Pedagog Värmland | Blogg | Erasmus

Jag var med på en matematikklubb för åk 9-10 elever. Eleverna kom till universitetet i Jena och det var utanför deras ordinarie skoltid, deltagandet var gratis.

Elisabet på matteklubb

Jag var med på en matematikklubb för åk 9-10 elever. Eleverna kom till universitetet i Jena och det var utanför deras ordinarie skoltid, deltagandet var gratis. Matthias har drivit klubbarna under något år genom sin roll som ledare för Schülerforschungszentrum, under våren har han börjat bjuda in lärarstudenter till att leda träffarna. Lärarstudenterna har fått välja bland ett antal områden som Matthias valt, t.ex. logik, grafteori, origami etc. Jag följde med den studenten som hade valt logik, lärarstudenten hade valt ett stort antal mycket intressanta logikproblem utgående från idéer givna av Matthias. Det var första gången som denna lärarstudent mötte elever och han var väldigt nervös, men mycket väl förberedd.

På klubben var det speciellt en elev som utmärkte sig, tyvärr gjorde upplägget på lektionen att denna elev gav upp den tuffa uppgift han hade börjat på. Det var ett tävlingsmoment som gjorde att han insåg att han höll på att förlora, då valde han istället att gå över till att samla poäng genom lättare uppgifter. Vi diskuterade detta efter klubben, jag, lärarstudenten och Matthias. Mycket intressant.

Susanne i Weimar

Jag (Susanne) började dagen med att jag letade mig fram till klass 8A på Goethe Gymnasium för att följa deras dubbeltimme i engelska och jobbskugga läraren Renate Grünbeck. För ovanligheten skull började lektionen 3 minuter sent och det berodde på att läraren kom rusande från en annan byggnad. När hon väl var på plats började lektionen med ett test där läraren projicerade testet på väggen från sin iPad och eleverna skrev för hand.

Därefter samlades alla papper in och läxan gicks igenom, en elev i taget valdes slumpmässigt ut av läraren för att svara på uppgiften.

När nästa övning skulle inledas fick läraren problem med anslutningen och det tog några minuter att få ordning på det (åh vad jag kände igen mig här … ). När allt väl fungerade använde även hon ett gemensamt dokument för frågor där eleverna kunde skriva in sina frågor m.m. som de ev. behövde hjälp med i texten som nu skulle läsas och bearbetas under tyst läsning. Meningen var att andra elever skulle kunna svara.

Läraren blev vid ett tillfälle tvungen att lämna klassrummet under tystläsningen och då började plötsligt eleverna att prata rakt ut och ljudvolymen steg snabbt. När läraren kom tillbaka fick hon jobba för att få klassen någorlunda tyst igen

Nästa fas – pararbete, läraren använde sig av en slump App ”Team shake” för att dela in eleverna i par. De skulle arbeta tillsammans med en presentation. Resultatet av lottningen ledde till reaktioner av både glädje och frustration hos eleverna, vilket de också tydligt visade. Under pararbetet var klassen högljudd och pratade om mycket annat än sina uppgifter. Även här utmärkte sig vissa elever extra, men inte som i vid tidigare klassrumsbesök där det snarare hade handlat om att bara en mindre del högpresterande elever fick utrymme pga. av handuppräckning. Här handlade det snarare om att de elever som visade en cool attityd och utmanade lärare fick störst utrymme. Lärare försökte vid flera tillfällen, utan framgång, överrösta klassen när hon uppmanade dem att prata tystare. Därefter följde presentationsfasen då eleverna gick fram två och två och presenterade sina arbeten muntligt.

När lektionen var över kunde jag fastställa att iPaden inte hade använts lika mycket som under andra lektioner som jag har sett, men att den största skillnaden ändå var att eleverna uppförde sig annorlunda. Under rasten pratade jag kort med ett par av eleverna och bad dem berätta om sin klass. Det jag fick reda på var att klasen var uppdelad i smågrupper och att det hängde på lärare om undervisningen skulle fungera. Arbetssättet och iPaden var av mindre betydelse, menade eleverna. De tyckte också att iPaden användes alltför lite, man skulle kunna göra mycket mer med den sa de och hade även en del tankar om vad det skulle kunna vara. När jag frågade varför de inte framförde sina kloka tankar till lärarna sa de ”Det gör man inte direkt … ”. På frågan om eleverna hade känslan av att iPaden hjälpte dem att få möjlighet att arbeta i egen takt och på sin nivå svarade de att det nog var lite mer differentierad undervisning nu, men att det framförallt hängde ihop med vilken lärare de hade och mindre med iPad eller ämne.

Efteråt när jag pratade med Renate Grünbeck bekräftade hon elevernas bild av att klassen var splittrad i smågrupper. Hon tyckte att det här var en ”svår” klass att undervisa. Hon var mentor i klass 9A som också var en iPadklass och där råder en annan stämning och annan känsla av gemenskap i klassen, enligt henne. Hennes tankar om differentierad undervisning likande de som läraren Ronny Do Xoan gav uttryck för dagen innan. Hon önskade mer differentiering, men att hon hade svårigheter att hinna med i den ordinarie undervisningen. Hon tyckte dock att användandet av iPad i undervisningen gav henne något större möjligheter. Å andra sidan hade jag sett en hel del differentiering dagen innan, även i denna klass, speciellt under mattelektionen. En flicka utmärkte sig särskilt under presentationen av dagens engelskuppgift, hennes arbete höll mycket hög kvalitet. När jag frågade läraren om henne berättade läraren att hon var på väg att byta skola till ett specialgymnasium för språkbegåvade …

När jag summerar denna dag (och alla andra dagar) blir min slutsats (inte så förvånande) att läraren är den viktigaste faktorn för elevens lärande, särskild begåvad eller inte. Något som många framstående forskare som t.ex. Hattie, Wiliam, Dweck och många andra har kommit fram till långt före mig. Att som lärare stå på två lika viktiga ben, nämligen förmåga att bygga goda relationer med sina elever kombinerad med undervisningsskicklighet och goda ämneskunskaper framstår som mer och mer som en framgångscocktail. Vad gäller undervisning för särskilt begåvade elever har de skolor vi har sett i den här delen av Tyskland valt en annan väg en den vi har valt i Sverige. Eftersom Tyskland har ett skolsystem som redan efter 4:e klass differentierar eleverna utifrån prestation, hamnar de särskilt begåvade elever, som är högpresterande, nästan uteslutande i ”Gymnasium”. Här strävar man visserligen efter att differentiera undervisningen, men lyckas inte av olika anledningar och därför hamnar, enligt dem, de flesta särskilt begåvade eleverna på olika spetsskolor och spetsgymnasier. Vi fick också veta att de elever som önskar extra utmaningar ofta aktivt får söka dessa utanför ordinarie skoltid t.ex. i mattemaklubbar, sommarskolor, kvällskurser osv.

I vårt svenska system finna alla elever inkluderade i en gemensam skolform under en gemensam läroplan. En läroplan som ger oss lärare uppdraget att stödja varje elev så att eleven kan utvecklats så långt som möjligt inom utbildningen ram. Efter vår vecka i Tyskland ser jag att vi har mycket att fundera över i vårt svenska skolsystem bl. a på vilket sätt vi ska använda våra digitala lärverktyg och hur vi kan bli mer effektiva i att ta vara på våra undervisningsminuter. Men jag anser också att vi har mycket att vara stolta över i vår svenska skola. Då tänker jag först och främst på vår strävan efter att inkludera alla elever i den ordinarie undervisningen och att vi, enligt min uppfattning, blir allt bättre på att differentiera undervisningen utifrån elevers behov. Jag tycker också att vi i Sverige strävar efter ständiga förbättringar och därför också tar till oss och omsätter forskning i vår undervisning. Jag uppfattar jag det också som att vi i allt högre grad fokuserar på vilket lärande som faktiskt sker i våra klassrum, i Tyskland ligger fokus fortfarande främst på vilken undervisning som ska erbjudas. Det kan tyckas som samma sak, men om man tänker efter är det skillnaden inte obetydlig. Ska vi nå alla elever behöver vi fundera mer över vilket lärandet som sker hos eleven och undervisa elever utifrån deras olika behov och kunskaper i ett klassrum som präglas av gemenskap och där våra olikheter snarade är en tillgång än ett ”problem”.

Med rätt att utmanas - i en skola för alla

Erasmus – Jena dag 4

Lämna ett svar Avbryt svar

Senaste blogginläggen

Arkiv

Utvalda bloggar