Månadens forskare – Emil Mörk

”Jag tyckte att det var oerhört svårt att undervisa om klimatkrisen då framtidsprognoserna ser så mörka ut. Den sorgen krockade med samhällskunskapen som ett ämne med framtidstro och optimism.” Det säger Emil Mörk, vars forskning handlar om hur samhällskunskapslärare undervisar om klimatkrisen.

Emil Mörk utbildade sig till gymnasielärare i samhällskunskap och religion vid Karlstads universitet. Efter examen år 2010 arbetade han som lärare på olika gymnasieskolor i Värmland, framför allt på Folkuniversitetets gymnasium i Karlstad. Men att det blev en lärarutbildning var inte helt självklart.

– Jag är född och uppvuxen i Svartå i Degerfors kommun. Att jag har en akademisk utbildning är förmodligen ett kärleksbarn mellan arbetarrörelsens bildningsideal och de, en gång, bespottade bygdeuniversiteten. Det enda jag visste när jag tog studenten var att jag absolut inte skulle bli lärare. Men det ändrade sig. Jag tyckte väldigt mycket om min religionskunskapslärare på gymnasiet och förmodligen är det hennes förtjänst att jag började studera religionsvetenskap efter gymnasiet. 90 högskolepoäng senare insåg jag att jag behövde ett yrke, och utifrån de yrken jag då kände till var det i stort sätt bara inom läraryrket jag kunde ha användning för mina kunskaper om hinduistiska gudar och judiska högtider. Det visade sig att jag passade väldigt bra som lärare och jag är idag mycket glad över att mina karriärplaner tog en tydlig kursändring. 

Samhällskunskapslärares undervisning om klimatkrisen

Emil Mörk började sin forskarutbildning vid Karlstads universitet hösten 2021. Hans forskning handlar om hur samhällskunskapslärare undervisar om klimatkrisen.

– Inte heller forskarutbildningen var ett självklart val, men ibland händer saker i livet som tillåter en att tänka nya tankar och se nya möjliga liv. Även om jag har en annan filosofisk utgångspunkt idag än när jag började så är det fortfarande samma drivkraft som ligger bakom. Jag tyckte att det var oerhört svårt att undervisa om klimatkrisen då framtidsprognoserna ser så mörka ut. Den sorgen krockade med samhällskunskapen som ett ämne med framtidstro och optimism. Orsakerna bakom de klimatförändringar vi ser är långt mer komplexa än att det räcker med det samhällsengagemang som generationer av samhällskunskapslärare har försökt fostra hos sina elever för att komma till rätta med problemen.

Undervisning om klimatkrisen utifrån två teoretiska perspektiv

I sin forskningsstudie kommer Emil Mörk att undersöka lärares beskrivningar av undervisning om klimatkrisen utifrån två teoretiska perspektiv. Det första perspektivet handlar om hur lärare överför naturkunskapens ämnesinnehåll till samhällskunskapens klassrum och gör klimatkrisen till ett ämnesinnehåll.  

– Min förhoppning är att dessa beskrivningar ska lära oss mycket om vilka logiker som styr undervisningen, men jag tror också att vi kommer att lära oss en hel del nytt om hur samhällskunskapslärare förstår sitt ämne. Det här perspektivet utgår från begreppet antropocen som är en benämning på en ny tidsålder där människan blivit en drivande faktor i de planetära systemen.

Han beskriver kortfattat antropocen som en tidsålder där människor har byggt om planeten till ett enormt rymdskepp, där mänskligt liv till stor del är beroende av de tekniska strukturer vi skapat på planeten. Ett exempel är vår matförsörjning som bygger på ett modernt, hypereffektivt jordbruk.

– Så å ena sidan kan vi beundra den mänskliga förmågan att konstruera ett så stort skepp, men antropocen är samtidigt berättelsen om människans litenhet då konstruktionen av rymdskeppet aldrig var vår intention. Den uppstod som en oförutsedd bieffekt av allt det där andra vi gjorde – vi åt, vi reste, vi producerade varor, vi förökade oss och vi härskade över havets fiskar, himmelens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden. Antropocen visar på att tidigare antaganden om vilka människor är många gånger har varit felaktiga. Den som intresserar sig för antropocen intresserar sig för de oförutsedda konsekvenserna av människans medvetna handlingar.

Forskningsstudiens andra utgångspunkt är vilket politiskt innehåll som lärarnas beskrivningar av undervisning som relaterar till klimatkrisen har.

– Det här känner jag mig bekant med efter tiden som verksam samhällskunskapslärare. Det finns tidigare forskning som undersökt vilket politiskt innehåll som utgör samhällskunskapsundervisningens primära fokus. Undervisning om politik kan beröra det politiska ramverket, alltså vad som reglerar det politiska livet, det kan beröra vilka politiska målsättningar olika aktörer har och slutligen kan det handla om den politiska processen.  Den didaktiska diskussionen handlar om att elever får lättare att förstå en politisk fråga om de får möta den från de här tre nivåerna, men att undervisning många gånger bara innehåller en eller två av nivåerna.

– Min position som doktorand gör att jag kan ta mig tiden att sätta nya perspektiv på undervisning som kan synliggöra någonting nytt. Om jag för en stund får tillåta mig att sätta på mig väldigt stora skor så hoppas jag att min forskning kan bidra till nya, och förhoppningsvis bättre, sätt att genomföra undervisning om klimatförändringar. Lärare är professionella aktörer och jag är övertygad om att jag kommer hitta många lysande exempel på sådant som redan görs i skolan, jag vill gärna att min forskning ska vara ett sätt att sprida goda exempel till andra lärare

Saknar delar av läraryrket

Som forskarstuderande har Emil Mörk märkt flera skillnader gentemot arbetet som lärare.

– Som doktorand är jag ganska ensam i mitt arbete, som lärare kände mig som en del i ett arbetslag. Varje år fick jag lära känna hundra nya människor, varav några jag verkligen kom att älska. Hjärtat var på något vis större då och rymde mycket kärlek, omsorg och oro för mina elever. Jag saknar inte alla aspekter av läraryrket, men den delen kan jag verkligen sakna. Samtidigt öppnar mitt nya jobb upp andra möjligheter som jag saknade då jag var verksam lärare. Idag har jag läst en oerhört spännande bok av en indisk historiker som har vidgat mitt sätt att tänka på. Att kunna bilda sig och låta antalet möjliga sätt att tänka på växa är en sådan oerhörd förmån som jag inte kände att jag hade tid för som lärare.

En önskan om att kombinera forskning med läraryrket

Emil Mörk trivs bra med sina forskarstudier och rekommenderar det gärna till verksamma lärare.

– Jag tror jag var en ganska bra lärare, men jag var också en väldigt trött lärare. Jag har flera kollegor här på universitetet som klagar över hög arbetsbelastning, men utan att ta ifrån dem sin beskrivning så brukar jag ändå i mitt stilla sinne tänka att det förmodligen inte kan jämföras med vad det innebär att jobba på en skola. Jag skulle gärna se flera möjligheter att flyta mellan rollerna så att man både kan vara verksam som lärare och som forskare. Det är mycket som jag lärt mig under min forskarutbildning som skulle vara till stor nytta för mig som gymnasielärare.

Läs mer om Emil Mörk och hans forskning.

Text: Maria Nilsson, Karlstads universitet

Tidigare Månadens forskare

Läs fler artiklar i vår serie om skolforskare på Karlstads universitet.