Förhållningssätt del 2

Tar här chansen att fortsätta min röst om förhållningssätt då detta är något som berör, väcker reaktion, funderingar och reflektion. Ett ämne som är komplext att både skriva och tala om. Förhållningssätt är något som är centralt för alla, berör alla och som de flesta har åsikter om oavsett vart vi är och befinner oss. För oss som arbetar i förskolans verksamheter så innebär det också at vi ska ha ett bra pedagogiskt förhållningssätt. Men har jag då rätten till att bedöma i min yrkesroll om du har ett bra förhållningssätt eller ej då läroplanen går att tolka på så otroligt många olika sätt?

För mig är varje människa som en egen bok och utifrån den boken har vi skapat bl.a. vårt förhållningssätt, vilket påverkar oss i hur vi gör, säger och reagerar. Vi är de personer vi är, vi har alla olika erfarenheter, olika bagage, historier och kunskap som vi bär med oss.

I det tidigare inlägget så nämnde jag roll, person och sammanhang vilket för mig har blivit ett centralt verktyg att arbeta med när det kommer till förhållningssätt. I det här inlägget tänkte jag lägga lite mer fokus på det utifrån min synvinkel och utifrån min yrkesroll. Jag hade förmånen att få gå en chefs-förberedande ledarskapsutbildning i min kommun som har gett mig otroligt många verktyg till min yrkesroll och person (min bok). Där fick vi även en genomgång av bl.a. roll, person och sammanhang. 

Återigen, vi är de personer som vi är, där vi befinner oss i en mängd olika sammanhang och utifrån sammanhanget behöver vi också gå i roll. Under en dag går vi in i en mängd olika roller som vi behöver anpassa oss till och under vår arbetsdag behöver vi också gå in i olika roller. I mötet med barnen så har vi en roll, vilket inte är samma roll som vi har om vi är själva med en kollega eller en vårdnadshavare. Utifrån sammanhanget så behöver jag anpassa min roll och vara medveten om vad som förväntas av mig i rollen jag går in i. Det är även där vår yrkesprofession och erfarenhet kommer in, det är då som laget går före jaget, personliga åsikter får lämnas åt sidan och barnets bästa, ett professionellt förhållningssätt och vår läroplan för förskolan ska vara utgångspunkt.

Men utifrån egen erfarenhet så är det här något som vi behöver utveckla kommunikationen kring, diskutera och reflektera och göra vårt förhållningssätt talbart för att skapa och utveckla vår medvetenhet och profession.

Det finns tillfällen då jag är ute och handleder och coachar, då jag kan få en känsla av att här är det ”personen” som styr och framför mig har jag en medarbetare där personliga åsikter blir utgångspunkten. Där får jag försöka hjälpa personen in i roll vilket ibland kan påverka mitt sätt att ställa mina frågor t.ex.

 ”-om jag frågar dig som förskollärare Louise, hur tycker du att vi ska gå vidare, vad blir vårt nästa steg?”

Det kan ibland väcka upp frågan och fokuset hamnar på yrkesrollen och inte medarbetarens personliga åsikter men även här som jag skrev i tidigare blogginlägg är det en balansgång i att inte kritisera medarbetaren personligt utan vara tydlig med att vi arbetar tillsammans för att utveckla verksamheten. Men för att ens komma dit så är min första och viktigaste del i arbetet med medarbetare att skapa relation, för i relationen kan vi bygga tillit och trygghet som bidrar till att vi sedan kan vara tydliga mot varandra i vårt kommande arbete.

Louise Thyberg

Förskoleutvecklare