. Trots det ville vi verkligen använda film, eftersom vi själva upplevt nyttan av det i tidigare skolförbättringsarbete. Genom det fick vi även ta del av forskning som stödjer detta. I Eda ägnade vi därför lite tid åt att hantera detta, bland annat genom att samla in och respondera på lärarnas tankar via loggböcker. Där framkom det att de lärare som, trots sin oro över att bli filmade och bedömda, ändå valde att delta uttryckte en stor tilltro till både oss lärledare och till varandra. Följande finns att läsa i loggböckerna:
Jag litar stenhårt på er, vet ju sen tidigare att ni är duktiga och trevliga kollegor. Jag är trygg med er.
Det känns bra att flera redan gått Lisa-projektet och har erfarenhet och kan stötta oss i detta med ex filmningen!
Genom samtal och reflektioner lär man sig av varandra.
Stöttande kollegor som ger och tar konstruktiv kritik på ett bra sätt.
Vi kunde också läsa i loggböckerna att deltagarna gick in med väldigt höga förväntningar och att de trotsade sina rädslor för att de trodde att det skulle vara värt det:
Jag har som alltid väldigt höga förväntningar. Detta kanske både är positivt och negativt. Våga ta kritik utan att bli helt knäckt. Trots detta så har jag alltid haft en vilja att utvecklas och tycker att nya saker är spännande. Känslan av att utvecklas är trots nervositet väldigt härlig känsla och en tillfredställelse.
Inte kul att se sig själv på film, men syftet är inte att ha kul, det är att utvecklas i min yrkesroll.
Två av de tre kvalitetskriterier vi jobbar med är syfte och återkoppling. Så den första nöten vi gemensamt försökte knäcka var hur syftet med aktiviteten/lektionen kunde bli tydligare. Efter första filmningen och de efterföljande samtalen om lektionens kvalité skriver en lärare:
Jag har fler verktyg att nå syftet ´Läsa med flyt´. Ska försöka bryta ner syftet i underrubriker, ge bättre konstruktiv feedback, vara tydligare. Fick bra tips på hur jag kan jobba vidare och det känns på det hela taget skönt att ha kommit i gång ordentligt i arbetsprocessen.
När samma lärare genomför nästa filmade lektion kan hen tydligt se sina egna framsteg:
Det kändes verkligen bra att syftet nu var mer tydligt. Vi hade brutit ner det i mindre delar: NU och SENARE och detta gjorde vägen till slutmålet mer tydlig både för mig och elever!
Läsa med flyt är ett av de syften vi jobbat med. Andra syften som lågstadielärarna försökt bryta ner och konkretisera är bokstavskunskap och automatiserad avkodning. Det har lett till en mängd spännande lektioner och även till att lärarna uppfunnit nya stödstrukturer, till exempel Lathund för bokstavsgenomgång och Checklistor för läsprogression och kamratbedömning.
Vi har haft fantastiska lektioner där vi upplevt hur det vi arbetat fram verkligen förbättrat läsundervisningen, men vi har också haft lektioner där det inte alls gått som vi tänkt oss för att vi mött problem som vi inte förutsåg innan och inte visste hur vi skulle lösa. Då är det tur att vi redan från början visste att det vi tänker göra är komplext och det finns varken facit eller quick fix, men vi gör det tillsammans och vi hjälps åt. Vi organiserar stödet och det kollegiala lärandet genom:
Att vi har infriat förväntningar och fungerat som stöd för varandra finns gott om bevis för i loggböckerna:
Det dyker upp många nya idéer efter mitt samtal med Malin och man blir lite sporrad för att göra det ännu bättre.
Sedan förra observationen/återkopplingssamtalet har jag arbetat vidare med att få till det bra vid parläsning, att de blir mer delaktiga till att vara ett stöd för kompisen. Jag tycker att det har varit oerhört lärorikt och fint att direkt kunna använda något konkret i klassrummet.
Ännu mer konkreta lektionsupplägg:
Jag tänker köra vidare på bokstavsgenomgången och testa olika stationer som vi diskuterade. Jag ska försöka koppla varje station/moment till ett syfte och också låta eleverna återkoppla mer till varandra under tiden. De behöver få utrymme att vara mer delaktiga och diskutera i par/grupper.
Jag ser mycket fram emot vårt fortsatta arbete under våren. Många deltagande lärare vittnar om att de redan känner att de utvecklat sin läsundervisning mycket. Trots att det är utmanande både på grund av läsningens komplexitet och på grund av försvårande omständigheter på grund av coronapandemin så gör vi detta med glädje. Eller för att citera en av deltagarna som på ett möte utbrast:
– Att få ägna tid åt att diskutera mig själv som pedagog. Vilken lyx!
/Malin Granström, Språk-, läs- och skrivutvecklare i Eda kommun
Länkarna från texten:
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg