Lärarstudenter byggde tryggare skolgård i Kenya

Fem lärarstudenter från Karlstads universitet reste till Kenya för sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU) och möttes av en skolvardag långt ifrån den svenska. På en skola med nästan 2 000 elever utanför staden Nyahururu såg de direkt barn som skadade sig på det taggtrådsstaket som omgav skolgården. Då väcktes tanken på att de kanske kunde bidra på något sätt.
– Vi ville visa vår tacksamhet och samtidigt göra något som gjorde skillnad. Det kändes viktigt att bidra till en tryggare miljö för barnen, säger Moa Nilsson.

Studenterna Moa Nilsson, Hanna Larsson, Sanja Lilli Gohlke, Annie Oskarsson och Madeleine Persson gjorde sin andra VFU-period under fem veckor i våras som en del av grundlärarprogrammet Fk–3. Redan efter några dagar på skolan reagerade de på hur barnen rev sönder sina uniformer och fick sår när de lekte nära taggtråden.

De startade en insamling på sociala medier och gensvaret blev stort. På kort tid samlade de in över 10 000 kronor.

– Det var fantastiskt hur många som ville hjälpa till hemifrån och bidra, berättar Hanna.

”Vi ville visa att kvinnor kan bygga”

Med pengarna började planeringen. Studenterna räknade, prioriterade och åkte runt mellan små butiker för att köpa plankor, spik och verktyg.

– När vi sa att vi själva tänkte bygga staketet blev lärarna förvånade och ville hämta några män som kunde göra det. Men då höll vi hårt i hammaren, säger Moa med ett leende.

Med viss hjälp av skolans vaktmästare byggde de tillsammans ett nytt och säkert staket. Under arbetet samlades eleverna nyfiket runt dem.

– Vi ville visa barnen, särskilt tjejerna, att kvinnor kan. Att det är en självklarhet, säger Sanja.

En stark gemenskap

På skolan går cirka 70 elever i varje klass, ofta med slitna böcker och få pennor. Trots de begränsade resurserna upplevde studenterna en stark sammanhållning.

– Det är lätt att se brister, men vi såg också glädjen, tacksamheten och gemenskapen. Barnen klagade aldrig, de var stolta och hjälpsamma. De delade på allt, säger Madeleine.

När någon elev svarade på en fråga eller skrev på tavlan började hela klassen klappa och dansa.

– Det var så fint att se hur de lyfte varandra. Det tar jag med mig till mitt framtida klassrum, säger Hanna.

Pengarna räckte till mycket mer

När staketet stod klart räckte pengarna även till mycket mer. Tillsammans med en av lärarna köpte studenterna in skolmaterial – pennor, sudd, linjaler, färgpennor, böcker, köksredskap, verktyg till vaktmästarna, material till städpersonalen, rockringar, klockor till klassrummen och en jordglob.

– Vi ville att pengarna skulle gå till sådant som verkligen gynnar elevernas utbildning och vardag. Det var fantastiskt att se glädjen när de tog emot materialet och barnen lekte med rockringarna efteråt, berättar Moa.

Oförglömliga minnen och nya perspektiv

Studenterna tar med sig många minnen från vistelsen.

– Jag minns särskilt deras kultur kring musik och dans, och det var fantastiskt att se barnens glädje över att få gå i skolan och lära sig, säger Moa.

– Det gav oss ett helt nytt perspektiv, säger Sanja. Vi lever på samma jord, men alla har så olika förutsättningar. Jag rekommenderar verkligen alla att åka ut och göra liknande resor om man får möjlighet.

Text: Linnéa Andersson, Karlstads universitet