En lärares uppdrag är att lära. Det är ett komplicerat uppdrag. Ämneskunskap blandas med metodik och didaktik. En lärare ska vara tydlig, planerad, ha koll på styrdokument, flexibel och jobba på att ha relationer med eleverna. Efter 20 år som…
En lärares uppdrag är att lära. Det är ett komplicerat uppdrag. Ämneskunskap blandas med metodik och didaktik. En lärare ska vara tydlig, planerad, ha koll på styrdokument, flexibel och jobba på att ha relationer med eleverna. Efter 20 år som verksam lärare tycker jag ibland att jag behärskar många av dessa bitar, men ibland inte alls. Mitt uppdrag är att lära andra men jag lär mig själv varje dag. Som förstelärare i svenska på mellanstadiet har jag olika uppdrag på min skola och i mitt klassrum. Här kommer jag berätta, försöka inspirera, peppa och lära vidare det jag lär mig i mitt klassrum. Välkommen till min blogg!
När jag började arbeta som lärare år 2000 var det inte vanligt med öppna dörrar mellan klassrummen. Inte på den skola jag arbetade på. Det kanske inte var så vanligt på andra skolor heller. Jag hörde inte talas om kollegialt lärande och samarbete. Det var jag och min klass. Vi hade det i och för sig ganska bra och jag tänkte inte på att det skulle berika mig med kollegialt lärande. Det var så mycket annat att fokusera på de första åren. Mina kollegor mötte jag i fikarummet och jag såg dem aldrig i samma klassrum som mig eller jag i deras. Idag är det vanligare att vi ser varandra i klassrummen och samtalar kring pedagogik, metodik och ledarskap tillsammans. Idag skulle jag inte kunna klara mitt arbete utan mina kollegor och den stöttning som det innebär. Ju fler år jag arbetar som lärare, desto mer förstår jag att vi behöver varandra.
När arbetslaget fungerar är det ett forum för att vara bollplank, en kraftkälla, en plats att hämta inspiration ifrån och en plats där alla bidrar genom att ge och ta. Kollegialt lärande innebär att stötta varandra och lyfta upp det som är bra i ledarskapet i lärarrollen, utmana varandra, se och lära så att vi alla blir starkare i våra lärarroller.
Vi behöver varandra. Det finns många fina stunder i yrket som lärare tillsammans med eleverna, men det kan också vara tufft och utmanande. Då behöver vi finnas i ett sammanhang där vi kan lyfta och stötta varandra. Då behöver vi kollegor påminna varandra om att vi är viktiga för eleverna och för varandra.
Jag har fantastiska kolleogor. Kollegor som ser och som lyfter. I veckan som gick var min närmaste kollega på semester och vikarien som skulle komma var sjuk. Jag hade helt plöstsligt två klasser att rodda ihop under dagen. När de andra lärarna satt och fikade på tio-rasten var jag i klassrummet och försökte planera ihop dagen. Jag intalade mig att det skulle kanske gå att gå emellan två klasser under dagen. Plötsligt står tre av mina kollegor i dörren och frågar om de kan hjälpa mig. De hade sett att jag inte satt och fkade med dem utan for runt i mitt klassrum. På mindre en några minuter var hela dagen löst. Kollegorna trädde in. Att ha kollegor som ser och stöttar är mer värt än guld. Det är inte bara en klyscha. Det är många gånger vi pratar pedagogik och hjälper varandra med olika dilemman som uppstår. Alla har fullt upp och stöter på olika utmaningar under dagarna, men vi försöker se och hjälpa varandra så gott vi kan.
Jag skulle vilja utmana dig inför veckan som kommer. Se din kollega. Peppa och lyft upp en kollega i ditt arbetslag som ser ut att behöva det. Lyft upp det som är bra i dennes lärarroll, dess starka sidor så att din kollega kanske får lite ny luft under vingarna och får ny kraft. Ge lite av din tid även om du kanske har fullt upp. Stanna upp ett tag och möt din kollega med ett extra leende, en klapp på axeln. Det betyder mer än du tror.
