Här kan du läsa alla artiklar som är publicerade på den här webbplatsen.
Det mellanmänskliga mötet. Det var det som fick personalvetare Lovisa Skånfors att hoppa på forskarbanan. Numera är hon lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet och har forskningsfokus på förskollärarprofessionen.
– Jag har läst till personalvetare med inriktning pedagogik vid Karlstads universitet. Under min utbildning var det mest intressanta i mina ögon mellanmänskliga möten, hur människor kommunicerar med varandra och hur utmanande sådant kan vara. Det väckte mitt intresse av att börja forska. Jag ville veta mer. År 2005 kom en utlysning om en doktorandtjänst i pedagogik, där förskolebarns samspel var i fokus, så jag hoppade på forskarutbildningen direkt efter grundutbildningen. Det var faktiskt en av mina handledare under utbildningen som fick mig att söka tjänsten: ”Tänk så fantastiskt att få betalt för att tänka och skriva.”, sa han. Så jag sökte och där startade min akademiska resa.
På frågan om det var som hon tänkt att börja forska svarar hon både ja och nej.
– Nej, eftersom jag nog inte riktigt förstått vad det innebar att gå en forskarutbildning och hur krävande det skulle vara att forska. Jag minns hur jag, de första veckorna, gick omkring i korridorerna och försökte att se upptagen ut. Det ändrade sig till slut som tur var, annars hade det inte blivit någon avhandling. Med tiden insåg jag att det hörde till processen att vara lite förvirrad och att de krokiga vägarna fram var nödvändiga och kanske till och med eftersträvansvärda. Som forskare behöver man ha en rejäl dos tålamod och uthållighet.
– Men jag måste också svara ja på frågan, eftersom forskning också handlar mycket om att vara nyfiken, ställa frågor och vrida och vända på perspektiv. Det finns alltid nya utmaningar och frågor som man inte har svar på, så man riskerar verkligen inte att stagnera eller sitta fast i det här arbetet. Man behöver kunna formulera idéer så att de blir begripliga för någon annan och att kunna ta kritik och att göra något med den. Man utmanas alltid, och växer. Det är väl också därför som jag har fortsatt att forska.
Lovisa Skånfors disputerade 2013 med avhandlingen Barns sociala vardagsliv i förskolan.
– Efter att ha ägnat många år åt att forska inom det området blev jag alltmer intresserad av, och nyfiken på, förskollärarprofessionen. Detta intresse växte i takt med att min undervisning på förskollärarprogrammet här på Karlstads universitet i allt större grad berörde förskollärares ledarskap. Det är ett område där det finns mycket lite svensk forskning, och på den vägen är det.
Lovisa Skånfors forskningsintresse är numera inriktat mot förskollärares uppdrag att leda, ett uppdrag som skrevs in i förskolans läroplan år 2018. Förskolans pedagogiska personal har traditionellt sett bestått av arbetslag med blandade yrkeskategorier med olika utbildning, både förskollärare med universitetsutbildning och barnskötare med gymnasial barnskötarutbildning eller utan specifik pedagogisk utbildning.
– Men oavsett utbildningsnivå så har man traditionellt delat ansvar och uppgifter helt lika inom arbetslaget. År 2010 skrev läroplanen för förskolan fram att förskollärare har ett särskilt ansvar i utbildningen. Från och med år 2018 har förskollärare också ett särskilt ansvar att leda utbildningen och arbetslagets gemensamma arbete.
I november 2023 fick hon tillsammans med några forskarkollegor 4,5 miljon kronor från Vetenskapsrådet för att få forska om just förskollärares uppdrag att leda. Forskningsprojektet sträcker sig över tre års tid.
– Vi vill synliggöra förskollärares och förskolerektorers sätt att förstå förskollärares ledarskap och hur detta ledarskap omsätts i praktiken. Vi är också nyfikna på organisatoriska förutsättningar. Projektet består av två delstudier. Den första delstudien består av en enkätstudie. En av enkäterna är riktad till samtliga legitimerade och yrkesverksamma förskollärare i Sverige och en enkät är riktad till samtliga rektorer i förskolan i Sverige. Vi planerar att skicka ut enkäterna inom de närmsta månaderna och hoppas nå så många som möjligt. Genom enkäterna kommer vi att undersöka hur förskollärares uppdrag att leda har tolkats och omsatts i praktiken och hur rektorer och förskollärare ser på uppdragets organisatoriska förutsättningar.
Delstudie två är en kvalitativ studie där forskargruppen ska genomföra observationer på fyra förskolor.
– Vi kommer att observera förskollärares olika möten med kollegor, exempelvis avdelningsmöten. Vi nyfikna på hur förskollärare i de här mötena positionerar sig själva och blir positionerade av sina kollegor i praktiken kopplat till att leda. Vi kommer även att genomföra intervjuer och ta del av lokala policydokument.
Lovisa Skånfors har tillsammans med en kollega tidigare genomfört en mindre studie som publicerades förra året. Resultatet visade att förskollärare upplever det som mycket känsligt att dela upp ansvar med utgångspunkt i utbildning.
– Det upplevs som alldeles för jobbigt att diskutera olika yrkesroller och ansvar, och därför undviker de att prata om dessa saker. Förskollärarna i vår studie beskriver också att de inte känner att de har något mandat i praktiken att leda, varken från barnskötarkollegor eller rektor. Detta tycker vi är mycket intressant och det behövs mer forskning om hur denna policyförändring har tolkats och omsatts av rektorer och förskollärare. Vi tror att det kan se mycket olika ut på nationell nivå. Vi hoppas att vi med vår forskning kan bidra till att uppdraget förtydligas och att det blir mindre känsligt att prata om de olika yrkeskategoriernas olika utbildning och ansvarsområden.
För dig som någon gång lekt med tanken att börja forska, men inte riktigt vet om det är något för just dig, vill Lovisa Skånfors skicka med några tankar.
– Om du är nyfiken, om du har frågor inom dig som du vill söka svar på och om du vill och tycker om att utmanas, ja då tänker jag att forskning skulle kunna vara något för dig.
Läs mer om Lovisa Skånfors och hennes forskning.
Text: Maria Nilsson, Karlstads universitet
Läs fler artiklar i vår serie om skolforskare på Karlstads universitet.