De yngsta barnen och estetiska lärprocesser

I mitt arbete som lärare i förskolan är Läroplan för förskolan, Lpfö 18 reviderad 2025 (Skolverket, 2025) ständigt närvarande och genomsyrar allt jag gör oavsett om det är 1-åringar eller 6-åringar som jag undervisar. Men nu skulle ju det här inlägget handla om de yngsta barnen, 1-3 åringarna. Här vill jag lyfta Maurice Merley-Ponty (1991) som i Kroppens fenomenologi beskriver intersubjektivitet vilket innebär att vi delar något mellan våra kroppar, detta kan i synnerhet appliceras på de yngsta barnen. När det gäller mina estetiska referenser kopplar jag ännu en gång till Lise Hovik (2014) som i De Røde Skoene – et kunstnerisk og teoretisk forskningsprosjekt om teater för de aller minste inbringar kunskap och sätt att utveckla arbete med drama, dans, musik och installation med de yngsta barnen. Detta genom att vara delaktig, lyhörd och samspela. Men framförallt vill jag sätta strålkastaren på den nyligen framlidna Suzanne Osten (2009) och hennes Babydrama: En konstnärlig forskningsrapport, vilken tog avstamp ifrån teaterföreställningen Babydrama på Unga Klara/Stockholms stadsteater 2006. Suzanne Ostens tro på barnet som kompetent redan från födseln samt hennes fullständiga övertygelse att ta de yngsta barnen på allvar och mötas i en samstämmig kommunikation har inneburit en stor inspiration för många världen över, jag själv inkluderad.
Så, till förskolan och mitt arbete just nu med ett gäng 1-2 åringar. Under hösten har en danssaga vuxit fram utifrån vårt tema Skogen. Jag återkommer om detta projekt i inlägg längre fram då själva processen med att skapa sagan kommer att beskrivas. När jag arbetar med danssagor med de yngsta barnen väljer jag att korta ner och fokusera på ett fåtal scener. Jag gjorde det även med föregående års temabok Hur mår Dim? av Maria Nilson Thore (2023). Det finns att läsa om i Förskoletidningen som beskriver både med text och bild hur jag ”bubblar” med de yngsta barnen. Det här uppstod utifrån scenen när Dim rör sig under vattnet. Låten Spring Bottom av Cosmo Sheldrake gav impulser hos 1-2 åringar att med mjuka rörelser rulla runt på golvet, bubbla helt enkelt! Om och om igen ville de göra detta (och vill fortfarande…). Rörelserna utvecklas, ibland gungar vi på rygg och håller oss i fötterna, ibland rör vi oss nära varandra och ibland lägger vi oss på mage och gungar sakta, sakta. Eftersom vår nuvarande danssaga inbegriper både skogsdjur, men även ett och annat väsen, så introducerade jag ”trollmusiken”. Det här funderade jag mycket över då musiken är lite ”läskig”. Men tji fick jag (som vanligt när jag tror jag vet), den gillade barnen mest! Musikstycket inbjuder till impulser att röra sig tungt, till skillnad mot bubblandet då vi rör oss lätt. Här blir dansens byggsten kraft tydlig.
Jag har startat ett nytt projekt med musik och sångskapande och 1-2 åringarna har återigen stått i fokus. Utifrån språkutveckling, barns delaktighet och musik har jag den senaste tiden utforskat, experimenterat och varit en medskapare tillsammans med barnen. Jag börjar undervisningen med att spela musik som utgår från minoritetsspråk, något som lyfts i Lpfö 18 reviderad 2025 (Skolverket, 2025), vi har hittills lyssnat och dansat till jojk, klezmermusik och romsk musik. Sedan kör vi Namnbluesen några varv för att komma i rätt stämning och uppmärksamma varje barn. Namnbluesen skrev jag för åtta år sedan då jag ville göra en egen namnsång. Rytmikinstrumenten plockas fram och nu startar en produktionsprocess, vi gör en sång! En leksaksbanan kom i fokus, ”ba, ba, ba, banan!” utropades och vi spann vidare på det. Eftersom majoriteten av barnen är i begynnelsen av sin verbala talutveckling så arbetar jag mycket med ljud. Med gitarrens hjälp och ett försök att skönja någon melodi så växte plötsligt Banansången fram. Denna har vi nu ”jammat” med, sjungit för de andra barnen (som gärna hängde på) och spelat in.
Jag vill med dessa två exempel visa hur jag gör kopplar till de teoretiska utgångspunkterna som jag beskrivit ovan. Det handlar alltså om att jag som lärare är inlyssnande, delaktig, uppmuntrande, nyfiken, inkännande och att jag som Suzanne Osten uttryckte det: möter de yngsta barnen i en samstämmig kommunikation.

I senaste numret av Vi Lärare, nr 1 2026 finns ett porträtt av mig där det går att läsa och se hur jag tänker, jag är mycket stolt över detta! Samtidigt vill jag också passa på att lyfta Pedagog Värmland där jag nu är inne på mitt sjunde år med min pedagogiska blogg, från en trevande början till att det nu är en trygg plattform för mig att beskriva mitt arbete. Bloggen och skrivandet dokumenterar, får mig att fundera och reflektera samtidigt som jag alltid känner mig uppmuntrad från mötesplatsens (Pedagog Värmland) sida, tack! En sista sak, för den som är intresserad så har jag nyligen startat ett Instagramkonto där jag ger lite inblickar i mina estetiska lärprocesser i förskolan. Men nu, nu är det väl ändå dags för en ”röjig” sång, här är den (och kom ihåg, det är 1-2 åringar):
Banansången