Tillit

När man arbetar inom skolan så är det lätt att alla synpunkter, kritik, förelägganden och det allmänna debattklimatet kan göra att man börjar misstro. Jag upplever att vi i skolan sällan ger vår bild av hur vi har det i vår vardag och när vi gör det så tar det alltid spjärn mot något som inte fungerat. Den mesta av rapporteringen av svensk skola handlar om en individ som upplever sig förfördelad av skolan. I slutet av artikeln eller inslaget så uttalar sig ansvarig kort med att vi inte kan uttala oss om enskilda fall. Den bilden ökar inte tilliten till skolan. Här tycker jag media måste ta ett större ansvar.

En ytterligare reflektion är ett ett fåtal högljudda individer kan få stort utrymme i debatten. Det i kombination med populistisk argumentation gör det näst intill omöjligt att föra ett sakligt resonemang. När jag scrollar på olika sidor på nätet, läser insändare eller debattartiklar från olika akörer så saknar jag nyanserna. Det är mycket antingen eller. Antingen så är det för eller mot. Det är en märklig spegling av verkligheten. Verkligheten är mer komplex än så. Vår verklighet handlar om att säkerställa att varje elev når intentionerna i skollag och läroplan varje gång. Det är högt ställda mål. Det är mål som förutsätter att vi får den tillit vi behöver från vår omgivning. Här tycker jag det finns en hel del att göra. 

Det kan vara lätt att förirra sig in i bitterhet och cynism när målen är högt ställda och alla runt omkring verksamheterna agerar experter. Det är lätt att uppleva att allt är skolans jävla ansvarsområde för att parafrasera KPAs briljanta reklam. Vi har ett stort ansvarsområde, som sammanfattas på ett bra sätt i Skollagens 1 kapitel 4 §: ”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

För mig är ovanstående citat vad elevhälsoarbete ständigt ska syfta till. Vi ska, utifrån behovet hos eleven, se till att hen utvecklas så långt det bara går. Vi ska även kompensera för de skillnader som finns mellan våra elever. Det är inte något som ordnas på en kafferast, eller på någon studiedag, utan det krävs idogt, systematiskt arbete för att säkerställa detta. Vi måste våga vara långsiktiga i våra perspektiv och samtidigt arbeta här och nu. 

Det skulle vara önskvärt om aktörer runt våra verksamheter respekterade vårt kunnande och vår professionalism. Det skulle vara önskvärt om media rapporterar mer av det som fungerar och de framgångar som våra elever gör dagligen inom skolan. Det skulle vara önskvärt med en större tillit runt och inom den svenska skolan. Lita på att vi som arbetar inom skolan gör det bästa för eleverna. Det skulle vara uppfriskande samt skapa en större arbetsro för alla oss som arbetar med våra barn och ungdomar. Vi förtjänar tillit och vi förtjänar positiv uppmärksamhet och det är faktiskt allas jävla ansvarsområde att ge oss det.
/Magnus Sjödin, rektor