Jag sjunger mina ord, tralalalalalaa (repris).

Utifrån främjandet av barns läs- och skrivutveckling vill jag i det här inlägget dela lite av mina tankar sett från förskolans perspektiv och ur ett estetiskt förhållningssätt.
Jag vill först lyfta Jederlund (2011) som i Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande menar att en god läsutveckling hos barn i förskolan stimuleras av en ökad fonologisk medvetenhet. Han lyfter även prosodin och kopplingen mellan musik och språkutveckling. Fonologisk medvetenhet handlar om språkljud och prosodi om språkets ljudegenskaper såsom rytm och melodi. Även Dahlbäck (2011) visar i Musik och språk i samverkan: en aktionsforskningsstudie i årskurs 1 hur musik bidrar till språkinlärning och hon lyfter sång utifrån förståelse för språkets melodi men även som ett sätt för att möjliggöra utforskande av textens betydelse. I Pernilla Kans blogginlägg här på Pedagog Värmland uppmuntrar hon till varierad läsning och användandet av fantasi.
Språk, läsande, att utforska ord, meningar, skapa betydelse av ett innehåll, uppmuntra till intresse för berättelser och lockande in i ”språkvärlden”, hur tänker jag utifrån mitt estetiska perspektiv för barnen i förskolan? Min intention är inte att ge mig in med åsikter angående senaste rapporter om vikten av att läsa, utan visa på lite exempel som jag kopplar till språk utifrån estetiska lärprocesser.
Nåväl, vi backar bandet sex år tillbaka och börjar med rubriken till detta blogginlägg. Vid den här tiden arbetade jag med de yngsta barnen, 1-3 år i förskolan. Det var femton barn på min avdelning och jag skapade en sång för varje barn under ett projekt som jag kallar för Barnens sånger. Detta beskriver jag mer om när jag föreläser (det går även att läsa om i början av min blogg), men kort handlar det om att varje barn fick sin sång utifrån vad hen sa eller uttryckte med kropp och mimik. Jag har ”rotat i arkivet” och mitt första exempel handlar om ett barn som inte pratade men sjöng dagarna i ända. I sångerna flödade orden så det barnet sång fick heta (ljudfil)
Jag sjunger mina ord, tralalalalalaa. Nästa sång utgår från en 2-åring som prövade olika typer av ord och meningar, en del upprepades ganska ofta, den sången heter (ljudfil) Osså me. För några veckor sedan påminde en vårdnadshavare, vars yngre barn går på min förskola, mig om det äldre syskonets sång. Det är som sagt var sex år sedan och jag blev förvånad över att vårdnadshavaren tog upp det. ”En sådan viktig sak sparar man” fick jag till svar och så föddes idéen till det här blogginlägget. Sången skapades utifrån att barnet som hade börjat utforska ord och bokstäver satt och skrev/ritade. Så här lät det: (ljudfil) Här står det. Ett barn i samma ålder (3 år) var också intresserad av bokstäver och ord men hade även en passion för seriefiguren Zorro, han som ristade in ett z med sitt svärd på väggar. En dag sa barnet så här: (ljudfil) Zorro. Den här sången sjöng jag och barnets yngre syskon häromdagen när vi satt i sandlådan och skrev n och z med pinnar och jag vet att även deras vårdnadshavare fortfarande kan nynna på den.
En lek med ord, ett beskrivande av en situation och i högsta grad ett eget komponerande av en 3-åring är vår favorit (ljudfil) PannkakaOst.
Sedan några år tillbaka arbetar jag med de lite äldre barnen, 3-6 år, och sångskapandet utgår ofta ifrån de böcker vi har som tema. Vi har även skapat sånger utifrån andra områden, dessa finns att lyssna på och läsa om på min blogg. Nu senast fokuserar vi på Hur mår Dim? (Nilsson Thore, 2024) och två sånger har det blivit hittills, en tredje är under ”process”. Boken som är en del av Lilla Bokbryggan, ett språk och läsfrämjande projekt i Karlstad, får följa med hem till alla barn för att läsas tillsammans med vårdnadshavare, släktingar, kompisar och faktiskt har jag även hört att en katt lyssnat. Jag avslutar detta inlägg med vad ett barn sa till den vuxne som läste: ”Sjung, du ska sjunga hela boken! Varför det? Maria gör det!” Vårdnadshavaren förmedlar sedan till oss att ”vi har inte hunnit läsa boken, men vi har sjungit den två gånger.” Det blir slutorden utifrån mitt estetiska perspektiv.