Sången som kom tillbaka!

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 reviderad 2025 står att ”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang och med skilda syften.” (Skolverket, 2025, s. 14).
Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan hur det sker ett meningsskapande när barnen är delaktiga vid produktion istället för att upprepa redan producerade saker. Att koppla samman barns språkutveckling med musik är något som Jederlund (2011) lyfter i Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande. Detta har att göra med utvecklandet av den fonologiska medvetenheten (språkljud) och prosodin (språkets ljudegenskaper).
Språkutveckling, delaktighet och musik, det låter bekant… Just det, jag skapar ju sånger tillsammans med barnen! Detta började jag med för sju år sedan, då med projektet ”Barnens sånger”. Det här går att läsa om i den allra första början av min blogg (år 2019). Inspirationen för mig var då bland annat Tomas och Jujjas Wieslanders sånger som utgår direkt ifrån barns perspektiv. Jag hade också läst en artikel i tidningen Förskolan som handlade om en förskola där sånger skrevs tillsammans med barnen. I inlägg Vi knyter ihop och sprider glädje kopplar jag samman mitt arbete med vad Tham (2008) skriver om i Den andra möjligheten – estetik och kultur i skolans lärande. Där beskrivs ett samarbete mellan Myndigheten för skolutveckling och ett antal skolor i Göteborg. Projektet inkluderar även Angereds teater, Angereds kulturskola och Göteborgsregionens utvecklingscentrum (GRUC). Arbetet som genomförts på berörda skolor är ett sätt att ge lärare möjlighet till fortbildning om estetiska lärprocesser och barns läs- och skrivutveckling. Men tillbaka till ”Barnens sånger” som innebar att jag skapade femton sånger utifrån varje barn på min avdelning. Barnen var i åldern 1-3 år och jag utgick ifrån vad de sa och vad de uttryckte med sina kroppar, mimik och rörelser. Ett av barnen hade råkat bränna sin tumme på spisen hemma och vi gjorde en sång om detta. Den inkluderar en hel del drama men slutar i glädjande dur! Åren gick och nu har jag det barnets yngre syskon i min förskolegrupp. Så en dag uppmanade barnet mig att göra en sång som handlade om att råka bränna sig på spisen, för det hade det här barnet nämligen också gjort. Precis som syskonet ville barnet göra en egen sång om denna händelse. När barnets vårdnadshavare hämtade den dagen fick jag frågan från hen med glimten i ögat om vi gjort någon sång? Därefter brast hen ut i den ”gamla” sången vilket jag blev imponerad av, det var ju ändå sju år sedan den skapades! Det äldre syskonet som också var med vid hämtningen och log lite stolt. Ja, så det var bara att sätta igång med att skapa! Jag och barnet, som är fyra år satte oss i ateljén, jag med gitarr, penna och papper. Barnet hade också ett papper och ungefär tio tuschpennor redo. Vi pratade om händelseförloppet och nynnade tillsammans fram en melodi, vred och vände på ord samtidigt som vi antecknande. Här blev pennorna väldigt viktiga eftersom barnet gärna ville byta penna lite då och då och helst ha den som jag använde. Till slut skrev jag med en trubbig gammal blyertspenna för att ”min” penna inte skulle vara så lockande. Nåväl, vi fick till en ram som godkändes och jag fick tillåtelse att knåpa ihop sången. Det blev dags att presentera den för övriga barn precis som vi gjort sju år tidigare. Det finns en hel del likheter med syskonets sång, både text och melodimässigt men detta var ju också barnets bestämda åsikt – barns delaktighet och inflytande. Vi spelade in sången både en och två och tre, fyra gånger innan ”rätt” version valdes ut. Att de andra barnen också uppskattade låten och sjöng helhjärtat skapade en gemensam upplevelse som vi delade tillsammans. Så, här är de två sångerna (lite ”rostiga” inspelningar) som spelats in med sju års mellanrum men som fångar samma slags känsla..

Tummen!

Jag brände mig!