Månadens forskare – Maria Hjalmarsson

”I fritidshem får yngre skolbarn möjlighet att delta i undervisning som erbjuder andra arbets- och uttryckssätt än den obligatoriska skolan. Det är centralt för elevernas allsidiga utveckling och lärande.” Det säger Maria Hjalmarsson som tog examen från fritidspedagogutbildningen* vid dåvarande Högskolan i Karlstad 1996, arbetade på olika skolor och fritidshem under sju års tid, började forska och numera kan titulera sig professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

Maria Hjalmarssons forskningsintresse är riktat mot fritidshemmet som utbildningsarena och fritidspedagogers/grundlärare i fritidshems yrke och arbete.

– Sedan 2021 leder jag en grupp forskare med olika ämnestillhörigheter, som i skilda delprojekt, utifrån olika frågeställningar, metoder och teorier, försöker förstå och utveckla undervisning i fritidshem med ett ämnesdidaktiskt fokus på kunskap, undervisning och lärande. Forskningen riktas mot fritidshemmets centrala innehåll, så som det är formulerat i läroplanen: Språk och kommunikation, Skapande och estetiska uttrycksformer, Natur och samhälle samt Lekar, fysiska aktiviteter och utevistelse. Forskargruppen undersöker vad det är som görs till kunskap och hur lärmiljöer kan skapas.

Förhoppningen är att resultaten ska stötta fritidspedagoger och grundlärare i fritidshem att bedriva undervisning.

– Genom att delta i forskningsprojektet får lärare vara med och utveckla och reflektera kring olika arbetssätt. Det stödet är betydelsefullt för att kunna nyttja fritidshemmets potential som en utbildningsarena fullt ut, vilket är till gagn för den stora majoritet av landets yngre skolbarn som är inskrivna i fritidshem.

Fritidshemmets kunskaps- och undervisningsuppdrag

I den reviderade läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet som kom 2016, fick fritidshemmet ett förtydligat kunskaps- och undervisningsuppdrag.

– Det här innebär att fritidshemmets tradition av upplevelsebaserad verksamhet med grund i elevernas behov, initiativ och intressen, möter det förtydligade uppdraget som ska ”landa” i en utbildningskontext, karaktäriserad av en vidare ram för undervisning än skolans obligatoriska verksamhet.

– Fritidshemmets övriga särpräglande drag, som att undervisningen ska iscensättas i åldersheterogena elevgrupper, som också varierar i storlek, och att det saknas ett traditionellt klassrum innebär utmaningar. Sammantaget kan dessa utmaningar också rymma möjligheter som kan erbjuda unika förutsättningar för elevers identitets- och kunskapsutveckling. Än så länge finns knappt några studier som belyser hur det förtydligade kunskaps- och undervisningsuppdraget tar form i den vardagliga fritidshemspraktiken, vilket visar på vikten av det pågående forskningsprojektet.

Under utbildningen till fritidspedagog hade Maria Hjalmarsson inga direkta planer på en forskarkarriär. Hon hade inte heller någon djupare inblick i forskarvärlden när hon 2003 började en forskarutbildning vid Göteborgs universitet.

– Jag arbetade och studerade samtidigt på ett kandidatprogram i pedagogik vid Göteborgs universitet. Min kandidatuppsats i pedagogik med inriktning mot utbildningsledning handlade om kvinnors skolledarskap. Efter att jag skrivit den blev jag uppmuntrad av min handledare att söka en utlyst doktorandtjänst i ett forskningsprojekt om förändrade köns/genusordningar i skola och utbildning. Min del i projektet fokuserade på lärarprofession.  När jag började förstå att föreställningar om män och kvinnor, ”manligt” och ”kvinnligt”, har betydelse för lärares yrke och arbete, ville jag veta mer om innebörderna av dessa betydelser.

– I min familj och släkt har vi ingen tradition av högre studier över huvud taget, och därför hade jag inga direkta förväntningar eller bilder av hur det skulle vara att forska. Den stora skillnaden mellan att arbeta i skolan och på fritidshem, är att i forskningsverksamhet får tankearbete ta längre tid. Forskargärningen har också gett mig andra möjligheter till att utvecklas i min yrkesroll, än vad jag hade som fritidspedagog.

Saknar mötena och samtalen med barnen

Att återgå till arbetet som fritidspedagog finns inte i planen, men ibland kommer en saknad.

– Det jag framför allt saknar är mötena och samtalen med barnen. Däremot saknar jag inte de aspekter som flera granskningar av fritidshemsverksamhet och fritidshemsforskningen har visat under lång tid, bristfällig styrning och ledning från rektors sida, eller de strukturella villkor som försvårar att arbeta i enlighet med fritidshemmets uppdrag såsom det är framskrivet i policydokument.

Hur vet man då att forskning är något som skulle passa en själv?

– Reflektera kring vad det är med att forska som lockar, sök kunskap och undersök hur möjligheterna ser ut. Arbetet som forskare inom ämnet pedagogiskt arbete innebär många gånger samarbete med forskarkollegor och lärare i skola och förskola, men också ett betydande mått av ensamarbete som en själv planerar och genomför. Däri består den främsta skillnaden mot arbete i skolverksamheten.

Läs mer om Maria Hjalmarsson och hennes forskning.

* Utbildningen till arbete på fritidshem hette tidigare fritidspedagogutbildningen. Numera heter den grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem. Här kan du läsa mer om programmet.

Text: Maria Nilsson, Karlstads universitet

Tidigare Månadens forskare

Läs fler artiklar i vår serie om skolforskare på Karlstads universitet.