MariaRipemo

Blogg

Estetiska lärprocesser i förskolan

Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att…
Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att främja kunskap genom estetiska lärprocesser. I min blogg kommer ni att få ta del av mina tankar och mitt arbete i förskolan. Jag föreläser även om mitt arbete på förskollärarutbildningen vid Karlstads universitet.

De första sångerna föds…

Innan jag går in på att beskriva hur sångarbetet inleddes vill jag lyfta vad som är huvudtema i senaste numret av Pedagogiska Magasinet (nummer 3, 2019). Tidskriften innehåller 38 temasidor om den ”oumbärliga kulturen” som belyses genom intervjuer med olika forskare, såväl inom pedagogik som inom kognitiv neurovetenskap. Ulla Wiklund, skolutvecklare och författare, beskriver ett arbetssätt som är knutet till internationell forskning. Hon har i många år arbetat med estetiska lärprocesser i skolor, vilket också medfört bättre resultat i dessa skolor. Tre professorer vid Karolinska institutet, Ingmar Ernberg, Fredrik Ullén och Gunnar Bjursell, driver en hemsida som heter Den kulturella hjärnan. På hemsidan presenteras forskning som sammankopplar hjärna med kultur och som belyser relationer mellan t.ex. kultur – lärande och kultur – hälsa. Vad som framkommer när det gäller de flesta intervjuerna är att arbetssätt med estetiska lärprocesser inkluderar både det instrumentella (metod) och det intrinsikala (värdet i sig). Bamford (2006) visar i sin världsomspännande forskning i The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education att i de länder där undervisning sammanför dessa två aspekter ges också bäst resultat. Bamford (2006) anknyter även hon till hjärnforskning, t.ex. när hon i sin föreläsning på Karlstads Universitet (161014) talade om hjärnans neuroplasticitet (ändringar/kopplingar/synapser i hjärnan) och hur det är bevisat att kreativitet är nödvändigt för hjärnans utveckling.

Tillbaka på förskolan och till våra yngsta barn, vars utveckling av hjärnan sker enormt snabbt. Vid ett tillfälle när jag bytte blöja på ett barn i 2 års ålder började hen sjunga om och om igen ”mamma inte här, pappa inte här”. Jag sa ”pappa kommer snart” varvid barnet sjöng ”pappa inte här, pappa kommer snart, mamma inte här, mamma kommer snart”. Jag försökte att så gott som möjligt bibehålla melodin när jag sedan satte gitarrackord till dessa ord. Sången blev:

”Mamma inte här, mamma inte här, mamma kommer snart, mamma kommer snart. Pappa inte här, pappa inte här, pappa kommer snart, pappa kommer snart”.

Sången presenterades för barnen genom vårt arbete med Läslyftet. I det här fallet innebar det att varje barns sång introducerades genom att barnet i fråga fick ett brev med första bokstaven i sitt namn på. Barnet fick öppna brevet och en kollega läste texten. Därefter spelade och sjöng jag sången ett antal gånger. På så sätt växte barnens sånger fram, som det här året skulle bli 15 st.

Nästa sång. En 3-åring som börjat bli intresserad av, och kunde känna igen, bokstäver och som dessutom hade en stor fascination för ”Zorro” sa en dag när hen vred och vände på plastbokstäver: ” – Titta, nu är det N, men nu blev det Z (vände på bokstaven), precis som Zorro! Och nu blir det Nils (vände återigen på bokstaven)”. Här försökte jag bibehålla orden så gott som möjligt och la till ackord. Sången blev:

”Titta Nils blir Zorro, titta Nils blir Zorro! Om jag vänder på N blir det Z, ja om jag vänder på N blir det Z!”

Här blir upptäckandet av språket och bokstäver ganska tydligt. I och med att alla barn i barngruppen lärde sig denna fick de också en möjlighet att se sambandet mellan bokstäverna (och Zorros initial). Att göra musik till barnens språk och ord var en sak, men hur gjorde en med de barn som inte pratade? Kanske var det möjligt att istället försöka observera och fånga upp intressen, kroppsuttryck och mimik? En 1-åring som ofta satt och hällde ur leksaker av alla dess sorter ur lådor, för att sedan plocka tillbaka dessa igen. Därefter gjordes samma sak igen, och igen och igen. Sången blev:

”Plocka ur och plocka i, plocka ur och plocka i. Jag plockar ur och plockar i, plockar ur och i!”

Fler exempel och tankar kommer i nästa inlägg…

Taggar

Lämna ett svar

Skapa konto

Senaste blogginläggen

Arkiv

Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg