Matematiksången – Jag vill vara med!

Som jag beskrivit tidigare här på bloggen lyfter Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket, 2018) att varje barn ska få uppleva sitt eget värde samt vara med och påverka sin utbildning på förskolan. Jag återvänder även igen till Bamford (2006) som i The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education visar hur utbildning med estetiska uttrycksformer kan generera en utveckling av både individ och kollektiv. Detta menar Bamford (2006) skulle kunna tolkas som alstrandet av en blomstrande självkänsla. Genom att koppla samman dessa båda teoretiska utgångspunkter kan jag också se sambandet, eller kanske skillnaden i barnperspektiv och barns perspektiv. Ett praktiskt exempel på detta följer nedan.

Att använda sig av estetiska uttrycksformer som ett instrumentellt sätt, det vill säga som ett medel för att lära om något annat ämne är även något som både Skolverket (2018) och Bamford (2006) lyfter. I det här inlägget vill jag koppla samman musik och matematik!
Under en period har vi belyst matematik lite extra på förskolan och denna gång utgick vi inte från boken vi arbetar med, Vips bakom stenarna av Oskar Jonsson (2021). Istället erbjöds barnen ett ”smörgåsbord” av olika matematikaktiviteter med fokus på problemlösning. Jag ville introducera en metronom, ett slags tekniskt/elektroniskt/digitalt instrument som avger takter. Eftersom olika takter handlar om tid och förändring, vilka kan räknas som matematiska begrepp, kunde jag därmed använda mig av musik som ett medel för att lära om matematik. Samtidigt fick barnen kunskap om vad en metronom är. Vi lyssnade först på hur olika takter kan låta och sedan försökte vi följa takten genom att klappa på knäna. För att sätta samman hur en sång faktiskt kan förändras beroende på hur fort eller långsamt vi sjunger gav jag som förslag att testa vår egenproducerade (såklart!) Svalkvatten. Den snabba versionen och den långsamma versionen följer, en bild att skicka med är att när barnen sjöng den snabba så var det stört omöjligt att sitta still, musiken slog an en impuls som bara måste följas…
Svalkvatten snabb

Svalkvatten långsam
Det blev dags att avsluta matematikprojektet och en ny sång skulle skapas. Denna gång delade jag inte in barnen i grupper utan gjorde ”småintervjuer” spontant om vad de lärt sig och vad de tycker är viktigt att lyfta. ”Metronom! Geometri! Klot! Kroppsdelar i golvet, 0 var svårt men då hoppade vi! Ritningar! Problem! Samarbete! Takter!” och mycket mera, jag antecknade/spelade in/bekräftade/frågade. Jag bad även om förslag på melodi och lyckligtvis fanns det några. Jag spelade in och satt sedan som vanligt ”på min kammare” och försökte knåpa ihop allt så mycket det gick utifrån barnens direktiv. När jag vid nästa tillfälle visade barnen min demo och fick deras godkännande (puh!), passade jag även på att fråga vilka som var intresserade av att spela in sången (efter ett antal genomsjungningar med alla). Och det är här jag vill knyta an till vad jag lyfte i början av detta inlägg, nämligen barns perspektiv, upplevelsen av sitt eget värde samt en blomstrande självkänsla. Ett utav barnen som brukar hålla en ganska tystlåten profil, är med men tar inte så stor plats, räckte upp handen och sa ”Jag vill vara med!”. Detta trots att dess bästa kompis som brukar vara mycket delaktig sa ”Titta Maria, jag räcker ner handen, jag vill inte vara med!”. När det så blev dags för inspelningen frågade jag ännu en gång vilka som ville vara med, det går utmärkt att ändra sig men det här barnet vidhöll sin vilja att vara med. Barnen är som jag tidigare beskrivit mycket vana vid hur själva inspelningsprocessen går till, de vet skillnaden på att sjunga starkt och att skrika, de diskuterar kvaliteten på olika inspelningar och avgör vilken de tycker är bäst. Jag upplever att alla barn blev delaktiga i denna sångskapandeprocess genom att de valde olika roller såsom textförfattare, kompositörer, sångare, musiktekniker samtidigt som deras inflytande blev tydligt. Och barnet som så starkt ville vara med och spela in kanske inte hörs mest men satt nära mig och Ipaden och sjöng med glädje! Här är resultatet:
Matematiksången