När språk, yrke och arbetsliv möts – fina resurser för en mer sammanhållen vuxenutbildning

Sommaren innebär ett lite lugnare tempo på många skolor. För mig betyder det också något annat: en möjlighet att få stanna upp och verkligen djupdyka i några av de frågor som engagerar mig allra mest. Det är en oerhört värdefull möjlighet. När möteskalendern glesnar och den dagliga driften inte kräver fullt lika mycket uppmärksamhet finns plötsligt utrymme att läsa, tänka, återvända till tidigare erfarenheter och upptäcka nytt material.

En av de frågor jag gärna återkommer till är hur vi skapar verklig kvalitet i kombinationsutbildningar.

Idén är på sätt och vis enkel: elever ska utveckla sina kunskaper i svenska samtidigt som de utbildar sig inom ett yrke. Men alla som har arbetat nära dessa utbildningar vet att det krävs betydligt mer än att språk- och yrkesundervisning råkar pågå under samma period. Undervisningen behöver hänga samman, det arbetsplatsförlagda lärandet behöver vara en del av helheten och de olika delarna behöver dra åt samma håll.

När jag började arbeta som rektor inom vuxenutbildningen i Värmland omkring 2019 var detta arbete redan påbörjat. Språk- och yrkeslärare samarbetade kring gemensamma lärandemål, yrkets språkliga krav och sambanden mellan undervisningen i skolan och elevernas lärande under apl.

Gemensamma lärandemål är alltså inget nytt. Däremot behöver goda arbetssätt hela tiden hållas levande, utvecklas och göras tillgängliga för fler. Därför blev jag särskilt glad när jag såg att sfivast.se nu har publicerat ytterligare stödmaterial inom området.

Två av resurserna handlar om frågor som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Den ena rör samverkan mellan kommunal vuxenutbildning och bransch. Den andra visar hur språk, yrkesämnen och apl kan vävas samman genom integrerade lärandemål.

Tillsammans påminner de om något grundläggande: kvaliteten i en kombinationsutbildning skapas inte enbart i klassrummet eller på arbetsplatsen. Den växer fram i mötet mellan människor, professioner, kunskapsområden och verksamheter.

Samverkan behöver vara en del av utbildningen

På sidan Stärkt samverkan mellan bransch och komvux på kombinationsutbildning: Stärkt samverkan mellan bransch och komvux på kombinationsutbildning – Sfiväst – Kunskapsresurs för dig som arbetar med vuxnas lärande finns en film som visar hur företrädare för vuxenutbildningen och arbetslivet kan planera och utvärdera utbildningens former och innehåll tillsammans.

Exemplen är hämtade från vård och omsorg i Partille kommun samt offentlig måltid i Göteborgs Stad och Studium, men frågorna är relevanta för många yrkesområden.

Filmen ger stöd inför planeringen av yrkesråd och visar vad både utbildningsanordnare och arbetsgivare kan vinna på en mer systematisk samverkan. Arbetsgivare får möjlighet att synliggöra de kompetenser och språkliga förmågor som krävs i yrket. Lärare får en bättre förståelse för de situationer som eleverna behöver förberedas för.

Samverkan blir därmed inte ett tillägg till utbildningen, utan en förutsättning för dess relevans.

Här har rektor en viktig roll. Det behöver finnas strukturer som gör det möjligt för lärare, arbetsgivare och handledare att mötas kring utbildningens innehåll, apl och elevernas lärande. Men möten i sig är inte tillräckliga. Det som framkommer behöver tas om hand, återföras till undervisningen och följas upp.

Filmen tar också upp språkstärkande insatser för personer som redan är anställda. Det är värdefullt, eftersom språkutveckling på en arbetsplats inte enbart kan beskrivas som att en individ behöver ”lära sig mer svenska”.

Vilka språkliga situationer möter medarbetaren? Vilka krav ställs på dokumentation, instruktioner och professionellt bemötande? Och hur kan chefer, kollegor, handledare och utbildning tillsammans skapa bättre möjligheter att utveckla språket i arbetet?

Språk utvecklas i ett sammanhang. Därför behöver också arbetsplatsen vara en aktiv del av arbetet.

Gemensamma lärandemål skapar en röd tråd

Den andra modulen som jag ägnat denna varma sommardag åt på sfivast.se  fina webbplats handlar om hur språk- och yrkeslärare tillsammans kan skapa en tydligare helhet i elevernas lärande – i språket, i yrkesämnena och under apl. Sfiväst – Kunskapsresurs för dig som arbetar med vuxnas lärande – Kunskapsresurs för dig som arbetar med vuxnas lärande

I filmerna möter vi elever, lärare och processledare som visar hur undervisningen kan organiseras för att bättre förbereda eleverna för de situationer de faktiskt kommer att möta på arbetsplatsen. Det handlar bland annat om gemensamma lärandemål, tydlig stöttning och genomtänkta apl-uppgifter.

Gemensamma lärandemål är förstås ingen ny uppfinning. Många verksamheter har arbetat på detta sätt under lång tid, inte minst inom olika projekt och regionala utvecklingsarbeten. Men det gör inte det nya stödmaterialet mindre angeläget. Snarare tvärtom.

Goda arbetssätt behöver få synas, sättas ord på och ibland dammas av. Nya lärare tillkommer, elevgrupper förändras och kraven i arbetslivet utvecklas. Ett arbetssätt som fungerade väl för fem år sedan behöver därför inte ersättas med något helt nytt. Men det kan behöva granskas, återupptäckas och utvecklas.

Utan gemensam planering finns en risk att språk- och yrkesundervisningen löper i var sitt spår. Eleven möter ett innehåll hos språkläraren, ett annat hos yrkesläraren och ytterligare krav under apl – och förväntas sedan själv förstå hur allt hänger ihop.

Med gemensamma lärandemål kan undervisningen i stället ta sin utgångspunkt i en konkret yrkessituation. Det kan exempelvis handla om att kunna ta emot en instruktion, ställa relevanta följdfrågor, genomföra en arbetsuppgift på ett säkert sätt och därefter muntligt eller skriftligt rapportera vad som har gjorts.

Då vävs språk och yrkeskunnande samman på ett naturligt sätt. Eleven behöver förstå yrkesinnehållet, använda relevanta begrepp, kommunicera professionellt och agera utifrån arbetsplatsens rutiner.

Språket blir därmed inte något som först ska läras in i klassrummet för att senare användas i yrket. Det utvecklas genom att eleven använder det för att förstå, handla och samtala i yrkesrelaterade sammanhang.

Även apl får då en tydligare pedagogisk funktion. Apl-uppgifterna behöver vara begripliga för eleven, möjliga för handledaren att stödja och användbara i den fortsatta undervisningen. Erfarenheterna från arbetsplatsen behöver sedan följa med tillbaka till klassrummet, där de kan bearbetas, diskuteras och sättas in i ett större sammanhang.

På så sätt blir apl inte ett avbrott i undervisningen. Det blir en del av den röda tråden.

Någon som kikar lite över axeln

En erfarenhet jag bär med mig är betydelsen av kontinuerlig uppföljning. Det är lätt att lägga mycket kraft på att ta fram modeller, gemensamma planeringar och apl-uppgifter. Den avgörande frågan är vad som händer därefter.

Fungerar arbetssättet för eleverna? Har lärarna verkliga möjligheter att planera tillsammans? Förstår handledarna uppgifternas syfte? Och syns den röda tråden i utbildningens vardag?

Här kan det vara värdefullt att ibland låta någon utifrån kika lite över axeln. Syftet ska inte vara att leta fel. I observationer och samtal kan nya och andra perspektiv poppa upp. Den som befinner sig nära en verksamhet ser mycket som en utomstående inte ser. Men det omvända gäller också: den som kommer utifrån kan ibland se mönster som verksamheten själv har blivit hemmablind inför. Ett kontinuerligt pågående kvalitetssamtal med extern part kräver dock tillit. Syftet måste vara professionellt lärande och gemensam utveckling.

Utvecklingsarbete blir aldrig riktigt färdigt

De båda resurserna på sfivast.se riktar sig delvis till olika målgrupper, men de hänger nära samman. Den ena lyfter samverkan mellan utbildning och arbetsliv, den andra visar hur språk, yrkeskunskaper och apl kan vävas ihop i undervisningen. Tillsammans bildar de nästan två sidor av samma mynt.

För att lärare ska kunna skapa en sammanhållen utbildning behöver de förstå arbetslivets krav, förutsättningar och vardag. För att arbetsgivare ska kunna bidra behöver det finnas fungerande former för dialog. Och för att apl ska bli en verklig lärmiljö behöver skola och arbetsplats dela bilden av vad eleven ska utveckla och hur lärandet kan stödjas.

Här har vi alla olika delar av ansvaret. Rektor behöver skapa utrymme för samverkan, gemensam planering och uppföljning. Lärarna behöver tid att tänka, pröva och utveckla undervisningen tillsammans. Arbetsgivare och handledare behöver bjudas in i samtalet om elevernas lärande och progression.

Eleven ska inte själv behöva lägga pusslet mellan språklektioner, yrkesundervisning och apl. Det är vi som organiserar utbildningen som behöver se till att bitarna faktiskt hänger ihop och att den röda tråden blir synlig.

Filmerna och fördjupningsmaterialet har tagits fram i Göteborgsregionen och Stockholms stad inom de EU-finansierade projekten Stärkt vuxenutbildning för nyanlända 2023–2026 och InVäst 2016–2019.

För mig väcker materialet både igenkänning och nya tankar. Engagerade lärare, rektorer och utvecklingsledare har arbetat med de här frågorna under många år, i Värmland, i Göteborg och på många andra platser. Samtidigt blir utvecklingsarbete aldrig riktigt färdigt. Det behöver återbesökas, följas upp och ibland betraktas från ett nytt håll.

Kanske är det också det som gör de lite lugnare perioderna under läsåret så värdefulla. När tempot sjunker en aning uppstår utrymme att lyfta blicken, gå tillbaka till sådant vi redan gör och fundera över vad som kan utvecklas ytterligare. Det är då material som detta verkligen kan få landa – inte som ännu en sak att lägga ovanpå allt annat, utan som ett stöd för att tänka klokare kring det arbete som redan pågår.

På så sätt kan vi fortsätta rörelsen från parallella insatser till en mer sammanhållen utbildning – där språk, yrkeskunskap och arbetsliv inte bara finns sida vid sida, utan faktiskt möts.

Kunskap förändrar!