Månadens forskare: Jorryt van Bommel

”Jag vill förstå vad som händer i klassrummet och hur undervisningen kan utformas så att fler elever får möjlighet att lyckas, känna nyfikenhet och utveckla tilltro till sin egen matematiska förmåga.”

Från Nederländerna till Karlstad

Jorryt van Bommel kommer från Nederländerna, där hon utbildade sig till matematiklärare. 1999 flyttade hon till Sverige och fick möjlighet att undervisa som timlärare på dåvarande IB-programmet vid Tingvallagymnasiet. År 2000 började hon arbeta vid Karlstads universitet, där hon fortfarande är verksam. Trots övergången till akademin har kontakten med skolans praktik alltid varit viktig. År 2002 arbetade hon som volontärlärare i Namibia, och efter hemkomsten fick hon möjlighet att under ett läsår tillbringa en dag i veckan på olika grundskolor.

– Erfarenheterna gav mig värdefulla inblickar i olika undervisningsmiljöer och elevers vardag. Det är perspektiv som fortfarande påverkar hur jag ser på forskning och lärarutbildning idag, säger hon.

Viljan att utveckla undervisningen

Intresset för forskning växte fram ur läraryrket där hon som lärare funderade över hur undervisningen kunde utvecklas för att ge fler elever möjlighet att lyckas.

– Jag har alltid fascinerats av matematikundervisning och av hur elever utvecklar förståelse för den matematik de möter. Jag ville förstå varför vissa undervisningsupplägg fungerar bättre än andra och hur vi kan skapa bättre förutsättningar för lärande.

Drivkraften bakom forskningen har därför varit tydlig: att bidra till bättre undervisning och bättre möjligheter för elever att utvecklas.

En annan verklighet än väntat

Övergången från läraryrket till forskningen blev dock inte riktigt som hon hade föreställt sig.

– Åh nej, inte alls, säger hon med ett skratt.

En av de största överraskningarna var hur långsam forskningsprocessen är jämfört med arbetet i klassrummet. Samtidigt upptäckte hon snabbt hur omfattande forskningsfältet kring undervisning och lärande faktiskt är.

– Det finns en enorm mängd forskning och jag insåg att många forskningsresultat sällan når hela vägen ut till lärare och klassrum.

Hon lyfter också fram skillnaden i återkoppling.

– Som lärare får man direkt respons från eleverna. Man ser om en förklaring fungerar eller om något behöver förtydligas. Som forskare kan det ta månader innan någon läser en artikel och ger synpunkter. Dessutom är den återkopplingen ofta skriven på ett sätt som kräver viss tillvänjning 😊.

Matematik för de yngsta eleverna

Hennes forskning idag handlar övergripande om matematikundervisning och matematiklärande. Under många år har fokus särskilt legat på undervisning i förskoleklass och skolans tidiga år. Tillsammans med kollegor och lärare har hon undersökt hur problemlösning och problemformulering kan användas som utgångspunkt för matematikundervisning redan från skolstarten. Ett viktigt resultat är att yngre barn kan arbeta med meningsfulla och utmanande matematiska problem, trots att de kanske inte än kan läsa eller skriva.

– Problemlösning kan skapa engagemang, resonemang och rika matematiska samtal redan från skolstarten.

Hon har också deltagit i forskning om lärares professionella lärande, bland annat hur sociala medier används för kompetensutveckling, samt i större forskningsprojekt som undersöker sambandet mellan undervisning och elevers lärande.

När forskning gör skillnad

För henne är det viktigt att forskningen leder till konkret nytta i skolan. Därför sker mycket av arbetet i nära samarbete med verksamma lärare.

– Tillsammans utvecklar, prövar och reviderar vi uppgifter och lektionsupplägg som används direkt i undervisningen.

För eleverna kan det innebära att undervisningen är mer engagerande och ger fler möjligheter att tänka, resonera och kommunicera matematik. För lärare handlar det om att få tillgång till konkreta exempel och arbetssätt som kan användas och vidareutvecklas i den egna verksamheten. Resultaten sprids genom vetenskapliga publikationer, böcker, fortbildningar och workshops, vilket gör att forskningen kan komma till nytta på flera nivåer – från forskare till enskilda klassrum eller hela kommuner.

Saknar mötet med eleverna

Även om forskningen idag står i centrum finns det delar av läraryrket som hon fortfarande saknar.

– Ja, jag saknar undervisningen. Både undervisningen i skolan och på lärarutbildningen.

Det är framför allt mötet med eleverna och den direkta kontakten med deras tankar och idéer som saknas. För att behålla kontakten med elevernas vardag hjälper hon barn i sin närhet med matematik och engagerar sig även i Röda Korsets läxhjälp.

– Det ger mig möjlighet att fortsätta möta elever, få inblick i deras sätt att tänka och hålla mig uppdaterad kring de frågor och utmaningar som finns i skolan.

Ett råd till lärare som är nyfikna på forskning

Till lärare som funderar på att börja forska vill hon skicka med en uppmuntran: forskning behöver inte innebära att man lämnar klassrummet.

– Det finns många sätt att engagera sig i forskning, och man behöver inte nödvändigtvis påbörja en forskarutbildning. Man kan vara delaktig i forskningsprojekt utifrån sin roll som lärare.

Hon betonar att lärares erfarenheter är avgörande för att forskningen ska vara relevant.

– Lärare har unik kunskap om undervisningens vardag, om elevernas behov och om vilka frågor som är viktiga att undersöka. Den kunskapen är ovärderlig.

Många projekt bygger på ett nära samarbete mellan forskare och lärare. Som exempel berättar hon om en förskoleklasslärare som tog kontakt efter en föreläsning. Tillsammans utvecklade de en projektidé och lämnade senare in en forskningsansökan.

– Chansen att få finansiering är liten, men ansökan blev mycket starkare nu när det var lärarna själva som hade definierat vad de ville utveckla och undersöka.

Och det är just där, i mötet mellan forskning och praktik, som hon ser den största potentialen.

– Forskningen är ofta som bäst när lärare och forskare arbetar tillsammans för att förstå och utveckla undervisningen.