Laborationer

Laborationer upplevs ofta som otydliga för elever, även när materialet är framlagt och en steg-för-steg-instruktion finns tillgänglig. Det som ser strukturerat ut på ytan kan ändå vara svårt att tolka. Begrepp ska förstås, momenten ska hållas i rätt ordning och gruppen ska samordna sig samtidigt som dokumentationen ska ske vid rätt tillfälle.

När processen inte är tillräckligt begriplig uppstår lätt osäkerhet. Någon startar direkt, någon blir passiv och någon hoppar över skrivandet. Det kan se ut som samarbetsproblem, men ofta handlar det om att arbetsgången inte varit tillräckligt synlig.

För att skapa struktur och öka tillgängligheten i laborativ undervisning vill vi lyfta fram fyra sätt att tydliggöra laborationer och göra arbetsprocessen mer begriplig för alla elever: att arbeta aktivt med begrepp före start, att gemensamt gå igenom hela arbetsgången, att använda färgkodning för att skapa överblick samt att tydliggöra ansvar genom tydliga och växlande roller.

Begrepp behöver bli begripliga

Ord som hypotes, observation, kontrollvariabel och slutsats är centrala i naturvetenskaplig undervisning. Men de är inte självklara. För att förstå laborationens struktur behöver eleven förstå vad begreppen innebär i praktiken.

Att arbeta med begreppsförklaringar innan laborationen startar gör skillnad. När orden skrivs upp, förklaras gemensamt och får visuellt stöd, exempelvis genom enkla symboler, minskar den språkliga belastningen i stunden. Hypotes kan exempelvis konkretiseras som det vi tror ska hända, observation som det vi faktiskt ser och slutsats som det vi kan förstå efteråt. När begreppen är tydliga blir det lättare att följa arbetsgången.

Gå igenom hela arbetsgången tillsammans

Innan material delas ut kan det vara avgörande att gemensamt gå igenom hela laborationens flöde. Vad händer först? När ska ni stanna upp och skriva? När går ni vidare? Vad är sista steget?

Att “förhandsvandra” genom processen skapar en mental karta. Eleverna vet vart de är på väg innan de står mitt i arbetet. Det minskar behovet av att tolka situationen under tidspress och gör det sociala samspelet mindre osäkert.

Färgkodning skapar överblick

När större moment färgkodas blir strukturen tydlig på ett ögonblick. Genomförandet kan markeras i en färg, dokumentationen i en annan och analysen i en tredje. Samma färger återkommer på tavlan, i instruktionen och i arbetsmaterialet.

Om dokumentationen är markerad med exempelvis gult blir det tydligt när gruppen ska stanna upp och skriva. Färgkodningen hjälper eleverna att se den övergripande strukturen utan att behöva hålla hela processen i arbetsminnet.

Roller gör ansvaret konkret

När arbetsgången är tydlig kan roller kopplas direkt till laborationens olika delar. En elev kan ansvara för genomförandet, en annan för dokumentationen, en tredje för att följa arbetsgångens steg och en fjärde för material eller tid. Dessa roller är tillfälliga uppdrag, inte personliga egenskaper och därför växlas de från en laboration till en annan. Detta möjliggör att eleverna får träna på olika delar av arbetsprocessen. Det minskar även risken för att någon tar över och att någon annan hamnar i passivitet.

När rollerna visualiseras genom exempelvis laminerade kort med bild och en kort beskrivning blir de konkreta. De fungerar som ett visuellt stöd för ansvarsfördelningen.

När processen är begriplig ökar delaktigheten

När begreppen har tydliggjorts, arbetsgången gåtts igenom i förväg, momenten färgkodats och rollerna gjorts synliga sker en förändring i klassrummet. Laborationen blir mer förutsägbar och mindre beroende av att eleverna själva ska tolka både språket och samspelet i stunden. Det som tidigare krävde social fingertoppskänsla och språklig säkerhet blir istället överblickbart och hanterbart.

Det är inte elevernas förmåga att tolka strukturen som ska prövas, utan deras förmåga att tänka.