Tio år. Ett decennium. Så länge sedan var det mina fötter trampade Indisk mark. Men kroppen kommer ihåg. Den kommer ihåg kontrasten mellan att i templen hitta meningen med livet och senare löpa för det samma över en trafiktät motorväg. Och öronen kommer ihåg det alarmerande bruset av signalhorn, taktfast indisk pumpande popmusik och heliga mäns megafonförstärkta utrop. Ögonen minns färgprakten från tusen saris, stora reklamskyltar och blinkande lampor. Och hur skulle näsan kunna glömma doften av jord, jasmin, chai, rökelse, skit och avgaser. Och i samma sekund som tungan får smaka naanbröd, dhal och korianderkryddat ris så vet hela kroppen att den är i Indien. Hela kroppen förstår att den åter är i detta kontrasterna och ytterligheternas förlovade land.
Varför är jag här då? Ja förhoppningsvis så kommer jag hem med perspektiv. Kanske också lite insikt. Och hela kroppen full av minnen.
/Henrik
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg