Om att använda sajten som en del i undervisningen för att skapa en större känsla av delaktighet…

Flippning, förförståelse, frågvisa och framåtsträvande.

Alla dessa ord är ord som just nu tar stort utrymme i min undervisning på olika sätt, det ena leder fram till det andra…precis som en kedja. Kedjor är för mig en symbol som länkar ihop och håller ihop olika saker, skapar en slags helhet där alla delar är beroende av varandra.

Så är det med undervisning också…i alla fall i mitt huvud. Allt hänger ihop och just nu har jag hittat en metod som är väldigt spännande att jobba med och som är ny för mig. Det är absolut ingen ny metod men jag har en känsla av att den är vanligare ju äldre eleverna blir eller där tillgången på digitala hjälpmedel är hög. Jag arbetar på lågstadiet och vi har inte särskilt hög tillgång på digitala hjälpmedel utan allt hänger på att vårdnadshavare och elever läser och följer den information som jag lägger ut på klassens sida på skolans sajt. 

Framför allt handlar det om att skapa förförståelse till olika moment så som att flippa lektionsinnehåll (instruktionsfilmer, begreppsbeskrivningar) för att alla elever skall få möjlighet att komma förberedd till en lektion eller på annat sätt skapa en förståelse för hur jag tänker i olika situationer med min undervisning genom att informera om det. Alla elever och även vi vuxna tar olika lång tid på sig att sätta sig in i en instruktion eller annan information, alla kan inte helt spontant slänga sig in i en diskussion och förväntas kunna leverera olika typer av svar här och nu eller för den delen förstå vad som förväntas av en i olika situationer. Några…ja faktiskt ganska många elever behöver god tid att tänka igenom det som skall sägas eller göras har jag upptäckt och nu har jag beslutat att mycket av den ”tänketiden” ska få ske i lugn och ro i hemmet för att undvika att skapa stress och på ett mer likvärdigt sätt låta eleverna ge sig hän aktuell utmaning. Jag har fått frågan om inte detta uppfattas som en läxa och en extra belastning på hemmen…men nej…har faktiskt bara fått positiv respons från både elever som tycker att det är väldigt roligt att få se den där lilla instruktionsfilmen och deras vårdnadshavare som upplever att deras barn pratar mer om skolan än tidigare.

Detta har gett det resultatet att jag har många fler aktiva och frågvisa elever i klassrummet som har hunnit tänka på den kommande uppgiften utefter sina förutsättningar. Tiden i klassrummet blir mer fokuserat på processen istället för att förmedla instruktioner och få alla att förstå. Diskussionerna hamnar mycket snabbare i ett framåtsträvande perspektiv där eleverna kan fundera kring hur de olika begreppen, som lektionen behandlar, samspelar, hur de påverkar deras situation. Detta gör att eleverna fått lättare för att hitta sätt utmana sig själv och utvecklas framåt. 

En annan sida av myntet är att vårdnadshavarna känner sig mer delaktiga då de faktiskt får en förklaring till varför olika moment genomförs och inte bara ”att” och ”hur”. De upplever att de kan möta de diskussioner som vi för i skolan på ett annat sätt då eleverna kommer hem, vilket sedan slår tillbaka in i klassrummet på ett positivt sätt med elever som är nyfikna och redo för nya utmaningar även om det inte alltid är så enkelt. 

Det kanske kan upplevas som en extra arbetsbelastning att delge elever och vårdnadshavare din planering och dina tankar på förhand. Visst, det tar någon minut extra att skriva veckobrevet för att sammanfatta veckan som gått och förbereda nästa vecka och flippa kommande veckas lektioner (framförallt idrott) men det gör å andra sidan att lektionerna får ett annat flyt än jag tidigare upplevt och lärmiljön blir mer tillgänglig för alla eftersom eleverna känner sig mer delaktiga i det som sker. Det är ett spännande, lite läskigt men väldigt utvecklande att sätta ord på det man som lärare oftast kanske har mer för sig själv i sin planeringsbok och dela det på ett mer öppet sätt.

/Marie Lindmark, lärare på Södra Råtorps skola