Utan känslor ingen kunskap

Lärgruppen i Säffle jobbar kreativt. Från förskolan till högstadiet. Om känslor och språk. Med inspiration från Vildingarnas land.

– Att lära sig, att experimentera och att våga. Det är roligt

Ordet roligt dyker upp överallt. Bland killarna bakom filmkameran på högstadiet och hos treåringarna i förskolesoffan. Men även bland pedagogerna själva när de pratar om det egna lärandet, de sex som bildat lärgrupp i Säffle för att fortbilda sig och förstå mer om kreativa arbetssätt. Jessica Nyquist är en av dem. Hon ligger på golvet och filmar duplofigurer tillsammans med de yngsta på förskolan Enen i Nysäter.

– Jag upptäcker det här tillsammans med barnen, säger hon.

De trängs kring surfplattan, för att visa och berätta om den duplosäl som nyss fått liv och rört sig över det blå havet. Felicia Nilsson tycker att den behöver ha en boll att leka med.

Hon hämtar lera, fixar rekvisita och utvecklar handlingen. Tio tryck, figuren flyttas, tio nya tryck. Barnen räknar högt.

– Treåringar fixar att göra animerad film, och att själva berätta en historia. Inte bara titta på film och se vad andra skapat.

Det imponerar. Men det gör det också att just Jessica är den som tagit initiativet. Hon är ingen ”framåtsträvare” när det kommer till teknik, hävdar hon själv.

– Tvärtom, jag har aldrig tidigare jobbat med film. Det har känts för avancerat.

Men tack vare en Ipad och några appar och fortbildningen Estetiska lärprocesser på Karlstads universitet har nya uttrycksformer tagits i bruk i småbarnsgruppen.

– Jag tycker det är viktigt att dagens teknik också får plats i förskolan. Det nya som skapas kan bli morgondagens kulturarv och vi får inte stå still.

Kreativitet är inte bara färg och penslar. Att lära genom skapande kan se ut på många olika sätt.

Jessica beskriver årets projektarbete i lärgruppen som ett experimenterande och där mötet med kollegor från andra stadier är utvecklande. Drivkraften är den egna känslan av att själv ha fått göra och lära. Hon berättar om workshopen på Värmlands museum då filmpedagogen Evelyn Frankel ledde arbetet med animerad film.

– Det var enkelt och roligt. Jag blev inspirerad och ville prova tillsammans med barnen.

Lärgruppen i Säffle kom överens om att alla, oavsett vilken åldersgrupp de undervisar, skulle utgå från boken eller filmen Till Vildingarnas land. Värdegrundsfrågor och känslor, språk och bild blev det gemensamma temat, från förskolan till högstadiet. Klasserna har sedan jobbat olika under året men lärarna har mötts och diskuterat, vid sidan av utbildningsdagarna i Karlstad.

Det är inte bara de yngsta barnen som jobbat med film. Det har även de äldsta gjort. Och steget från animerade duplogubbar till tonårsskräck är mindre än man kan tro.

Höglundaskolans nior i Säffle började för några veckor sedan med att se inledningsscenerna i Spike Jonzes film Till Vildingarnas land. Sedan dess har klassen, tillsammans med bildläraren Emil Ahlman, funderat och diskuterat kring känslor och uttryckssätt, skrivit manus och byggt rekvisita. En kort film om valfri känsla, så formulerades uppgiften, som genomförts på ordinarie bildlektioner.

Valter Johansson i 9B håller just på med slutscenen, en rätt blodig historia i skolans tekniksal. Gräl, muck och mord. Rökning dödar, är titeln.

– Känslan vi valt att gestalta … ja, typ ilska då, och rädsla kanske.

De fyra killarna gör en skräckfilm. Den ska se proffsigt ut, med gangsterspråk och slagord, och gärna en jaktscen i korridoren, förklarar Valter. Soundtrack är Gangster’s paradise. Valters hand, fast i gips, ligger under sågen i sista actionscenen. Fortfarande är det oklart vem av kombattanterna som ska dö.

– Det är lite olika meningar om det. Men vi tar det sen.

Valter beskriver projektet som vårens roligaste uppgift. Film engagerar. Hälften av alla ungdomar mellan 16 och 24 år ser på Youtube varje dag. Rörlig bild är ett av deras vardagsspråk. Ett viktigt verktyg för att berätta, påverka och kommunicera.

– Vi ser så mycket film och tänker om film. Det är klart det är coolt att få göra själv och på riktigt.

Det är första gången för Valter och hans klass. Att filma skulle kunna användas i andra ämnen också, tycker han, som svenska och SO, till exempel.

– Man lär sig massor, inte bara det tekniska att filma och klippa. Man måste få till en bra story också.

Han berättar att gruppen kommer på nya saker hela tiden men att man samtidigt måste styra upp och samarbeta för att nå resultat.  Arbetet är roligt.

– Det är så många uppgifter i skolan som man bara gör för att någon säger att man ska göra dem. Det här är annorlunda.

Det tycker även deras lärare, som också är lärgruppens ledare. Inte minst ser Emil hur det kreativa skapandet får fart på det analytiska tänkandet. De båda hjärnhalvorna stimulerar varandra. Att analysera ett verk, att prata om innehåll och form, och diskutera känslor, blir mycket lättare då eleverna själva jobbar praktiskt med att filma och berättar sin egen historia. Det blir också enklare att arbeta med begrepp som perspektiv, skärpa, gyllene snittet, färger, ljus och annat som hör till ämnet bild.

– Arbetssättet är tacksamt. Eleverna blir mer självgående och stärks i att hjälpas åt. Man vinner så mycket både kunskapsmässigt och socialt.

Emil tycker att ”kultur i skolan” alltför lätt förpassas till att bli en teaterföreställning eller film, där eleverna enbart är publik.

– Det här är ett sätt att få in kulturen som en del i det vardagliga arbetet och förstå mer om de estetiska lärprocesserna.

Mycket återstår och arbetet måste få vara långsiktigt, menar Emil. Han ser lärgruppens projekt i Säffle som en bra början och hoppas på en fortsättning, gärna med samarbeten över ämnesgränser. Och gärna en studiedag, där all personal får diskutera estetiska arbetssätt och se dem kopplade till läroplanen. Men också prova själva. För som filmpedagog Evelyn Frankel säger:

– Vi kan prata i timmar om hur viktigt det är att var kreativ i skolan. Men lärarna måste få göra själva, så att de upplever känslan och kan berätta om den. Hjärnan kan inte förstå vad kultur är, den kan bara förstå hur det känns. Ju fler som får göra, desto fler får förståelse för att kreativiteten är viktig, anser hon.

Lärgruppen i Säffle kommun har bestått av pedagoger från följande stadier och skolor:

• Förskolan Enen, småbarnsgrupp, Nysäter
• Höglundaskolan, mellan- och högstadiet, Säffle
• Lugnadalskolan, åk 1-2, Säffle
• Botilsäters skola, åk 2-3, Värmlandsnäs

Text Helena söderqvist | Foto Øyvind Lund

Stort tack till www.kulturiskolan.se för lånet av texten. Kultur i skolan är en verksamhet inom Region Värmland som har till uppgift att samordna och utveckla det regionala arbetet med kultur i skolan.