Film som ett pedagogiskt verktyg

Skolbiodagen, 14 april på Värmlands museum

Film är inte bara underhållning.

Rätt använt kan mediet bli ett starkt pedagogiskt redskap, för att få barn och ungdomar att växa och utvecklas.

Den 14 april var det skolbiodag på Värmlands museum. Årets tema var att våga berätta de svåra historierna och hur vi hanterar de känslor och tankar som film kan framkalla. Här presenteras några av de fantastiska föreläsarna som medverkade under dagen.

Det filmpedagogiska samtalet

Malena Janson, forskare och samordnare för barn och unga på Svenska filminstitutet inledde dagens föreläsningar och talade om det viktiga filmsamtalet där elever och lärare får delta på lika villkor och där svaren inte alltid är på förhand givna. Malena förde fram filmpedagogen, skribenten och föreläsare Eva Westergrens bok ”I filmens fotspår”. En bok, där hon med utgångspunkt från tio klassiska barnfilmer berättar om det fördjupade filmsamtalet, som berör områden som attityder, identitet, förtryck, motstånd och förmågan att skilja på fantasi och verklighet, men även att närma sig verkligheten genom fantasin.

”I filmens fotspår” innehåller förutom ett välciterat kapitel om filmsamtalsmetodik fyra kortfilmer, som handlar om vänskap, mod, skuld och svek i vardagliga situationer. Till filmerna följer även lärarhandledningar.

Malena Janson menar att statusen på film måste höjas i skolan och i samhället. Film kan vara ett kraftfullt redskap för att närma sig och diskutera många olika frågeställningar.

Något som övriga föreläsare under dagen bekräftade. 

Oro som ett tecken på kognitiv dissonans och utveckling

Efter Malena Jansson var det regissören Suzanne Ostens tur att äga scenen. Suzanne är aktuell med filmen ”Flickan, mamman och demonerna”.  

Suzanne anses banbrytande inom barnfilmsvärlden i och med hennes vardagsrealistiska skildringar av utsatthet och utanförskap, där barnen är subjekt och komplicerade individer, visserligen utsatta men tillräckligt starka för att hantera verkligheten. Hon är kvinnan som lyckas med att både vara utsedd till barnfilmsambassadör och få sina filmer barnförbjudna av Statens medieråd.

Suzanne ställer frågan: Varför ska vi skydda barnen från kulturella upplevelser, som kan leda till oro? Oro är en drivkraft som kan hjälpa oss att skapa förståelse – på nya sätt. Samtidigt önskar hon att den som visar hennes filmer för barn berättar att allt kommer att sluta lyckligt och efter filmen varsamt följer upp barnens reaktioner och känslor.

Vill du? – Nära samtal om sex och samlevnad

Pelle Ullman, sexualupplysare på RFSU talade om hur man inom sexualundervisningen kan använda kortfilmer som ett verktyg för att närma sig samtal om svåra ämnen. Filmer skapar en nuhetskänsla, närhet och intimitet. Genom filmer kan ungdomarna snabbt leva sig in i en helt annan situation, långt från skolans klassrum och ledas in i en reflektion kring ämnen som kan upplevas både som känsliga och lite pinsamma. 

”Vill du?”, är en serie korta filmer som bland annat får tittaren att reflektera över hur man kan veta vad den andra vill och om den andra vill samma som man själv vill. Det handlar också om hur man kanske kan hantera en situation som inte riktigt blir som man hade tänkt sig. Här nedanför är filmen ”Basketkillarna” från serien ”Vill du?”.

De andra filmerna i serien hittar du här. Filmerna finns även textade. 

Pelle har även arbetat med filmerna i serien Machofabriken, ett undervisningsunderlag om normer och jämställdhet, liksom filmerna ”Lika men ändå unika.” Mer om sexualundervisning kan du hitta här. 

RFSU-Lika men ändå unika from Dan Berglund on Vimeo.

Kraften – skrämmer den oss?

Filmregissören och konstnären Ebba Theorell visade sin film ”Kraften”, som sätter pojkars mer kraftfulla lekar i fokus, och för med sig oss åhörare in i en reflektion kring vår egen inställning till lekarna. Vad är det egentligen som upprör oss i pojkars våldslekar?  Vilka krafter är det som verkar? Vad är det som barnen närmar sig, och vilka förmågor kommer till  uttryck genom lekarna? Vilket utrymme ges barnens uttryck av våld och styrka i förskola och skola?

Den allra viktigaste frågan är kanske: hur funderar barnen? 

Vem äger ordet?

Hur kan ett samhälle ta tillvara på den kunskap och den erfarenhet som finns hos alla enskilda medborgare? I Brasilien på 50 – talet fick bara de som kunde läsa och skriva vara med och rösta i politiska val. Analfabetismen blev på så sätt ett hot mot demokratin. Paulo Freire uppfann  ett sätt att snabbt lära sig läsa. Han tränade upp handledare som sedan gick ut i landet och höll studiecirklar i metoden. Snart kunde majoriteten av folket i Brasilien rösta och vara med och påverka samhällsutvecklingen. 

Idag finns en annan typ av analfabetism, menar Linda Sternö, lektor i filmisk gestaltning på Akademin Valand vid Göteborgs universitet.  Den nya formen av analfabetism är medial. Film och bilder är idag ett av de mest kraftfulla sätten att nå ut med ett budskap på. Den som äger kameran och förstår att skapa bilder äger makten att påverka samhället. Hur får alla barn tillgång till det lärandet?

Linda höll under eftermiddagen ett seminarium, där hon bland annat berättade om sin metod Barnfilmsskolan. En metod som handlar om att lära deltagarna om bilder och om kameran bakom bilderna. Kameran kan då bli ett verktyg för barn och unga att uttrycka sig, berätta, kommunicera och utvecklas. Metoden sätter de ungas perspektiv i ovillkorligt fokus, samtidigt som den förmedlar och skapar förståelse kring etiska aspekter av bild och film. 

Metoden som används i Barnfilmsskolan kan man läsa mer om här. 

Skolbiodagen på Värmlands Museum är ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och Region Värmland. Filminstitutet stödjer filmpedagogiskt arbete i skolor och kommuner över hela landet. Hos dem kan man söka stöd för bland annat skolbio. De ger även ut filmhandledningar som du kan hitta här. Region Värmland har också pedagogtips och olika typer av hjälpmedel för att börja arbeta med film i skolan. 

Text: Lisa Svensson, vik. Pedagog Värmland

Bild: Stefan Barkman, Filmkonsulent på Region Värmland