picture-111-1383142313.jpg

Blogg

Tankar om återkoppling

Anna Öhman Gymnasielärare i franska och filosofi med vidareutbildning i specialpedagogik. Nu doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Mitt intresse riktar sig mot klassrummet och den vardagliga bedömning som är en del av undervisningsinteraktionen. Jag slås av hur mångfacetterad kommunikationen…


Anna Öhman 

Gymnasielärare i franska och filosofi med vidareutbildning i specialpedagogik. Nu doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Mitt intresse riktar sig mot klassrummet och den vardagliga bedömning som är en del av undervisningsinteraktionen. Jag slås av hur mångfacetterad kommunikationen kan vara. Återkoppling spelar en avgörande roll på gott och ont, det är detta jag vill utveckla i bloggen.

---

Tidigare bloggare i Återkopplingsbloggen:


Annelie Wiker

Jag är gymnasielärare i samhällskunskap, religion och svenska och utbildad genuspedagog. Jobbar just nu 20% i Kristinehamns kommun som genuspedagog och då främst med utbildning av personal inom skolförvaltningen i genus- och jämställdhetsfrågor. 80% av min arbetstid ägnar jag åt ämnesdidaktisk forskning vid CSD, Centrum för de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, vid Karlstads universitet. Min forskning handlar om återkoppling i en formativ bedömning i ämnet samhällskunskap på gymnasiet och hur denna återkoppling kan utveckla lärandet. Jag intervjuar både lärare och elever i min studie och min förhoppning är att jag ska kunna bidra med viktig kunskap om hur elever uppfattar den återkoppling de får.


Susanne Liljedahl

Grundskollärare 1-7 i SO samt svenska och engelska. Undervisar för närvarande 20% i åk. 5-6 på Gärdesskolan i Eda kommun. Övriga 80% ägnar jag åt forskarskolan CSD-FL med inriktning mot de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik på Karlstads universitet. I min forskning intresserar jag mig för lärares bedömning och återkoppling i historia på mellanstadiet. Återkoppling ses som ett betydelsefullt redskap i undervisningen. Jag undersöker lärares bedömningspraktik i historia och hur lärare använder återkopplingsredskapet i klassrummet.

Särskilda behov i ett återkopplingsperspektiv

När gymnasieskolans personal var på plats efter sommaren, hade jag en kort presentation om den lagändring gällande åtgärdsprogram och särskilt stöd, som trädde i kraft 1 juli. Det har länge talats om att minska lärares administrativa börda och lagändringen kan ses som ett steg i den riktningen. Lärares tid skall ha sitt huvudfokus på undervisningen och inte på dokumentation.

Jag tror många har upplevt att det har upprättats alldeles för många åtgärdsprogram, ur mitt perspektiv handlar det också om en risk att stigmatisera elever. Kort sagt handlar lagändringen om att man nu skiljer mellan extra anpassningar och särskilt stöd, där det endast är det senare som skall omfattas av ett åtgärdsprogram. Extra anpassningar är de stödåtgärder man som lärare kan sätta in utifrån egen bedömning, utifrån elevernas behov. Det särskilda stödet utgår från en utredning, är beslutat av rektor och omfattar mer resurser än det läraren själv kan ge. Jag tror dock att många redan har arbetat enligt denna modell.

Min första tanke var att presentera åtgärdsprogram i ett återkopplingsperspektiv – nu blev istället fokus i första hand på de nya allmänna råden och innebörden av lagändringen – med återkoppling som en påminnelse mot slutet. Frågan är om mängden åtgärdsprogram inte varit mindre om återkopplingspraktiken var en självklar del av undervisningen? Jag undrar om vi inte ofta tror eller anser att vi ger återkoppling till eleverna, men i själva verket har inte kommunikationen nått fram.

Ta gärna del av presentationen som du hittar i länken nedan.

http://prezi.com/0xeaimxywiwf/?utm_campaign=share&utm_medium=copy&rc=ex0share

/Anna

Lämna ett svar

Skapa konto

Senaste blogginläggen

Arkiv

Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg