Blogginlägg

Skrota särskilt stöd och särskilda anpassningar!

I årets första blogginlägg sticker jag ut hakan och påstår att särskilt stöd och särskilda anpassningar inte ska behövas. Jag vill skrota begreppet särskilt men behålla anpassningar och stöd. Med mitt påstående menar jag inte att anpassningar och stöd ska minska, snarare tvärtom. Jag vill däremot utmana våra tankar om hur anpassningar och stöd utformas, när och i vilka situationer. Jag tror framförallt att det behövs betydligt oftare och för fler barn än vi ser.

Självledarskap och återhämtning

För att leda andra måste vi börja med att leda oss själva. I vårt sammanhang där vårt uppdrag till största del handlar om att ge av sig själv till andra, att engagera sig i hur andra ska få bästa förutsättningar i sin vardag, så är det lätt att tappa bort sig själv och sina egna behov. Därför är det av stor vikt att vi lägger fokus på vad vi själva behöver och mår bra av. Om vi bara tömmer av oss själva till andra utan att fylla på så kommer det aldrig att hålla i längden.

Mötet - den viktigaste förutsättningen för mitt ledarskap

Jag avslutade mitt förra inlägg med att konstatera att den viktigaste aspekten för mig i mitt ledarskap är att skapa möten. Då tänker jag inte på möten där man fattar beslut eller planerar undervisning utan möten mellan människor. Möten mellan vuxna och barn eller möten kollegor emellan. Det kanske låter självklart, vi träffas ju hela tiden i vårt arbete och vi är med barnen hela dagarna, det är ju ingen större sak att mötas.

Perspektiv på ledarskap

Det här är mitt första blogginlägg här på Pedagog Värmland och jag tänkte börja med att berätta lite om vem jag är och vad jag tänkt dela med mig av här framöver. Jag är förskollärare och har arbetet i förskolan i 17 år. Under hela min yrkeskarriär så har jag alltid drivits av nyfikenhet i att förstå olika perspektiv och att skapa förståelse för komplexiteten i vårt uppdrag.