Tillgänglig lärmiljö

När miljön anpassas efter barnen, inte tvärtom

I vårt senaste inlägg pratade vi lite ytligt om våra centrala arbetssätt och grunden i vår verksamhet. Vi delade tankar från vår föreläsning och beskrev hur små justeringar i klassrummet kan skapa mer fokus, trygghet och energi för alla elever. Under de kommande veckorna kommer vi att fördjupa oss i dessa områden:

• Tillgänglig lärmiljö – hur miljön kan stötta
• Pedagogiska stöd och hjälpmedel – verktyg som stärker både undervisningen och elevernas självständighet.
• Struktur och tydlighet – grunden som skapar trygghet, studiero och förutsägbarhet.

Vi vet alla hur det känns när ett klassrum nästan vibrerar av intryck: stolar som skrapar, färger som sticker ut, elever som försöker hitta sin plats, både fysiskt och mentalt. När vi började titta närmare på våra egna klassrum insåg vi snabbt att miljön antingen kan stötta eleverna eller hindra dem. Vi konstaterade att små förändringar gör stor skillnad. Nedan delar vi med oss av vår resa och bilder från vårt klassrum.

Rum i rummet – när elever vågar landa

Det första vi upptäckte var kraften i ”rum i rummet”. Med hjälp av hyllor, skärmar eller bara ett tygstycke kunde vi skapa små trygga arbetsytor där eleverna själva valde att sätta sig. Plötsligt såg vi att elever som tidigare dragit sig undan, fann en plats i klassrummet där deras behov av avskärmning tillgodosågs.

Flexibla arbetsplatser som följer elevernas behov

Vi märkte också hur viktigt det var att erbjuda varierande arbetssätt: stå, sitta, vara själv eller samarbeta. När alternativen alltid fanns på plats behövde ingen be om lov eller känna att de stack ut.

Vi märkte också hur viktigt det var att erbjuda varierande arbetssätt: stå, sitta, vara själv eller samarbeta. När alternativen alltid fanns på plats behövde ingen be om lov eller känna att de stack ut.

Hjälpmedel som gör undervisningen hållbar

När vi fick ett nytt hjälpmedel, såg vi alltid till att introducera det i helklass och sedan låta alla elever testa under en period. Vi lärare uppmärksammade då vilka elever som hade stort rörelsebehov, behövde avskärmning eller ljuddämpning. Genom att låta alla prova, och prata öppet om varför verktygen finns, försvann stigmat direkt. Det blev en resurs – inte ett undantag.

Cyklar, balansplattor, hörselkåpor och fidgets var inte längre ”hjälpmedel för några”, utan ”verktyg för alla”.

Ett lugnare klassrum och lugnare elever

Vi började också se över det visuella. Bara att rensa ytan runt tavlan och dölja överfulla hyllor gjorde att eleverna lättare kunde rikta uppmärksamheten dit den behövde vara. Mindre att sortera, vilket bidrog till mer energi kvar till lärandet.

Principen blev enkel: Mindre visuella intryck, mer energi till inlärning.

När allt detta faller på plats

Det som från början kändes som ett stort arbete blev till slut en naturlig del av vårt sätt att tänka. Vi skapade en miljö där ingen behövde känna sig annorlunda för att de behövde stöd, då stödet fanns för alla.

Klassrummet blev en plats där fler kunde lyckas!