Skolans identitet ska både synas och kännas
– Jag vill se lärandet, och jag vill ha fler sinnen som pratar med mig. Charlotte Olsson började rektorstjänsten med att dra på sig målarbyxor och rolla väggar. Den konstnärliga gestaltningen lät hon barnen ta hand om.
DET ÄR VERKSTAD på Kronoparksskolan i Karlstad. Överallt pågår små och stora förbättringar. Bibliotek och trappuppgångar har gjorts om från grunden, klädkrokar är under nedmontering för att förvandla belamrade entréer till arbetsytor, inredningen anpassas efter barnens behov. En del är klart, annat är på gång eller under planering.
– Alla som går in genom den här dörren ska mötas av lärande i en internationell miljö. Det ska vara roligt och trevligt att vara här. Charlotte guidar runt, lyfter jackor från golvet och gnuggar bort blyertsstreck från väggen samtidigt som hon pratar med alla hon möter.
KLOTTER MÅSTE BORT direkt och ingenting får var trasigt i lokalerna. Att barnens skola ska var hel, ren och fräsch är självklart, tycker deras rektor.
– Respekt för människor och miljö hör ihop.
Hon ser och hon gör. Mest hela tiden. Charlotte är en person som sprider sin vilja och energi. Personalen bekräftar äktheten. På kort tid har mycket hänt. Optimism spirar.
– Mina elever ska känna en stolthet över sin skola.
Charlotte, som är både dataingenjör och NO-lärare i botten, berättar att hon länge haft som mål att få leda en mångkulturell skola och jobba med yngre barn.
Mänskliga rättigheter, ett jämlikt samhälle, barns lärande och skapande är områden som alltid engagerat, inte minst utifrån rollen som förälder. Att få omsätta tankar och erfarenhet till handling lockade. Siktet var inställt på Kronoparksskolan. – Här pratas 33 språk. Charlotte såg mångkulturens möjligheter, men också svårigheter.
– Jag vill verkligen jobba med integration. Jag har längtat hit.
Hon beskriver känslan från den där sommardagen förra året, då hon kom till sin nya arbetsplats och möttes av tomma trötta aprikosfärgade offentliga lokaler.
– Det var slitet och lite trasigt, trista korridorer och anonyma trappuppgångar. Att det här är en stor internationell skola gick inte att se. Jag ville ändra på det.
Hon är helt övertygad om att lärande förutsätter en trivsam och inspirerande miljö. Känslan i rummen har stor betydelse. Hon började med väggarna.
– Trivs jag i min fysiska miljö mår jag bättre som människa.
Så fort höstterminen drog i gång såg Charlotte till att involvera hela skolan.
Och hon deltog själv i grovjobbet. Lärarna berättar om hur de mötte sin nya chef i målarkläder och med roller i handen. Det skapade onekligen ett gott första intryck att hon så konkret medverkade till att gå från ord till handling.
– Vi är en lågstadieskola. Det ska finnas en mjukhet i miljön och den ska anpassas efter verksamheten. Till exempel ska det som hänger på väggarna angå barnen och vara i deras höjd. Gärna tillverkat av dem själva. Om de får var med och inreda och utsmycka sin egen arbetsmiljö är de så klart mer rädda om den. Ganska snart började idén om en färgstark utsmyckning av trapphusen att ta form. Barn, världen och lärande var ord som beskrev verksamheten och som skulle synas i entréerna. Att eleverna själva skulle stå för den konstnärliga gestaltningen under ledning av en professionell konstpedagog var självklart för Charlotte. Från sina tidigare jobb som lärare och rektor i Forshaga och Karlstad hade hon goda erfarenheter av att samarbeta med konstnären och pedagogen Annika Eriksdotter från Hammarö. Hon ville se en liknande lösning för Kronoparksskolan.
– Jag vet att det är bra med utomstående krafter. Vi har många projekt med engagerade lärare men man ska inte tro att allt går att lösa inom personalgruppen.
Charlotte presenterade sina idéer för personalen och fick ett starkt gensvar. Ett tvåårigt projekt i samarbete med Annika Eriksdotter kunde starta efter bara några månader. Pengar beviljades genom statliga Kulturrådet.
– Men även om vi inte hade fått bidrag från Skapande skola hade vi kört. Då hade jag fått spara på annat.
CHARLOTTE SÄGER ATT hon då plockat lite från alla poster, som läromedel, IT, personal och övrigt.
– Den fysiska arbetsmiljön är så viktig. Man måste börja där. Och man måste avsätta resurser. Barn, personal, föräldrar, alla som kommer in i skolan påverkas positivt av en fräsch och välkomnande miljö. Efter bara ett läsår tycker Charlotte att hon ser tydliga resultat.
– Vi har skapat en annan atmosfär, stämningen är bättre. Det är en bra grund att bygga vidare på, säger hon.
Arbetsmiljö är så klart inte bara nymålade väggar och barnens konstnärliga uttryck. Umgänget i de gemensamma lokalerna är nästa kapitel, i en ständigt pågående lärprocess. Arbetsro, respekt och bemötande är områden som hela tiden kräver insatser och engagemang.
– Vi har sex regler kopplade till konsekvens. De finns där, anslagna på väggen i en höjd alla ögon kan nå och skrivna med ord som alla kan förstå. Målet är känt.
Text: Helena Söderqvist
Foto: Øjvind Lund