Blogg
Här kan du läsa om vårt arbete med elevhälsa och hur vi skapar tillgängliga lärmiljöer på våra två skolor, Råtorpsskolan och Södra Råtorps skola. Du kommer få ta del av hur vi arbetar i vårt elevhälsoteam och hur vi arbetar med elevhälsoarbetet i våra grupper. Vi vill ge exempel på ett sätt att arbeta. Du kommer få ta del av hur lärare och personal från elevhälsoteamet samt rektor på Råtorp resonerar kring elevhälsoarbetet och ta del av hur vi arbetar rent praktiskt för att skapa ökad delaktighet och tillgänglighet för våra elever.
Kort sagt: hur vi skapar tillgängliga lärmiljöer i praktiken.
En reflektion jag gjort efter de här två dagarna är att vi i skolan förutsätter att våra elever förstår all den tysta kunskap som finns inbyggd i våra strukturer.
Under tisdagen och onsdagen har vi varit några från Karlstad som deltagit på en konferens om tillgängliga lärmiljöer och anpassad undervisning. Vi har fått lyssna på en rad personer med olika erfarenheter och utbildningar prata om olika delar av tillgänglighetsbegreppet. En reflektion jag gjort efter de här två dagarna är att vi i skolan förutsätter att våra elever förstår all den tysta kunskap som finns inbyggd i våra strukturer. Våra elever ska förstå hur en lektion fungerar, hur en gör i ett kapprum eller omklädningsrum och hur det sociala samspelet fungerar. Det kanske är dags att sluta förutsätta och fokusera på förutsättningar istället. Vilka förutsättningar behöver våra elever?
För att göra det behöver vi skifta fokus från individuella extra anpassningar för elever till vilken typ av undervisning som faktiskt fungerar. Ett sätt kan vara att ha en tydligare struktur kring de olika momenten under en lektion: uppstart, genomgång, arbete och avslut. Lärare från Rosengårdsskolan i Malmö har bestämt att alla lektioner i alla klasser på skolan ska följa samma arbetsgång (se bilden). Det är ett bra exempel på hur en skola slutat förutsätta och börjat skapa förutsättningar i stället.
En av föreläsarna ställde även den aningen provocerande frågan: ”Har vi omotiverade elever eller är det så att vi har tråkiga lektioner?” Jag är medveten om att den frågan är tuff att ställa, men den är inte desto mindre viktig att våga lyfta, särskilt inom ramen av ett prestigelöst kollegialt samtal. Vågar vi ta den frågan, så kan vi lägga fokus på vad som fungerar i stället för att anpassa kring strukturer som inte fungerar. Jag tror att goda pedagoger har ställt den här frågan på sin kammare sedan 1842, men den frågan behöver ställas oftare. Utmaningen blir att hålla skam och skuld stången och orka hålla ett professionellt fokus i en sådan diskussion.
Ytterligare en viktig aspekt med frågan är att den lägger ansvaret hos oss i skolan och inte hos eleverna. Jag tror att vårt pågående arbete kring Universal Design för learning (UDL) är ett sätt att ta det ansvaret. UDL handlar om att undervisningen ska designas för att vara tillgängligt och universell för alla elever Det innebär att varje pedagog behöver ställa sig några frågor redan i planeringsstadiet:
• Vilka elever kommer jag möta?
• Vilka behov har dessa elever?
• Vad vet jag fungerar?
• Hur skapar jag variation i metoder och läromedel?
Om dessa frågor besvaras via planeringen så har vi skapat bra förutsättningar att nå samtliga elever och det är faktiskt något som kan förutsättas av oss i skolan.
/Magnus Sjödin, rektor
Taggar