Barns perspektiv – ”Jag är sur!”

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket, 2018) står det att varje barn i förskolan ska få uppleva sitt eget värde. Men hur skulle det kunna möjliggöras? Jag har diskuterat detta tidigare och då lyft barns perspektiv. Se inlägg Pannkaka Ost – Att lyssna på barnen. Jag repeterar vad skillnaden är när det gäller att ha ett barnperspektiv och att ha ett barns perspektiv. På förskolan och förhoppningsvis i övriga samhället har vi ett barnperspektiv, det vill säga att vi utgår från ett generellt förhållningssätt från oss vuxna där vi ser barnen som ett kollektiv. Men om vi tar barns perspektiv hamnar vi i ett ”här och nu” som speglar det enskilda och även det kollektiva, vilket inte alltid stämmer överens med vad vi vuxna tänker.
I Lyssnandets pedagogik beskriver Åberg & Taguchi (2005) ordet ”hörstyrka” och förklarar detta som ett medvetet sätt att lyssna på vad barn uttrycker. Det tycker jag stämmer in på att ta barns perspektiv.
Sedan drygt fem år tillbaka har jag utvecklat mitt sätt att arbeta med estetiska lärprocesser med barnen på förskolan. Jag började med de allra yngsta barnen där en sång skapades utifrån vad varje barn uttryckte. Det fortsatte med sångskapande och andra estetiska uttrycksformer utifrån olika teman som med tiden kom att bli min metod. Intentionen är att alltid inta ett estetiskt förhållningssätt som jag håller mig till samt att vara lyhörd och inlyssnande. De sistnämnda handlar för mig om att försöka ta barns perspektiv, det vill säga att fånga upp och uppmuntra vad varje barn uttrycker. Det här är inte det lättaste och är något jag brottats med under åren! Alltså hur mycket styrning behövs från min sida samtidigt som barnens uttryck och vilja ska få leda? Som jag tidigare har lyft så är det inte alltid barnens tankar och känslor stämmer överens med vad vi vuxna har för föreställningar. Jag försöker tänka att så länge vi håller oss inom de estetiska ramar som jag skapat så får barnens kreativitet och fantasi styra. Det må verka som ett kaos men frågan är för vem det är kaos? Ofta fortplantar sig impulser i barnens kroppar när vi sjunger som gör att de bara måste röra sig. När dramatiken och tempot ökar förstärks detta gärna i röststyrka och ett utforskande i kroppens dynamik. Jag upplever att det finns en viss oro hos oss vuxna att det kan gå ”över styr” och detta är något jag själv reflekterar mycket över. För visst, respekten för varandra och att alla måste få komma till uttryck är det grundläggande för mig men som jag skrev ovan, inom mina estetiska ramar får barnen gärna utforska sina egna impulser och sätt att uttrycka sig. Min uppgift som pedagog är att tillvarata och möjliggöra för lärande och utveckling. Här är exempel på sånger som barnen tycker lite extra mycket om och som alltid genererar stor entusiasm. Barns perspektiv, deras val:
Visar stor dramatik med hela kroppen: Fåglarna
Alltid roligt med bajs: Dodos Matematiksång
Vår populäraste sång: Pannkaka-Ost
Snabb version med hjälp av metronom: Svalkvatten snabb
Inlevelse att vara sur: Sura Grodan
Tempo/stämning byggs upp som sedan exploderar: Nötskrikan kommer