Blogginlägg

Av femton barn flyttade elva stycken till en avdelning för äldre barn. Detta innebar att elva 1-åringar nyfiket tog steget till oss och in i förskolans värld. För någon som är ett år och van vid att vara hemma, innebär detta en stor förändring med många nya intryck! En sak som barnen dock lärde sig snabbt var vad som hände när jag tog fram gitarren. Vi började omgående med en daglig sångstund där vi först och främst introducerade ”Namnbluesen”. Då de nya barnens vårdnadshavare var delaktiga under hela inskolningen fick de också vara en del av ”bluesen”.

Jag beskrev i mitt föregående inlägg att jag ser det som min del att fortsätta med det jag gör i denna kris, och jag har därför beslutat mig för att ”blogga” vidare om mitt arbete med estetiska lärprocesser. Här följer fortsättningen och avslutningen på projektet jag skrivit om.

Jag skulle vilja koppla föregående inlägg (och kommande) till vad Vygotskij (1995) belyser i Fantasi och kreativitet i barndomen där författaren redogör för skillnader mellan reproduktion och produktion. Detta har jag även lyft i tidigare inlägg och då med koppling till vad Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan. Sammanfattningsvis innebär detta att en reproduktion är ett återskapande av verkligheten medan produktion är ett nyskapande som alltid är en del av en kreativ process.

Jag börjar återigen med att citera ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98 där det står att förskolan ska ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). Detta kan sammankopplas med The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education, där Bamford (2006) genom sin forskning visar på hur arbete med estetiska uttrycksformer genererar en delaktighet och samhörighet för alla.

Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan meningsskapande som att gå bortom begreppet kvalitet för att kunna inrymma frågor om olika och mångfaldiga perspektiv. Detta menar jag kan appliceras på arbetet med interkulturalitet. Genom att barnen ges möjlighet att upptäcka flera sätt att kommunicera, agera och interagera skapas inte bara en förståelse och ett intresse för olika kulturer, det ger även en djupare mening, ett intrinsikalt värde i sig.

Rubriken till det här inlägget är titeln på mitt examensarbete och med detta vill jag delge mina tankar och mitt arbete med drama. Mitt examensarbete handlar kort om hur en kan arbeta med drama med de yngsta barnen samt betydelsen av detta. Det är viktigt för mig att belysa och sammanfoga praktik med teori.

Att barnens språkutveckling har gynnats av arbetet med sångerna har jag tidigare visat och arbetet med detta blev en naturlig del även i efterföljande projekt. I tv-programmet Lärlabbet (UR, 2016, avsnitt 12) och ett avsnitt som handlar om estetiska lärprocesser ges ett reportage från Svedala kommun. Där har förskolorna ingått i ett projekt som heter ”Rösträtt” och som innebär att barn och pedagoger under ledning av en sångpedagog arbetar med sång.

De sista sångerna som jag vill ge exempel på är hur barnens berättande kan gestaltas genom sång. Här skulle det också kunna gå att se en sammankoppling av hur musiken kan användas som medel (instrumentellt) och som mål (intrinsikalt). Jag har tidigare beskrivit hur hela det här projektet började genom att förskolan jag arbetar på var med i ”Läslyftet”, med syfte att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling. I del 2 ur Skolverkets modul ”Skapa och kommunicera” ingår texten Leka och skapa berättelser av Pihlgren (2017).

Att musik kan användas som en metod för att lära sig om fonologisk medvetenhet (språkljud) är något som bl.a Ulf Jederlund (2011) beskriver i Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande. Där lyfter författaren hur en god läsutveckling hos barn i förskolan stimuleras av en ökad fonologisk medvetenhet. Under arbetet med sångerna har vi lekt och experimenterat med orden. Vi har lyssnat, provat och sett skillnader i de olika språkljuden. Den fonologiska medvetenheten är en del av barnens utveckling beträffande språklig medvetenhet. 

Mina tankar om hur jag skulle kunna utveckla arbetet med estetiska lärprocesser började i samband med att förskolan jag arbetar på var med i Läslyftet, som är ett material från Skolverket framtaget för att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling. Vi valde att arbeta med en modul som heter ”Skapa och kommunicera”.