Blogginlägg

Jag vill uppriktigt säga att det inte är helt lätt att få sin röst hörd när det gäller pedagogiskt arbete med estetiska uttrycksformer. När utrymmet för de estetiska ämnena i skolan krymper, och jag ibland möter attityden att dessa inte är ”lika viktiga” som andra ämnen känner jag mig frustrerad. Då förskolan inte är ämnesuppdelad på samma sätt som grundskolan ges fler möjligheter till att arbeta integrerat med de estetiska uttrycksformerna, även om en ofta måste hävda vikten och förståelsen av detta arbete.

I Lyssnandets pedagogik beskriver Åberg & Taguchi (2005) ordet ”hörstyrka” och förklarar detta som ett medvetet sätt att lyssna på vad barn uttrycker. Det handlar om att vara genuint nyfiken och lyssna ”på riktigt”. Ibland kanske vi tror att vi hör vad barnen säger, men har vi verkligen tagit oss tiden att lyssna ordentligt?

Jag har hittills beskrivit tre års arbete med estetiska lärprocesser. Det har sett lite olika ut beroende på vilket projekt som varit aktuellt. Första året skapades barnens egna sånger, d.v.s. varje barn fick sin egen sång utifrån vad hen uttryckte och kommunicerade. Grunden för detta låg i Läslyftet som är ett material från Skolverket framtaget för att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling.

Sommaren kom och projektet med ”Lilla Bokbryggan” tog slut. Mina tankar och reflektioner lever dock vidare och mitt arbete med estetiska lärprocesser hittar nya vägar. Men vad hände egentligen detta år? Här kommer min sammanfattning!

Bamford (2006) visar i sin forskning The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education hur arbete med estetiska uttrycksformer förbättrar och ger fördelar även i andra ämnen. Min syn på detta genomsyrar hela mitt arbete där jag försöker påvisa hur estetiska lärprocesser både blir en metod (intrumentellt) och ett mål i sig (intrinsikala värdet). I det här inlägget kommer jag att fokusera på metoddelen och i detta fall används framförallt musik (men också dans) som ett redskap för att lära sig matematik.

Den andra sången som skapades utifrån projektet med ”Lilla Bokbryggan” är full av dramatik och är den sång som barnen lever sig in i mest när vi sjunger…

Av femton barn flyttade elva stycken till en avdelning för äldre barn. Detta innebar att elva 1-åringar nyfiket tog steget till oss och in i förskolans värld. För någon som är ett år och van vid att vara hemma, innebär detta en stor förändring med många nya intryck! En sak som barnen dock lärde sig snabbt var vad som hände när jag tog fram gitarren. Vi började omgående med en daglig sångstund där vi först och främst introducerade ”Namnbluesen”. Då de nya barnens vårdnadshavare var delaktiga under hela inskolningen fick de också vara en del av ”bluesen”.

Jag beskrev i mitt föregående inlägg att jag ser det som min del att fortsätta med det jag gör i denna kris, och jag har därför beslutat mig för att ”blogga” vidare om mitt arbete med estetiska lärprocesser. Här följer fortsättningen och avslutningen på projektet jag skrivit om.

Jag skulle vilja koppla föregående inlägg (och kommande) till vad Vygotskij (1995) belyser i Fantasi och kreativitet i barndomen där författaren redogör för skillnader mellan reproduktion och produktion. Detta har jag även lyft i tidigare inlägg och då med koppling till vad Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan. Sammanfattningsvis innebär detta att en reproduktion är ett återskapande av verkligheten medan produktion är ett nyskapande som alltid är en del av en kreativ process.

Jag börjar återigen med att citera ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98 där det står att förskolan ska ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). Detta kan sammankopplas med The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education, där Bamford (2006) genom sin forskning visar på hur arbete med estetiska uttrycksformer genererar en delaktighet och samhörighet för alla.

Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan meningsskapande som att gå bortom begreppet kvalitet för att kunna inrymma frågor om olika och mångfaldiga perspektiv. Detta menar jag kan appliceras på arbetet med interkulturalitet. Genom att barnen ges möjlighet att upptäcka flera sätt att kommunicera, agera och interagera skapas inte bara en förståelse och ett intresse för olika kulturer, det ger även en djupare mening, ett intrinsikalt värde i sig.

Rubriken till det här inlägget är titeln på mitt examensarbete och med detta vill jag delge mina tankar och mitt arbete med drama. Mitt examensarbete handlar kort om hur en kan arbeta med drama med de yngsta barnen samt betydelsen av detta. Det är viktigt för mig att belysa och sammanfoga praktik med teori.

Att barnens språkutveckling har gynnats av arbetet med sångerna har jag tidigare visat och arbetet med detta blev en naturlig del även i efterföljande projekt. I tv-programmet Lärlabbet (UR, 2016, avsnitt 12) och ett avsnitt som handlar om estetiska lärprocesser ges ett reportage från Svedala kommun. Där har förskolorna ingått i ett projekt som heter ”Rösträtt” och som innebär att barn och pedagoger under ledning av en sångpedagog arbetar med sång.

De sista sångerna som jag vill ge exempel på är hur barnens berättande kan gestaltas genom sång. Här skulle det också kunna gå att se en sammankoppling av hur musiken kan användas som medel (instrumentellt) och som mål (intrinsikalt). Jag har tidigare beskrivit hur hela det här projektet började genom att förskolan jag arbetar på var med i ”Läslyftet”, med syfte att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling. I del 2 ur Skolverkets modul ”Skapa och kommunicera” ingår texten Leka och skapa berättelser av Pihlgren (2017).

Att musik kan användas som en metod för att lära sig om fonologisk medvetenhet (språkljud) är något som bl.a Ulf Jederlund (2011) beskriver i Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande. Där lyfter författaren hur en god läsutveckling hos barn i förskolan stimuleras av en ökad fonologisk medvetenhet. Under arbetet med sångerna har vi lekt och experimenterat med orden. Vi har lyssnat, provat och sett skillnader i de olika språkljuden. Den fonologiska medvetenheten är en del av barnens utveckling beträffande språklig medvetenhet. 

Mina tankar om hur jag skulle kunna utveckla arbetet med estetiska lärprocesser började i samband med att förskolan jag arbetar på var med i Läslyftet, som är ett material från Skolverket framtaget för att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling. Vi valde att arbeta med en modul som heter ”Skapa och kommunicera”.