Att få vara vem jag vill!

Den här veckan firar vi Pride i Värmland med en avslutande parad i Karlstad nu på lördag, detta är något som vi måste levandegöra och aktivt arbeta med varje dag på förskolan. I Stockholm var årets Pride-tema ”Starkare tillsammans” – att stå upp för de mänskliga rättigheterna och ge sitt stöd till de människor som ifrågasätts och förföljs på grund av normer och lagar som bestämmer vem du är och vem du älskar. För mig som arbetar med våra allra yngsta medborgare är det av yttersta vikt att vi aktivt skapar en inkluderande, uppmuntrande och trygg miljö där ett normkreativt förhållningssätt lägger grunden till och banar väg för att varje barn helt enkelt ska ”få vara vem de vill”. Viktigt att poängtera är också att vi inte lyfter olikheterna i en slags acceptans, istället möter vi varje barn utifrån ett unikt perspektiv där vi inte gör skillnad på individer, det är det som kallas för normkreativitet.
Under året som gick har vi arbetat i ett projekt om normer på min förskola och jag har valt att ägna stor del till att dansa med barnen, detta har jag beskrivit i tidigare inlägg. Jag har skapat olika danssagor som även har inkluderat drama och musik. När jag nu gör en analys av detta arbete ser jag hur det faktiskt har skapat möjligheter OCH uppmuntrat barnen till att utforska, uppleva och uttrycka sig oavsett kön – utifrån unika individer och som en gemensamt kollektiv. Detta kommer jag att fortsätta med och i väntan på det repriserar jag här ett inlägg jag skrev för ett år sedan med vår alldeles egna ”Pridelåt” som bonus (den har sjungits flitigt under det gångna året).
Jag får vara vem jag vill – dags för en ny sång!

I kapitel 3 paragraf 1 Diskrimineringslagen står:
”Aktiva åtgärder är ett förebyggande och främjande arbete för att inom en verksamhet motverka och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.”
I Skollagen (SFS 2010:800, 6 kap.), som förskolan lyder under, står det att kränkande behandling är något förskolan är skyldig att motverka.
I FN:s globala mål (mål 10) beskrivs hur jämlikhet för alla ska säkerställas samt att diskriminering ska motverkas.
Jag vill sätta fokus på kön, sexuell läggning och könsöverskridande identitet och uttryck. Detta tar avstamp i vårt firande av Pride och lyftandet av HBTQI-frågor. Varför jag valt att belysa just detta är dels ur ett individuellt perspektiv men också ur ett större, samhällsperspektiv. Runt om i världen förföljs och diskrimineras människor på grund av kön, sexuell läggning och identitet, och här hemma i Sverige finns det de som till exempel vill förbjuda dragqueens från att läsa sagor för barn. Mitt uppdrag som förskollärare känns oerhört viktigt för att motverka det här och främja tolerans och yttrandefrihet. Genom att grundlägga detta i förskolan möjliggör vi för ett samhälle där respekten för alla är självklar. Jag ställer mig ofta frågan som må låta naiv: ”Hur svårt kan det vara? Varför går det inte bara att låta alla få vara vem de vill?!”
Vi firade som sagt var Pride på min förskola med en stor Pridefest, vi har pratat om Regnbågsflaggans betydelse och vi har läst olika böcker som inkluderar HBTQI-frågor. Vi har tillsammans diskuterat hur olika familjer kan se ut, rätten att få vara kär i/älska vem en vill och att kläder är något som väljs utifrån smak och inte utifrån förväntade könsroller. Det kändes som om det var dags för en ny sång…
Jag frågade ett barn om ifall hen hade någon idé till en Pridesång. Genast stämdes det upp i en melodislinga med tillhörande meningar, jag frågade fler barn och många ville gärna bidra. Det gällde att vara snabb i mitt antecknande samtidigt som jag försökte behålla melodislingan i mitt huvud. Jag frågade ett barn som låg på soffan om hen ville lägga till något men fick ett leende och en tumme upp till svar, härligt! Jag ”snickrade ihop” låten i vanlig ordning och presenterade den för alla 19 barn, den fick godkänt trots att det uttrycktes (som det brukar göra) ”du tog ju inte med det här, och det här och det här…”
Efter att sången hade övats och satt sig blev det dags att spela in. Detta var barnen engagerade i, särskilt som jag nu försöker att använda ett nytt inspelningsprogram där en kan följa sångens ”mönster” på Ipadskärmen. Det var vi tvungna att göra många gånger! Sången sjungs nu för fullt både på förskolan och hemma, glädjande och väldigt viktigt!

Pridelåten