Blogginlägg

Jag tänkte återigen visa på hur en kan använda estetiska uttrycksformer både som en metod för att lära sig om något annat, men även för att utforska det estetiska värdet i sig (och vad det innebär). Jag börjar med att citera Läroplan för förskolan, Lpfö 18:

 ”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans,” (Skolverket, 2018, s. 14)

Att undervisa i estetiska uttrycksformer, det är väl bara att ”släppa loss”? Tvärtom menar jag, för mig innebär det ett noga planerat lärandeobjekt med tydliga ramar men som inom dessa uppmuntrar till fantasi och kreativitet. Mitt arbete måste vara väl förankrad i forskning och vetenskap. Ett syfte med den här bloggen är att ge de estetiska uttrycksformerna en högre dignitet genom att koppla samman teori med praktik. I Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans av Pramling Samuelsson m.fl.

Jag tänker fortsätta att diskutera föregående blogginläggs tema om vikten av fantasi. Detta gör jag genom att citera ett nästan hundra år gammalt uttryck från ingen mindre än Albert Einstein:

”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.” (Einstein, 1929)

”Människans behov av kontakt finns där från början. Hennes förmåga att skapa likaså. Redan som foster formar vi språket, lyssnar till ljud och musik. När spela teater – hur tidigt kan vi börja – är således en retorisk fråga. 

Nu finns kunskap.” (Osten, 2009, s. 176).

Det har varit en mycket annorlunda höst där vi alla påverkats av den pandemi som råder. För oss lärare och pedagoger har det inneburit en hel del nya arbetsuppgifter som legat en bit utanför vårt läraryrke. Stor flexibilitet har krävts och jag känner stolthet över alla lärare och pedagoger som skapat möjlighet för barn att fortgå med sin utbildning. För egen del upplever jag att vi denna höst inte haft möjlighet att genomföra projekt som vi gjort tidigare då det som sagt var har uppstått så många andra arbetsuppgifter. Men lite har det allt blivit…

Jag tar raskt vid där jag avslutade förra blogginlägget som handlade om återkoppling och reflektion. Föregående års arbete inkluderade bl.a. ett interkulturellt förhållningssätt och jag vill lyfta att detta även fanns med som en naturlig del i det här årets projekt. De estiska uttrycksformerna är ett sätt att kommunicera genom på olika vis, och som ett barn uttryckte ”vi pratar olika men är ändå lika”. Någon förmedlar sig genom dans, en annan genom en sång, och det här året hade vi förutom ett spansktalande barn även ett barn med grekiska som modersmål.

I föregående inlägg beskrev jag hur matematik blev en del av estetiska lärprocesser, den här gången sätts naturvetenskap i fokus. Under arbetet med berättelsen om ”Kurran” följde vi vad som hände i naturen, dels genom att reflektera över bilderna i boken (som utspelar sig i skogen) men också genom att vara ute i förskolans närmiljö. Hur förändras löven under olika årstider? Hur ser olika blommor ut? Vad finns det för olika träd etc.? På förskolan är vi ute mycket (och i alla väder) vilket ger en naturlig möjlighet att undersöka djur och natur.

I mitt tidigare inlägg ”Medkänsla i moll” hänvisar jag till Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2018) där det under målet Normer och värden beskrivs att förskolan ska arbeta med etiska dilemman samt utveckla barns förmåga till empati (leva sig in i andra människors situation). Värdegrundsarbete är en mycket viktig del och genom att skapa möjligheter att få leva sig in i olika situationer redan för våra yngsta barn, kan vi förhoppningsvis lägga grund för öppenhet och solidaritet med andra.

 Enligt mål i Läroplan för förskolan, Lpfö 18 ska förskolan ge varje barn förutsättningar att utveckla ”fantasi och föreställningsförmåga” samt ”nyfikenhet, kreativitet och lust att leka och lära” (Skolverket, 2019, s. 13). Att arbeta med estetiska lärprocesser är inte bara en möjlighet att nå kunskap på flera olika sätt, utan också en väg till fördjupat lärande.

Det jag vill formulera genom min blogg är betydelser av estetiska lärprocesser och vikten av dessa. Jag har försökt att förklara, att knyta teori till praktik och genom ”praktiska” exempel visat hur jag förstår och omsätter detta i min undervisning på förskolan.

Egentligen hade jag tänkt publicera ett inlägg som beskriver avslutningen av projektet jag tidigare skrivit om, men jag sparar det till senare. Jag har liksom alla andra kastas in i en mycket orolig värld där fruktansvärda nyheter rapporteras dagligen. Mitt arbete har påverkats, vi gör vårt bästa för att det ska fungera på förskolan samtidigt som våra arbetsuppgifter i viss mån förändrats och där nya direktiv uppdateras. Vi ser hur hela världen lider och det är lätt att känna att det vi på förskolan gör inte spelar någon roll.

Under projektet med ”Lilla Bokbryggan” och ”Flera språk i barngruppen”, där vi arbetade med ett interkulturellt förhållningssätt genom estetiska lärprocesser, hände också andra saker parallellt, som för mig knyter an till föregående års arbete med ”Barnens sånger”. Jag har tidigare beskrivit hur jag i möjligaste mån arbetat för att det skulle bli just barnens egna sånger. För mig innebär det att de estetiska lärprocesserna når fler nivåer när det gäller både ett metodarbete men kanske än mer i att utforska det intrinsikala, värdet i sig.

I Läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) beskrivs under mål beträffande Normer och värden att förskolan ska arbeta med etiska dilemman samt utveckla barns förmåga till empati (leva sig in i andra människors situationer). Värdegrundsarbete är en mycket viktig del och genom att skapa möjligheter redan för våra yngsta barn att få leva sig in i olika situationer kan vi förhoppningsvis lägga grund för öppenhet och solidaritet med andra. 

Som jag tidigare beskrivit så ser jag de estetiska uttrycksformerna som ett sätt att kommunicera genom. Barn som inte har det verbala språket, kan genom exempelvis drama ges möjlighet att förstå och samspela. Här blir alltså de estetiska uttrycksformerna ett verktyg, och används instrumentellt. Genom drama utforskades i vårt projekt värdegrund och interkulturellt förhållningssätt. ”Dim” och ”Lummer” blev kompisar, ”amigos” i vår gestaltning. Samtidigt vill jag lyfta upplevelsen som sådan, hur barnens koncentration, fokus och inlevelse slog oss med häpnad.

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 står att ”Förskolan är en social och kulturell mötesplats som ska främja barns förståelse för värdet av mångfald.” (Skolverket, 2018, s, 5-6). Kärnan i detta är för mig att tillsammans med barnen upptäcka tillgången av olika kulturer och hur dessa berikar. I vårt arbete på förskolan ville vi utforska olika möten som främjar gemenskap. 

Vi sjöng barnens sånger i princip varje dag vid samlingen som var mycket uppskattad och full av glädje! Barnen lärde sig snabbt varandras sånger men sken upp lite extra när det var ”deras” sång. Utöver detta sjöng vi vid olika stunder under dagen, dessutom kunde vi höra barnen själva sjunga spontant. Vi fick stor respons från vårdnadshavare som berättade att barnen sjöng hemma och att de lyssnades på QR-koderna tillsammans.

Att beskriva estetiska lärprocesser är inte helt enkelt eftersom det finns olika sätt att förstå begreppet på. Många menar att en snarare talar om vad en estetisk lärprocess KAN vara, det är således ett öppet begrepp.

Innan jag går in på att beskriva hur sångarbetet inleddes vill jag lyfta vad som är huvudtema i senaste numret av Pedagogiska Magasinet (nummer 3, 2019). Tidskriften innehåller 38 temasidor om den ”oumbärliga kulturen” som belyses genom intervjuer med olika forskare, såväl inom pedagogik som inom kognitiv neurovetenskap. Ulla Wiklund, skolutvecklare och författare, beskriver ett arbetssätt som är knutet till internationell forskning.