Blogginlägg

Snart ett år med covid19

För ett år sen så började Covid19 spridas ut i världen. Efter ett tag nådde det Sverige och även Värmland. Detta innebar att stora delar av samhället stängde ner eller blev digitalt. För mig som lärarstudent så innebar det till en stor del att jag sedan i våras har distansundervisning. Jag tycker personligen att det är svårare och jobbigare. Det är klart att det är tungt att sitta framför en dataskärm hela dagarna men jag förstår ju såklart varför det är så.

Från campus till distans

Efter att jag avslutat min VFU i slutet av mars så kom jag tillbaka till ett universitet som helt hade gått över till distansstudier. Från att ha fysiska workshops, lektioner och föreläsningar så har vi nu workshops och lektioner över zoom och inspelade föreläsningar. Självklart är detta gjort på bästa möjliga sätt för att det ska funka bra både för oss studenter men även för våra lärare. Men även om det är ett måste att ha det såhär nu så upplever jag att det som student ibland ganska tufft att ha allt digitalt just nu. Jag känner att jag saknar att få träffa de jag läser tillsammans med.

Samhällets sanna hjältar

För fyra veckor sen så avslutade jag min första VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Under de fyra och en halv veckan jag var på förskolan så vändes verksamheten upp och ner. Redan under min andra vecka så kom det första bekräftade fallet av covid-19 i värmland. Under de kommande veckorna fick jag se hur det kom fler och fler förhållningsregler för hur pedagogerna skulle jobba. Som student var det mycket spännande att se hur de fantastiska pedagogerna fick verksamheten att pågå som vanligt samtidigt som världen utanför förskolans grindar förändrades för var dag.