Läslyftet! Jag är klasslärare i en åk 3 och arbetar i Åmåls kommun. Vi har just startat igång läslyftet i vår kommun. Det känns fantastiskt att vi i vår kommun också ska få delta i detta. Det är ju det här…
Läslyftet!
Jag är klasslärare i en åk 3 och arbetar i Åmåls kommun. Vi har just startat igång läslyftet i vår kommun. Det känns fantastiskt att vi i vår kommun också ska få delta i detta. Det är ju det här vi alltid frågat efter: vi vill ha pedagogiska diskussioner på våra möten. Nu ska vi få ha det. I en organiserad form och med väl genomtänkta texter och uppgifter. Läslyftet är ett kollegialt lärande. Vi träffas varannnan vecka och diskuterar pedagogik, texter och aktiviteter vi har prövat. Jag har mött lärare från andra kommuner som frågar: Hur kommer det sig att ni får göra läslyftet? Vem har drivit det? Då känner jag mig priviligerad.
Åmålsmodellen
Vi har en egen organisation kring detta som vi kallar: Åmålsmodellen. Vad den innebär är bl.a. att den har ett långsammare tempo men också att alla lärare ska vara med i läslyftet. Det tycker vi är en jättebra satsning. Det innebär att i min lärgrupp som jag är lärledare i, så är vi lärare från olika årskurser och från olika skolor. Vi är allt ifrån idrottslärare, resurslärare och klasslärare. Vi ska arbeta med modulen Tolka och skriva text i skolans alla ämnen. I Åmål så deltar alla lärare från förskola till gymnasium. Som en första inspiration fick vi flera föreläsningar av Anne-Marie Körling, Inger Olsson, Per Fagerström, Marie Weirum och Zara Hedelin från Karlstad universitet. De har varit med och utformat en del av modulerna i läslyftet från skolverket. De var alla verkligen inspirerande och det känns kul att få köra igång och vara med i detta. I den här bloggen kommer jag att dela med mig en del av vad jag lär mig i läslyftet.
Delat läsande är en vanlig företeelse runt om i skolor i världen. Man läser en bok tillsammans. Här kan man se en film hur det kan gå till: Shared reading .
När man gör delat läsande gör man det i flera steg. Först gör man en bildpromenad, därefter läser läraren boken och till sist läser barnen med i boken. Det är en fördel om man följer samma modell varje gång. När jag såg filmerna första gången slogs jag av att både läraren och eleverna var så entusiastiska. Allt eftersom vi följde modellen började vi få väldigt roliga och engagerade lektioner; det började kännas lika positivt som i filmen.
Bildpromenader skapar nyfikna barn
Innan vi läser en bok gör vi en bildpromenad. Då ser vi på bilderna i hela boken. Det arbetet lönar sig eftersom barnen blir väldigt engagerade senare när vi ska läsa boken. För att vara säker på att vi fokuserar på bilderna sätter vi för papperslappar på böckerna så de inte kan läsa texten eller rubriken.
När vi diskuterar bilderna får barnen höra varandras ideér om vad bilderna berättar om. Först lyssnar de på varandras idéer. De lär sig av hur andra tänker kring bilderna och de blir snart alla bättre och snabbare på att förstå bilder. De blir nyfikna på bilder. När vi sedan läser boken är de nyfikna på om det de trodde var det som författaren hade skrivit om.
–Barnen blir duktiga på att läsa av bilder.
Att läsa tillsammans är roligare
Först läser jag högt hela boken. Därefter läser vi boken sakta tillsammans. I början kan jag läsa hela meningen men inte sista ordet: då fyller barnen i.
Efter ett par gånger sänker jag min egen röst och barnen klarar läsa själva mer och mer. När man läser tillsammans klarar man läsa böcker man inte klarar själv.
Varför är det så roligt med delat läsande ?
Vi läser stora böcker tillsammans. Vi kan också läsa vanliga böcker som vi tar upp på smartboarden tillsammans. Kiwi-materialet har stora böcker. De är ofta utformade med en upprepande berättelse som sedan har en knorr på slutet. När vi läser läsläxan kan vi också ibland läsa i kör tillsammans. Här i filmen om Shared reading kan man se hur upprepande böcker kan användas med fördel.
–När man läser ihop så hjälps man åt. Man får en känsla av att man klarar att läsa en bok.
–Med delat läsande tränar man in ordbilder på ett roligt sätt så att man kan dem utantill så småningom.
Skriva egna böcker
En kollega lät barnen skriva egna böcker efter bildpromenaden, innan de fick se hur orginalet var. Det blev mycket spännande. Det blev fokus på skrivandet inte på att rita.
Modeller ger trygghet och är bra för elever och lärare
När man arbetat med modellen ett tag så går det lättare och lättare. Barnen vet då hur det går till. De lär sig också att man kan tro olika om vad som händer och att det är helt okej. Det behöver inte bli rätt. När man följer modelllen blir det en trygghet för mig som lärare och även för eleverna. De vet vad som förväntas av dem. Det skapas förväntan.
Sva-undervisning
När vi läste boken om Misse Matvrak så avslutade vi med att arabiska-läraren läste boken på arabiska och vi försökte att härma arabiskan. Då var det enkelt för de arabisktalande eleverna och väldigt svårt för oss som inte kunde arabiska. Det var en nyttig upplevelse för oss alla om hur det kan kännas att härma och lära sig nya ord. Vi hade väldigt roligt.
