När det sociala inte är självklart

Att skapa undervisning där fler lyckas

För många elever sker det sociala samspelet nästan automatiskt. Man läser av blickar, förstår när det är ens tur att prata, anpassar sig efter gruppen och vet hur man ”ska vara”. För andra elever är just detta långt ifrån självklart.

Elever med exempelvis NPF kan ha svårigheter som rör social tolkning, flexibilitet, kommunikation och självreglering. Det handlar inte om ovilja, utan om att kraven i det sociala samspelet ibland blir för höga, för snabba eller för otydliga.

Varför kan det sociala samspelet bli svårt?

Social kompetens består av många delar som samverkar samtidigt. Det kan handla om att tolka kroppsspråk, mimik och tonfall, att förstå outtalade regler och sociala koder, att veta när man ska ta initiativ och när man ska avvakta, att hantera olika viljor, tempo och förväntningar samt att reglera känslor i samspel med andra.

När flera av dessa delar aktiveras samtidigt ökar kraven snabbt. För vissa elever innebär det att de först måste hantera samspelet och därutöver förväntas rikta sitt fokus mot lärandet.

Undervisningssituationer med höga krav på socialt samspel

I skolan finns många situationer där det sociala samspelet förväntas fungera. Det kan till exempel handla om grupparbeten, pararbete, laborationer, öppna diskussioner samt gemensamma genomgångar och övergångar.

I dessa moment förväntas elever kunna förhandla roller, kommunicera på ett fungerande sätt, tolka varandra och ta gemensamt ansvar, ofta utan att det sociala samspelet är strukturerat eller synliggjort.

När dessa krav lämnas otydliga riskerar vissa elever att ta över, andra att dra sig undan och konflikter eller missförstånd att uppstå.

Struktur som stöd

Genom att tydliggöra ramar, roller och arbetsgång frigörs utrymme så att eleverna kan fokusera på själva samarbetet och lärandet, istället för att försöka lista ut hur det sociala samspelet ska gå till.

När vi pedagoger strukturerar undervisningssituationer som kräver samspel skapar vi förutsättningar för fler elever att delta. Genom att göra det sociala sammanhanget mer förutsägbart minskar osäkerheten och fler vågar ta plats.

Det kan till exempel handla om att tydliggöra roller i gruppen, visa hur samarbetet ska gå till steg för steg, klargöra mål, tidsramar och förväntningar, vara tydlig med vad som bedöms och vad som inte gör det samt att modellera hur man kan uttrycka sig och samarbeta.

Att göra det osynliga synligt

Social kompetens utvecklas inte genom att elever förväntas ”klara det själva”. Den utvecklas när vi som pedagoger undervisar, visar, tränar och stöttar.

Genom att göra det osynliga synligt avlastar vi elevernas kognitiva belastning, skapar tryggare lärmiljöer, ökar delaktighet och förståelse och ger fler elever möjlighet att lyckas.

Det handlar inte om att sänka kraven, utan om att undervisa i hur de kan nås.

Vad händer härnäst?

I kommande inlägg kommer vi att fortsätta arbeta oss igenom olika undervisningssituationer som ställer krav på socialt samspel. Fokus kommer ligga ännu mer på konkreta exempel och praktiska tips på hur de sociala delarna i undervisningen kan struktureras för att bli tillgänglig för fler elever.

Nästa vecka tar vi en kort paus i den pågående serien för att lämna över ordet till vår första gästbloggare Erica Edlund, lärare. Utifrån erfarenheter från hennes yrkeskarriär och en utbildning med fokus på tillgänglighet i matematikundervisningen delar hon konkreta tankar om hur matematikundervisningen kan utformas för att nå fler elever.

Det vill ni inte missa!