Blogg
Pia Sundqvist, professor i engelskdidaktik, Universitetet i Oslo
Alexandra Schurz, postdoktor i engelskdidaktik, Universitetet i Wien
Forskning om fritidsengelska har nu tjugo år på nacken. Under dessa två decennier har vi lärt oss mycket om hur barn och tonåringar lär sig engelska genom att på sin fritid lyssna på musik, spela datorspel, se på tv-serier och filmer, se på YouTube och en massa annat. Till exempel, vi vet att det finns elever som helt enkelt inte orkar vänta på den svenska översättningen av sina engelskspråkiga favoritförfattares böcker, så de ger sig i kast med att läsa originalet på engelska. Harry Potter och The Twilight Saga är bara två exempel på bok-serier där elever mycket väl kan ha börjat läsa serien på svenska men sedan gått över till engelska. Denna övergång till att läsa originalet kan ske tidigt, redan på mellanstadiet. Det kan kanske tyckas märkligt att vissa klarar av tjocka böcker på engelska vid såpass ung ålder medan andra knappt kan läsa alls, men den individuella variationen är mycket inom engelskämnet. Det är inte ovanligt att lärare i samma klassrum kan ha allt ifrån elever som knappt kan läsa eller prata engelska, till de som plöjer böcker och gärna använder engelska i dagligt tal – bara för att de kan, för att det är kul och för att det känns naturligt (Sundqvist, 2019). Läs mer här
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg