Ansvar och betyg

Vi har på olika sätt beskrivit vårt arbete med elevhälsa på Råtorp. Vi har lyft hur pedagoger gör rent praktiskt i grupperna och vi har berättat om hur vi arbetar strategiskt med tillgängliga lärmiljöer. Något som vi inte har pratat så mycket om är betyg och bedömning. Som rektor för en skola där våra äldsta elever går i åk 6 innebär betygen ett nytt inslag för våra elever. Betyg är en summativ bedömning som vi ska sätta enligt rådande lagstiftning. När väl betygen är satta så används den statistiken för att mäta måluppfyllelse hos våra elever.

Under förra veckan fick jag förmånen att lyssna till en klok människa, Lena Karlberg. Hon berättade något som fick mig att verkligen fundera på den förskjutning i ansvar som skett när det gäller betygen. När vi lämnade det relativa betygssystemet och gick över i bokstäver, så bestod det nya systemet av G, VG och MVG och i högre utbildningar fanns även IG dvs. icke godkänd. Det här är en viktig händelse, nu skedde nämligen en ansvarsförskjutning från att elevernas kunskapsutveckling var skolans ansvar till att ansvaret plötsligt landade i knät på eleverna. Idag är det så självklart att eleverna kan få F och bli underkända och det innebär att det blivit elevernas ansvar att nå målen i skolan. Det började alltså med införandet av IG. Det här är något jag bedömer att svenska skolan brottas med idag än idag. Vi måste göra en synvända och lyfta ansvaret ur knät på våra elever och ta det fullt ut. 

Jag menar vidare att det här är en del i förklaringen till varför stress kryper allt längre ner i åldrarna. Jag tror inte betyget som sådant är det som stressar våra elever. Jag tror snarare att det är känslan av att det hänger på dem som individer. Vi måste göra en kursändring och återta ansvaret för att det är skolans ansvar att skapa förutsättningar för att nå Skollagens krav:

”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Jag tänker att betyg ska vara ett mått på hur pass väl vår organisation lyckas skapa tillgängliga lärmiljöer för våra elever. Varje F är ett kapitalt misslyckande för mig som rektor, vår elevhälsa, våra lärare och för vår organisation. Det kan ALDRIG vara elevens ansvar eller fel att eleven inte når de mål som finns uppställda för utbildningen. Vi får ALDRIG skylla på eleverna! Här har vi rektorer en stor och viktig roll att spela.

Jag hävdar med bestämdhet att rollen måste lagstadgas fullt ut. Skriv in rektors ansvar i skollagen. Som det är reglerat nu beskrivs rektors roll i Lgr 11. Där skrivs fram att rektor ”har ett särskilt ansvar för att elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver.” Det duger inte. Det står ingenting om att rektor ska leda detta arbete. Här vill jag se en förändring. Varför inte riva upp förslaget om mobilförbud och ersätta det med något som verkligen sätter fingret på hur vi får fart på förbättringsarbetet i våra skolor: elevhälsan. Det borde vara av större intresse för lagstiftaren än att förbjuda mobiltelefoner eller kepsar.

/Magnus Sjödin, rektor

PS. Just nu söker vi efter en ny specialpedagog att hjälpa oss driva förbättringsarbetet på Råtorps skolor. Läs mer här. DS.