Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att…
Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att främja kunskap genom estetiska lärprocesser. I min blogg kommer ni att få ta del av mina tankar och mitt arbete i förskolan.
Jag börjar återigen med att citera ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98 där det står att förskolan ska ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). Detta kan sammankopplas med The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education, där Bamford (2006) genom sin forskning visar på hur arbete med estetiska uttrycksformer genererar en delaktighet och samhörighet för alla. Jag menar att genom estetiska lärprocesser kan barnen ges möjlighet till att vara en självklar del av en demokratisk gemenskap. Ett exempel på det som jag vill lyfta är bildsamtal, d v s att barnen får samtala och reflektera kring bilder. Bendroth Karlsson (2019) beskriver i Barns möte med konst hur det utvecklas både ett individuellt och kollektivt meningsskapande genom att tillsammans samtala om bilder. Författaren menar också att det är viktigt att betraktandet får ta tid då det ger möjlighet för barnen att upptäcka detaljer. Detta skulle även kunna sammankopplas med vad Eisner (2002) lägger in i uttrycket ”slow down perception” som innebär att stanna upp, utforska och uppleva, och som beskrivs i The arts and the creation of mind.
För att visa hur jag menar beger vi oss tillbaka till arbetet med ”Lilla Bokbryggan”. Barnen satt ofta och läste i boken, de ville både bli lästa för men satt även gärna själva och ”läste” (berättade historien för varandra). Framförallt fångades de av bokens illustrationer och kunde sitta länge och betrakta bilderna. De pekade ut detaljer och var noga med att vi bekräftade dessa. Boken Vem ser Dim? (Nilsson Thore, 2017) handlar i texten om figuren ”Dim” som träffar figuren ”Lummer”, men som jag tidigare beskrivit skapade vi även ”Sonny” (ekorre) och ”Ällie” (älg). Barnen hade också sett en räv på bilderna. Jag ”smyglyssnade” på barnen när de läste/samtalade om boken och använde mig av deras ord/meningar när jag skapade den sista sången i vårt projekt med ”Lilla Bokbryggan”. Den fick heta ”Dim och Lummers skog”:
”Här är räven och här ekorren. Och här är älgen i Dim och Lummers skog!
Ja, här är älgen i Dim och Lummers skog!” (QR-kod nedan)
Nu hade vi fem sånger skapade från boken och som tillsammans följde oss genom historien. Detta inkluderade ett estetiskt, språkutvecklande, interkulturellt, meningsskapande och oerhört glädjefyllt arbete i ett projekt som gav barnen möjlighet till ett flerdimensionellt lärande. Men det slutar inte där, nästa blogginlägg bjuder på en stor överraskning…
