När tillsägelserna blir fler än vägledningen

Vad händer i ett klassrum när vissa elever möts av fler tillsägelser än vägledning?

Det finns en siffra som ofta väcker eftertanke:
Barn med NPF kan få upp till 20 000 fler tillsägelser innan 12 års ålder än andra barn. Vi i skolan är en del av den verkligheten.

Varje dag möter vi elever som befinner sig i svårigheter som synliggörs i klassrummets struktur. När samma beteenden återkommer, riskerar tillsägelserna att göra det också. Ofta sker tillsägelserna dessutom inför klasskamrater. Det gör att korrigeringen inte bara påverkar relationen mellan elev och pedagog utan också hur eleven blir sedd i gruppen.

När samma elev gång på gång får höra sitt namn i samband med en tillsägelse skapas lätt en roll i klassrummet. Klasskamraterna börjar förvänta sig att just den eleven ska göra fel. Eleven själv kan börja bära på känslor av skam eller misslyckande. Det här kan också börja sippra ut i gruppen. Plötsligt kan man höra kommentarer som: “Det var nog Pelle som hade sönder bollen.” Trots att det inte alls var Pelle.

När ett sådant antagande börjar kännas självklart för omgivningen märker vi att rollen i gruppen redan har satt sig. När den rollen väl finns där kan den vara svår för eleven att ta sig ur. Till slut finns också en risk att eleven börjar omfamna rollen som verklighet och börjar bete sig så som omgivningen förväntar sig, trots att det kanske aldrig var så från början.

Relationens betydelse

Relationens betydelse är enorm, särskilt när vi arbetar med elever som vi vet att vi ibland kommer behöva säga till. Många har säkert hört den gamla liknelsen om insättningar och uttag i relationskontot. För att kunna göra ett uttag behöver det först finnas ett kapital. Det gäller i allra högsta grad i skolan.

När relationen är trygg och fylld av positiva möten landar tillsägelser annorlunda. Eleven vet att pedagogen ser mer än bara det som just nu gick fel. I vissa situationer kan det också vara hjälpsamt att tydliggöra skillnaden mellan person och handling. Att visa att relationen ligger fast även när något blivit fel. Till exempel:

“Jag tycker väldigt mycket om dig som person. Men just nu gillade jag inte det som hände.”

Den typen av formulering kan vara viktig i större situationer, till exempel om en konflikt har eskalerat eller om en elev hamnat i slagsmål. Samtidigt behöver vi komma ihåg något viktigt. Alla beteenden är inte uttryck för ovilja eller dåliga val. Att prata rakt ut i klassrummet kan till exempel handla om impulskontroll, inte om respektlöshet. Och när svårigheten ligger där hjälper det sällan att korrigera samma sak om och om igen.

Förebyggande istället för upprepade tillsägelser

När vi märker att vissa beteenden återkommer gång på gång behöver vi ibland flytta fokus från korrigering till förebyggande arbete. Hur kan vi göra situationen mer begriplig för eleven redan innan den uppstår?
Det kan till exempel handla om att:

• tydliggöra instruktioner
• förhandsvandra uppgifter
• visualisera arbetsgången
• förtydliga begrepp
• skapa mer förutsägbara lektioner
• göra stöd och hjälpmedel tillgängliga i klassrummet
• ha flexibla platser

I vissa situationer kan ett enkelt hjälpmedel göra stor skillnad. En elev med stort rörelsebehov kanske behöver något som hjälper kroppen att få utlopp för energin utan att behöva lämna sin plats och riskera en tillsägelse. En annan elev kanske har många tankar under en genomgång och är rädd att tappa sin tankegång. Därför händer det ibland att eleven pratar rakt ut. Då kan ett papper där eleven skriver ner några stödord göra det lättare att vänta på sin tur. Det kan också handla om att ha flexibla platser i klassrummet eftersom en elev ibland kan behöva en plats där det är lättare att skärma av och arbeta mer ostört. En annan elev kanske lär sig bättre genom att kunna diskutera och tänka högt tillsammans med någon annan och då behöver även den möjligheten ges. När sådana stöd finns tillgängliga för alla elever blir de en naturlig del av klassrummets struktur, inte något som pekar ut enskilda elever.

När undervisningen blir mer tillgänglig minskar behovet av tillsägelser, inte för att elever plötsligt “skärper sig”, utan för att fler elever får rätt förutsättningar från början.

Ledning och stimulans – att bredda basen

Här blir arbetet med ledning och stimulans centralt. Ju mer vi får in i basen av vår undervisning för hela gruppen, desto mindre behov av extra anpassningar för enskilda elever kan vi ofta se. När strukturer, instruktioner och arbetssätt blir tydligare för alla elever minskar också behovet av individuella lösningar som ska planeras, dokumenteras, följas upp och utvärderas för varje enskild elev.
Att bredda basen handlar därför inte bara om tillgänglighet för eleverna. Det kan också minska arbetsbelastningen för oss som arbetar i skolan.

Var lägger vi tiden?

Förebyggande arbete kan ibland upplevas som tidskrävande. Att bygga relationer, tydliggöra strukturer och planera undervisning som fungerar för fler elever tar tid. Men det gör också konflikthantering, utredningar, kränkningsanmälningar och situationer som behöver redas ut i efterhand.

Frågan är kanske därför inte om det tar tid. Frågan är var vi väljer att lägga tiden.

Avslutande tankar

När elever gång på gång möts av tillsägelser riskerar vi att fastna i att korrigera beteenden i stunden. Men många av de situationer som leder till tillsägelser uppstår inte ur ovilja, utan ur svårigheter som blir synliga i mötet med klassrummets struktur.

När en elev ofta får höra sitt namn i samband med tillsägelser finns också en risk att rollen i gruppen formas i en negativ riktning. Med tiden kan det påverka hur eleven ser på sig själv och i värsta fall bidra till en negativ självkänsla. Därför är det viktigt att vi som pedagoger aktivt arbetar för att skapa klassrum där elever kan hitta en positiv roll i gruppen, en roll där de får använda sina styrkor, känna tillhörighet och få blomstra på sitt eget sätt.

När vi riktar blicken mot relationer, tydlighet och förebyggande arbete förändras ofta situationen. Genom att stärka ledning och stimulans, bredda basen i undervisningen och göra stöd tillgängliga för fler elever kan vi skapa klassrum där fler elever lyckas från början. Och när fler elever lyckas från början händer också något med klimatet i klassrummet. Behovet av tillsägelser minskar.

Inte för att kraven sänks, utan för att vägen till att lyckas blir tydligare.