Blogg
Anna Öhman
Gymnasielärare i franska och filosofi med vidareutbildning i specialpedagogik. Nu doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Mitt intresse riktar sig mot klassrummet och den vardagliga bedömning som är en del av undervisningsinteraktionen. Jag slås av hur mångfacetterad kommunikationen kan vara. Återkoppling spelar en avgörande roll på gott och ont, det är detta jag vill utveckla i bloggen.
---
Tidigare bloggare i Återkopplingsbloggen:
Annelie Wiker
Jag är gymnasielärare i samhällskunskap, religion och svenska och utbildad genuspedagog. Jobbar just nu 20% i Kristinehamns kommun som genuspedagog och då främst med utbildning av personal inom skolförvaltningen i genus- och jämställdhetsfrågor. 80% av min arbetstid ägnar jag åt ämnesdidaktisk forskning vid CSD, Centrum för de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, vid Karlstads universitet. Min forskning handlar om återkoppling i en formativ bedömning i ämnet samhällskunskap på gymnasiet och hur denna återkoppling kan utveckla lärandet. Jag intervjuar både lärare och elever i min studie och min förhoppning är att jag ska kunna bidra med viktig kunskap om hur elever uppfattar den återkoppling de får.
Susanne Liljedahl
Grundskollärare 1-7 i SO samt svenska och engelska. Undervisar för närvarande 20% i åk. 5-6 på Gärdesskolan i Eda kommun. Övriga 80% ägnar jag åt forskarskolan CSD-FL med inriktning mot de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik på Karlstads universitet. I min forskning intresserar jag mig för lärares bedömning och återkoppling i historia på mellanstadiet. Återkoppling ses som ett betydelsefullt redskap i undervisningen. Jag undersöker lärares bedömningspraktik i historia och hur lärare använder återkopplingsredskapet i klassrummet.
Som lärare är jag förmodligen inte ensam om att förundras över mängden mer eller mindre väl underbyggda politiska utspel om skolan den senaste tiden. Ofta saknas de verkliga proffsens, lärarnas och skolledarnas, röster i debatten.
För några dagar sen gällde det betyg i årskurs 4. Som lärare ingår i mitt uppdrag att sätta betyg. Min personliga uppfattning om betygens vara eller inte vara är då irrelevant. Men. Betyg är ett sorteringsinstrument. Min förhoppning är att politiker tänker igenom vilken form av sortering de eftersträvar med allt tidigare betyg.
Senast jag satte betyg var i december. Dessa skulle jag dela ut i samband med skolans julavslutning. Jag visste vad som stod på pappren i de vita kuverten. Jag visste att vissa skulle gå på jullov med en klump i magen, orsakad av de vita kuvert jag delade ut. Jag vet inte hur många av eleverna som tog till sig det jag sa när jag överräckte kuvertet: ’Du är inte ditt betyg’. Jag vet att det var viktigt för mig att säga det. Oavsett om betyget skulle visa på otillräckliga kunskaper eller om betyget i sin form skulle skapa prestationsångest inför nästa termin så är ingen elev det betyg den får.
Som lärare är mitt användande av den summativa bedömningen viktig. Betyget är kvittot på var eleven befinner sig kunskapsmässigt. Därifrån ska vi fortsätta jobba, eleven och jag. Min återkoppling i samband med bedömningen är det som leder lärandet framåt.
Ett betyg i ett vitt kuvert. Ett kvitto. Eller ett underlag för fortsatt arbete nästa termin där bedömningen bakom och återkopplingen kring denna är viktigare än själva kvittot?
/Susanne
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg