Här kan du läsa alla artiklar som är publicerade på den här webbplatsen.
”De dagliga rutinerna, de gemensamma samtalen och erfarenheterna som lärare och elever delar i olika undervisningssammanhang är det som sammantaget och över tid formar undervisningens kvalitet och betydelse.” Det säger Marie Nilsberth, docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, vars forskning handlar om hur undervisning tar form i klassrummet i samspel mellan lärare och elever.
Marie Nilsberth utbildade sig till mellanstadielärare på dåvarande Högskolan i Karlstad. Hon arbetade efter det som lärare på grundskolans alla stadier under cirka tio år, först i Göteborg och därefter i Kristinehamn.
– När jag arbetat några år kände jag ett sug efter fördjupning, och jag utbildade mig till specialpedagog vid Göteborgs universitet. Specialpedagogutbildningen gjorde mig intresserad av att förstå mer om skolans roll i samhället. Jag engagerades som utvecklingsledare vid Regionalt utvecklingscentrum, Ruc, vid Karlstads universitet, och fick olika uppdrag att stödja skolutvecklingsarbeten i kommuner både inom vår region och längre bort. Så småningom började jag undervisa mer i lärarutbildningen, främst inom kurser i specialpedagogik, och på så vis kan man säga att cirkeln slöts – jag var tillbaka i lärarutbildningen i Karlstad fast i en ny roll.
Studierna i specialpedagogik och den efterföljande magisteruppsatsen väckte intresset för forskning.
– Utifrån mina erfarenheter som specialpedagog i grundskolan funderade jag mycket kring begreppet En skola för alla, och hur man kan förstå elevers olika villkor för att lyckas i skolan. Jag intresserade mig framförallt för arbetet i klassrummet, och lärares och elevers sociala samspel i samband med läsande och skrivande i olika ämnen. Jag tycker att det är oerhört fascinerande med det komplexa sociala samspelet i klassrum och slås ofta av hur otroligt skickliga många lärare är att hantera allt som händer samtidigt i detta rum. Och i takt med skolans digitalisering har det blivit än mer komplext. Idag består klassrummet inte bara av det fysiska rummet utan även av de digitala rum som erbjuds via egna datorer, lärplattformar och digitala läromedel.
Marie Nilsberth hade hört berättelser om många och långa timmar ensam vid skrivbordet som forskare. Men det är inte den upplevelsen som dominerar när hon tänker tillbaka.
– Forskarutbildningen blev väldigt social tillsammans med doktorandkamrater, handledare och andra forskare som jag mötte. Även efter disputationen så tycker jag att livet som skolforskare är väldigt omväxlande och socialt. Jag har fått kollegor, inte bara i Karlstad utan även på andra lärosäten runt om i Norden, som jag regelbundet träffar på zoom-möten, arbetsmöten och på konferenser. Det är såklart en stor skillnad mot lärarjobbet i grundskolan som var mer regelbundet vecka för vecka – nu är ingen vecka den andra lik. Men även som forskare är man ju också lärare i lärarutbildning och i handledning, även om skolformen och innehållet är annorlunda.
Hennes avhandling fokuserade på interaktionsmönster i klassrummet, och hon har delvis fortsatt inom samma område, men också vidgat sitt intresse.
– Min forskning handlar om själva kärnan i skolans uppdrag, om hur undervisning tar form i klassrummet i samspel mellan lärare och elever och hur det kan förstås i relation till vilka olika syften vi har med skolan i samhället. Jag har också intresserat mig för betyg och bedömning ur elevernas perspektiv. Under senare år har jag framförallt forskat om undervisningens digitalisering och vilken betydelse det får för elevers lärande i olika skolämnen. I projektet Plattformspedagogik studerar vi till exempel hur digitala plattformar används på gymnasieskolan, och jämför hur de på olika sätt skapar villkor för undervisningen i historia, matematik och svenska.
I ett annat projekt, Nordiska grundskolor som mötesplats, undersöks den nordiska modellen med en för alla gemensam grundskola och vad den betytt för elever i ett historiskt perspektiv på fyra olika högstadieskolor i Norden.
– Det är ett spännande och roligt projekt. Genom dokumentstudier följer vi hur man resonerade när skolorna byggdes för att de skulle fungera som sammanhållande mötesplatser, och vi intervjuar före detta elever som gick på skolorna under sjuttio-talet. Detta jämför vi sedan med hur det är för de elever som går på samma skolor idag, hur de upplever skolan och inte minst vad digitaliseringen betyder för hur de upplever sin skolgång och möten med andra.
Marie Nilsberths önskan är att hennes forskning ska ge bättre kunskaper och insikter för lärare, beslutsfattare och alla om hur viktigt det vardagliga skolarbetet och relationerna mellan lärare och elever är även i ett större och mer långsiktigt perspektiv.
– De dagliga rutinerna, de gemensamma samtalen och erfarenheterna som lärare och elever delar i olika undervisningssammanhang är det som sammantaget och över tid formar undervisningens kvalitet och betydelse. Jag hoppas att min forskning bidrar till diskussioner om vad som är viktigt i skolan och hur god undervisning bör se ut. Jag tänker också att det är viktiga kunskaper för lärarutbildningen och tycker det är roligt när jag för möta lärarstudenter i olika sammanhang för att presentera min forskning.
Efter alla år som lärare inom grundskolan känner hon sig fortfarande ofta som lärare. Många av hennes forskningsprojekt bedrivs även ute på olika skolor, vilket gör att hon får en inblick i hur läraryrket ser ut idag.
– Mycket är sig likt sedan jag själv var aktiv som lärare, men jag ser också att en hel del har förändrats. Jag tycker att lärare idag generellt är väldigt duktiga på att inkludera elever med olika behov i sin undervisning och ser många exempel på god undervisning och ett trivsamt arbetsklimat. Jag ser dock också att många lärare och elever upplever stor press kopplat till betyg och bedömning, det kan bekymra mig. Jag kan många gånger sakna skolvardagen, och årsrytmen på skolan och tänker ibland att det skulle vara roligt att prova på undervisning i grundskolan igen. Samtidigt trivs jag väldigt bra med min nuvarande arbetssituation och känner mig nöjd med att bidra på det sättet.
Marie Nilsberth tycker att det är viktigt att det bedrivs forskning som utgår från lärarprofessionens frågor och hon uppmuntrar intresserade lärare att prova.
– Det är ett väldigt stimulerande och roligt arbete att forska, även om det också ofta är utmanande och svårt. Det finns ett stort utbud av masterutbildningar på Karlstads universitet som kan vara ett första steg på vägen om man är intresserad av att röra sig mot forskning.
Här kan du läsa mer om Marie Nilsberth och hennes forskning.
Text: Maria Nilsson, Karlstads universitet
Läs fler artiklar i vår serie om skolforskare på Karlstads universitet.