Blogg
Om man gläntar på dörren väntar ett oändligt utbud av lärmiljöer. Det kan vara allt från skolgårdens uterum till vårt lands vackra naturmiljöer. Någonstans där emellan hittar vi också stadens torg. De här lärmiljöerna utgör vår arbetsplats tillsammans med Karlstad kommuns barn, elever och pedagoger. Som utomhuspedagoger förankrar vi teorin med praktiken med hjälp av det platsbaserande lärandet som metod.
Genom bloggen vill vi dela med oss av våra erfarenheter och de möjligheter som det platsbaserande lärande ger. Vi hoppas att vi ska inspirera er till att ställa den didaktiska frågan ”Var lär sig barnen/eleverna bäst?”
Vi som skriver på bloggen är Ulrika Lindenäs och Nina Holm, utomhuspedagoger på Karlstads Naturskola.
Sista veckan på jobbet innan semestern. Vi har en lång lista på vad som ska hinnas med den här veckan. Det är lite ut med det gamla och in med det nya (läsåret menar vi). Det har varit en fantastisk vår med massor av härliga, intressanta och lärorika utedagar med både förskolegrupper, förskoleklasser, skolklasser och pedagoger. Vi har kommit hem fem dagar i vecka och luktat rökt korv (enligt våra trettonåriga döttrar) efter att ha stått vid elden för att bränna lera, smida järn eller lagat dagens lunch. Men vad vi njuter av detta! Det finns många minnen som etsar sig fast och några ska vi dela med oss av nu när vi har reflekterat över läsåret som har gått. Många goa kommentarer och handlingar som våra barn och elever sagt och gjort i och runt Karlstad.
Vi kan börja med en fantastisk problemlösning som tog plats i en förskoleklass. De skulle fika och en pojke hade med sig två bullar och hans kompis hade glömt sin matsäck. ”Du får en av mina bullar” säger den förste pojken ”Åh vad snällt säger den andre” precis i detta ögonblick kommer en tredje kompis förbi och säger ”jag har inte heller någon bulle”. ”Du kan få en av mig” säger den förste pojken men kommer snabbt på att om han ger bort båda sina har han själv ingen kvar. Pojke två säger då att ”om du tar en av dina bullar så kan jag och den tredje pojken dela på den andra bullen”. Bra idé tycker alla och sagt och gjort, pojken med bullarna tar den ena och ger den andra till kompisarna. Hur ska vi dela på den? Jag vet, säger den ena av pojkarna ”jag tar ett bett och sedan tar du ett bett… ””Det blir bra så gör vi!” Det är så man delar en bulle kamratligt.
En flicka i årskurs 2 som vi mötte en dag när vi var ute och håvade småkryp i en sjö började dagen med att tala om att hon tyckte inte om småkryp, de var både fula, äckliga och farliga. Hon var helt enkelt rädd. Efter att de håvat en stund och hittat flera olika sorters vattendjur så behövde hinken flyttas, hon gjorde det med långa armars avstånd till hinken där djuren befann sig och blicken riktad åt ett annat håll. Efter en stund hände något, hon blev fascinerad och nyfiken på det som simmade och kröp omkring i hinken. Senare när vi tillsammans med hjälp av vår bestämningsnyckel tagit reda på vad det var för arter och hur de levde och så vidare ökade nyfikenheten. Nu ville hon se i mikroskopet på en sötvattenssnäcka, hon tog upp den i handen och började undersöka den närmare. Med ett stort leende vänder hon sig om och säger” åh, vad jag skulle vilja ha en sådan här, får jag ta med den hem?” Det här så fantastiskt att se detta, att gå från att vara rädd för till att vara rädd om. Det är en av lösningarna för en hållbar framtid för oss på vår planet. Det är så vi måste jobba, våra barn och elever måste få vara i våra omgivningar och lära sig att bry sig om dem och förstå vikten av det vackra vi har omkring oss. Det är ingen självklarhet att man får ha det så här men det är en önskvärdhet att våra framtida elever också får håva småkryp i rena sjöar. Att det finns myror och andra intressanta kryp att studera i våra skogar och att älgarna och rådjuren fortsätter att visa sig för oss när vi tar oss fram i landskapet. Igår satt vi på en mager blomsteräng och åt vår lunch bland en mångfald av blommor med utsikt utöver blått vatten, vad det är vackert och rofyllt. Ta er tid till att göra det en solig dag under sommarledigheten, det ger energi och kreativitet.
Vi har sett mod övervinna rädsla, frustration övergå i stolthet, ängslan övergå i glädje. Det är fantastiskt att få utmana och inspirera barnen och eleverna att göra saker som de inte trodde de kunde utföra. Vi vuxna behöver ha tilltro till deras kapacitet och låta dem öva sig på att anstränga sig för att nå målet.
Som sagt ut med det gamla och in med det nya, snart låser vi dörren för sista gången innan ledigheten börjar för oss, men nu är våra hjärnor fyllda av nya idéer att genomföra när vi kommer tillbaka till hösten. Listorna som vi nu betat av och kunnat börja lägga åt sidan har blivit nya listor att se fram emot. Vi har nog ”tusen” saker som vi skulle vilja genomföra men som Ulrika klokt sa ”allt behöver inte ske på en gång, den som spar han har.” Det vi däremot gör är att vi dokumenterar idéerna så att de inte seglar iväg på något ulligt moln under semestern. Vi har rekat nya platser för solbussen och klurar på nya äventyr för både stor och liten så boka gärna in ett besök av Solcykeln eller en tur med Solbussen, vi har fortfarande plats för fler under hösten. Vi ser fram emot att se er alla igen. Ha en skön sommar, passa på att gå ut och njut!
//Ulrika och Nina
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg