En värmländsk danssaga

Under våren har jag studerat vid Karlstads universitet och kursen Dans i förskola och skola. Utöver praktiska moment har jag även fått ta del av intressant litteratur som jag skulle vilja inleda detta blogginlägg med. Det första jag vill lyfta är vad Björklund Dahlgren (1990) belyser i Dans i skolan – En metodskrift, nämligen att i dans arbetar vi för att skapa en samhörighet istället för en tävling. För mig innebär det att ha ett inkluderande förhållningssätt där lusten att ha roligt och utforska tillsammans och enskilt är det centrala. Bardon (2017) uppmärksammar i Koppla bort autopiloten: normkritiskt förhållningssätt i dansundervisning vikten av att våga, vilket jag ser blir möjligt i en trygg och tillåtande miljö som uppmuntrar till olika idéer och impulser. Författaren förklarar ett estetiskt förhållningssätt som att tolka något snarare än att utföra det korrekt. Samtidigt är det jag som lärare som skapar ramar, stöttar och vägleder kreativitet.
I arbetet med dans kan ett sätt att utgå ifrån vara att skapa en danssaga. Styrke (2015) beskriver i Kunskapande i dans- om estetiskt lärande och kommunikation detta som att barnen skapar egna föreställningar utifrån en berättelse. Detta inkluderar variation och rytm. Rörelserna utvecklas och utforskas med hjälp av fantasi genom lärarens frågor och rörelser. Författaren menar att genom sagodansen får barnen vara med om något som skapar en medvetenhet. Jag ville använda mig av teori, praktik och min erfarenhet för att göra min egen danssaga. Resultatet blev En värmländsk danssaga och syftet var att möjliggöra för rörelseglädje, fantasi, inlevelse och ett utforskande av olika tolkningar och uttryck. Samtidigt har jag definierat dansens byggstenar kropp, rum, tid, kraft och relation genom att exempelvis använda mig av olika kroppsdelar, riktningar, tempon, intensitet och samspel. Jag har skrivit om vikten av dans i ett tidigare inlägg, bland annat Skogsdans och en rosa gitarr.
Nåväl, utifrån den värmländska naturen med dess djur gjorde jag en berättelse som innehöll tallar, granar, myror, dimma, vargar, berg, älgar, örnar, Klarälven, stockar, Vänern, vågor, stränder, ängar, skymning med mera… För att använda mig av miljön så tog jag med mig barnen till en skogsglänta och spelade upp väl vald musik ur olika genrer på en bärbar högtalare. Som förra gången se inlägg Skogsdans och en rosa gitarr skapades en mycket speciell stämning med musiken ”live” i skogen. Jag drog igång danssagan och vi ”hoppsade”, smög, klättrade, flög, ”älgade”, virvlade, surfade, ”vågade”, vilade, galopperade, dansade folkdans och föll i sömn…
Så vad hände? Här är några av reaktionerna: ”Är det redan slut?! Jag tyckte om myrsången! Här är en till stock! (konkar fram en riktig stock som de balanserar/surfar på i ”Klarälven”), I dimman är jag fjärilféen! Fjärilsféen? (jag frågar), Ja, i Masked Singer! Jag blir trött i Vänern!”
Vi undersökte hur dynamiken var olika när vi klättrade upp för berg, när vi svävade som dimma, stod stilla på en stock men ändå rörde oss framåt och vi utforskade Klarälvens lätta virvlande mot Vänerns kraftfulla vågor. När vi skulle göra danssagan en andra gång utbrast barnen, ”Ja, vad roligt!” och vände snabbt kosan mot skogen. Vid detta tillfälle experimenterade och utvecklade barnen rörelserna vilket jag tror beror på att en trygghet hade skapats. En massa härliga bilder på dansande barn i skogen hade det kunna bli men utifrån GDPR (och barnens egna integritet) kommer här några ”härliga” bilder på en dansande Maria istället, dock dokumenterat av barnen själva!