Blogginlägg

Sedan 2015 har SPSM genomfört en nätbaserad fortbildning för lokala elevhälsoteam. Rektor och det lokala teamet går kursen tillsammans och viker ca två timmar i veckan åt det arbetet. Nu har SPSM följt upp skolor som deltagit och tittat på vad som fungerat och när elevhälsoarbetet ordentligt får fäste i verksamheten. Det presenteras i skriften Samordning för ett hållbart elevhälsoarbete.

I dag kom ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet som handlar om elevhälsa. Det här en komplettering av ett tidigare uppdrag. Nu får utredaren ett tilläggsdirektiv som innebär att analysera regleringen av tillgång till elevhälsa och komma med ett förslag om vad som är en acceptabel lägstanivå.

Bland det mest inspirerande i mitt arbete som rektor just nu handlar om vårt samarbete med förskolan. Jag har skrivit om det tidigare i bloggen. Vi har utgått från förskolans begrepp Förundras och tagit ordentligt spjärn mot det. När vi sågs i december började vi så smått tratta ner begreppet och fick nästan grepp om det. I dag har styrgruppen träffats och arbetat vidare. Fokus i dag var att skapa en struktur kring upplägget som vi ska presentera för referensgruppen i mars.

Att få elever att fokusera och aktivt delta kan ibland vara problematiskt. Att dessutom få eleverna att diskutera det de gjort/varit med om kan många gånger vara en ännu större utmaning. Vi har upptäckt att egenproducerad film är något som eleverna uppskattar och tar emot med glädje! När eleverna ser på film där deras pedagoger har olika roller och bjuder på sig själva blir de genast fångade och både fokus och diskussion blir mycket enklare.

I mitt klassrum har förmågorna i matematik en central plats. För mig är det viktigt att ständigt återkoppla till, samt synliggöra förmågorna för att eleverna ska vara medvetna om mot vilka mål vi strävar. Det finns en mening i syftesdelen i läroplanen för matematik som har satt grunden för min undervisning: ”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar intresse för matematik och tilltro till sin förmåga att använda matematik i olika sammanhang.”

I mitten av mars så skrev jag om begreppet förundras, som finns i förskolans styrdokument. I somras var Skolverket på besök och intervjuade barn och elever om hur det är att börja i förskoleklass och åk 1. Skolverket pratade även med mig och våra två förskollärare i förskoleklass. Det samtalet och intervjuerna kommer ingå i en fortbildning som Skolverket skapat med fokus på just övergången mellan våra verksamheter.

Idag fick jag och en av mina medarbetare, Sofia Tysklind Kling, förmånen att vara med och hålla i en timme inför vår nämnd. Dagen handlade om ledning och stimulans och hur vi anpassar vår undervisning efter det lagkravet. Sofia visade och berättade hur och varför hon arbetar med mini whiteboards. Jag ska övertala henne om att skriva om det här på bloggen, så håll utkik efter det inlägget!

En reflektion jag gjort efter de här två dagarna är att vi i skolan förutsätter att våra elever förstår all den tysta kunskap som finns inbyggd i våra strukturer.

På Råtorps skolor har vi under många år haft något vi kallar för samtalsgrupper. Fokus för grupperna har alltid varit värdegrundsarbetet. Vi har haft olika konstellationer i dessa grupper, alltifrån tvärgrupper utifrån ålder till renodlade grupper byggt på vilken klass de går i. I år har vi dock valt att anlägga ett annat perspektiv när det gäller innehållet.

"Vi kommer fokusera på skolanknytning och genomföra ett skolstartsmingel sista dagen på lärarnas arbetsperiod under starten av höstterminen. Detta för att kunna informera om placering, lokaler, rutiner och kommande upplägg för de som har behov av den informationen".

Det kom ett mejl från en kollega från vår systerförvaltning här i Karlstad. I mejlet stod bland annat följande att läsa:

Vi planerar vårt arbete inför hösten och jag skulle gärna vilja ta del av hur ert arbete inom elevhälsan ser ut som bidrar/bidragit till en stabil och väl fungerande elevhälsa, förutom analys före och efter olika insatser. Hur arbetar ni? Vilka fokusområden har ni? Arbetar ni mestadels i grupper, enskilda samtal eller i klasser, eller ligger fokus i att stötta lärare till bästa möjliga lärmiljö? Vad innebär en stadig elevhälsa för dig och hos er?

Att aktivt arbeta med tillgängliga lärmiljöer handlar mycket om att skapa rätt förutsättningar för våra elever. Det kan göras genom anpassningar, tydliggörande pedagogik, struktur och förutsägbarhet. Det kan göras på många skilda sätt. Det är ett arbete som jag är djupt engagerad i och som jag lägger stor kraft på. Det är dock ett arbete som är lokalt knutet till våra två skolor vilket kan innebära att man hamnar i en egen liten bubbla. Då är det alltid uppfriskande att boka in ett möte med kollegan på förskolan och prata övergång mellan förskola och skola.

Sverige, vi har ett resultat! Efter ett antal talmansrundor så har nu Sverige en regering. Man kan tycka vad man vill om processen eller resultatet för den delen, men det är tydligt att det gjorts en hel del kompromisser för att få till detta. Kan detta få några konsekvenser för oss som arbetar inom skolan? Jo, i överenskommelsens 73 punkter så finns ett antal punkter som riktar sig till skolan. Så här står det bland annat att läsa om skolan: "Sverige ska ha höga ambitioner som en kunskapsnation.

Jag har tidigare berättat om hur vi fritidspedagoger arbetar på Råtorpsskolan. Hur vår huvudsakliga tid i barngrupp ligger på just fritidstid. Jag beskrev hur vi arbetar på uppdrag av vårt Elevhälsoteam och hur vi utgår från våra styrdokument och vårt centrala innehåll samt hur vi anpassar våra aktiviteter så att alla elever skall kunna vara med genom att skapa tillgängliga lärmiljöer på fritidshemmet. 

Att sjunga i kör är rena friskvården det vet ju alla. Med jämna mellanrum kommer rapporter om förträffligheten med att sjunga i kör. Jag är beredd att hålla med. Vi mår bra av att sjunga! Därför är jag så glad över att vi på Råtorpsskolan kan erbjuda kör för alla elever som vill. Mellanstadiekören samlas på en förmiddagsrast en gång i veckan och lågstadiekören övar efter skolan på fritidstid. De som inte har fritids är förstås också välkomna att stanna kvar och sjunga. Vi sjunger allra mest för sjungandets skull, för att det är så roligt och för att må bra.

Under måndagen genomförde vi rektorer i skolområde Väst ett studiebesök i Stockholm. Dels träffade vi en specialpedagog på Vasaskolan, som varit med och ta fram Danderydsmodellen. Den modellen syftar till att få till en synvända kring elever med NPF i allmänhet, men ADHD och autism i synnerhet. Drivkraften i modellen är kollegial handledning och resultatet visar att de allra flesta pedagoger som deltagit är nöjda med upplägget och önskar ytterligare handledning.

I min yrkesroll som fritidspedagog händer det att jag får frågan vad jag ser som det viktigaste i mitt uppdrag. Förutom att följa våra styrdokument och planera vår verksamhet utifrån dem är mitt svar tveklöst: att skapa tillitsfulla relationer. Hur gör man då det? Vi jobbar med människor, med barn så här finns inga mallar eller manualer utan här kommer vår yrkesskicklighet in. Vi ser individen, vi ser människan, barnet och vår utmaning är att möta var och en på ett för just detta barn förtroendeingivande vis.

Det är sällan jag reagerar på insändare om skolan. Har man arbetat inom skolan ett tag så blir man van att läsa om enskilda bilder från skolan. Ofta beskriver dessa insändare något som inte fungerar och ofta så är det människor utanför skolans sfär som har åsikter. Skillnaden på den insändare som publicerades i dagens NWT (2018-10-13) och andra är att dagens insändare har signaturen "En lärare". Då blir det extra vitkigt att balansera upp bilden med ett annat perspektiv.

Nu har läsåret rullat igång ordentligt och det märks att strukturer och rutiner så smått börjar sätta sig. På Råtorp arbetar vi vidare med att skapa tillgängliga lärmiljöer för våra elever. Vi har skrivit om det en hel del på bloggen och berättat hur det kan te sig i våra grupper och i vårt arbete med elevhälsa. Idag tänkte jag anlägga ett mer övergripande perspektiv.

Som vanligt har vi läst om Värmland med våra treor. Vi brukar göra det i trean. När jag gick i trean läste vi också om Värmland. Jag tycker verkligen om det. Att känna till sitt landskap med dess historia, dess geografi, dess näringsliv och dess kända personligheter; nu levande och sedan länge döda hör till allmänbildning tycker jag och fog för att läsa om det kan hittas som centralt innehåll i Lgr11.

Idag har jag varit på resande fot till Stockholm för att delta på en forskarkonferens om elevhälsa. Det var en heldag som var vikt åt ett enda litet ord: främst. Ni som följer bloggen vet att vi på Råtorp arbetat med Jakten på Främst under det senaste året. Därför var det med extra stora förväntningar jag satte mig på tåget i morse. 

Jag har tidigare skrivit om hur vi på Råtorpsskolan skapar tillgängliga lärmiljöer för våra nyanlända elever. Vi lägger stor vikt vid att skapa förförståelse för kulturella värderingar som mycket av vår undervisning vila på. Tillgängliga lärmiljöer handlar om att skapa rätt förutsättningar för alla elever att lyckas i skolan. Min roll är att visa på alternativa lösningar för att hjälpa eleverna till att utvecklas maximalt och uppnå kunskapskraven.

Sex gånger per läsår, tre gånger per termin har vi på Råtorps skolor samtalsgrupper. Det är åldersblandade grupper från förskoleklass till åk 3, från åk 4 till åk 6 som träffas och arbetar med ett givet tema. Årets tema är STOLT, vi är Starka-Trygga-Olika-Lika-Tillsammans. Temats grundas i att alla ska vara positiva ambassadörer för våra verksamheter, läs mer om STOLT i tidigare blogginlägg.

Jag arbetar i förskoleklass och ibland tänker jag på hur det var när jag var sex, sju år och gick i förskoleklass. Då hette det inte förskoleklass, utan lekis. Vad är det jag har med mig från mitt år på lekis? Jag minns att vi dansade med sjalar, cyklade på gården och hade fruktstund. Fruktstunden minns jag nog bäst, inte för att jag tyckte extra mycket om frukt utan för att det bordet som var tyst fick börja äta. Och på mitt bord hade jag en kille som alltid pratade. Jag minns hur irriterad jag var på honom för att vi som satt vid mitt bord alltid fick vänta medan de andra började äta.

Några torsdagar varje termin har vi på Råtorp storsamling. Det är inget nytt. Vi har hållit på med detta i minst 20 år. Senast var det åk 1 som hade hand om programmet. Vi har två ettor. En på Södra och en på Råtorpsskolan. Tillsammans gjorde de en fantastisk föreställning om Astrid Lindgrens barnboksfigurer inför sina ungefär 300 skolkamrater. Hur törs de, kan man undra? Så små barn på en scen inför så många? Och hur kan 300 elever sitta still och tyst på golvet i en idrottssal och lyssna? Jo, de har lärt sig genom att träna.

Vi har tidigare berättat om hur vi tog emot våra nya fyror, tiden går fort och nu går de redan i åk 5. Vi skickade med ett klistermärke hem i välkomstbrevet inför åk 4. Dessa klistermärken använde vi när vi tog fram klassens regler. Vi har även valt att ha exakt samma regler för båda klasserna då vi hela tiden ser oss som en stor gemensam klass.

I sin bok Utmaningsmodellen ger James Nottingham en lång rad exempel på hur utmaningsmodellen kan användas i olika teman. Boken har ett praktiknära perspektiv och har en tydlig struktur som gör det lätt för pedagoger att ta till sig hans tankar. Det Nottingham framför allt lyfter fram är att skapa lärtillfällen som utmanar elevernas tänkande genom att skapa kognitiva konflikter hos eleven. Blir du intresserad så hittar du mer info om boken här.

Flippning, förförståelse, frågvisa och framåtsträvande.

Alla dessa ord är ord som just nu tar stort utrymme i min undervisning på olika sätt, det ena leder fram till det andra…precis som en kedja. Kedjor är för mig en symbol som länkar ihop och håller ihop olika saker, skapar en slags helhet där alla delar är beroende av varandra.

För drygt ett år sedan startade vi vår blogg här på Pedagog Värmland. En av anledningarna till att vi startade bloggen var för att få spridning utifrån vårt Erasmus+ projekt. I det projektet ingår att man ska sprida sina erfarenheter så att fler människor nås. Vi tyckte att Pedagog Värmland var en lämplig plattform för det. Sedan har bloggen handlat väldigt lite om själva projektet utan det har mer handlat om tankar kring arbetet med elevhälsa generellt. 

Jag har precis lagt ifrån mig boken Att organisera för skolframgång. Det är Ulf Blossing och två lektorer vid Göteborgs universitet som gjort en studie där de jämfört framgångsrika skolor med icke framgångsrika skolor. Boken beskriver väl hur man rent metodiskt gått till väga samt vilket perspektiv man anlagt i sin undersökning. För mig är inte metoden eller perspektivet det mest intressanta, det intressanta är vad undersökningen visar. 

Hur kan vi utforma verksamhet och lärmiljö utifrån allas förutsättningar och rätten till en likvärdig utbildning och meningsfull fritid? Vilka strategier finns och vilket stöd ges för att möjliggöra delaktighet och gemenskap mellan elever och vuxna utifrån allas lika värde? Hur ska verksamheten utformas så att alla elever kan tillgodogöra sig den?

Lars Svedberg har skrivit en bok om Pedagogiskt ledarskap och pedagogisk ledning. Boken är välskriven och bra och den väckte många tankar hos mig när jag läste den. En sak som jag brottats med som pedagogisk ledare är hur och när verksamhetsbesök ska göras. Jag har letat och famlat efter metoder som känts bekväma och relevanta, men ännu inte funnit något som passar mig eller de verksamheter jag har varit ledare för.

Då var läsåret 2017/2018 igång ordentligt. Äntligen är cykelställen fulla och skolgården full av förväntansfulla elever och pedagoger!

Det centrala innehållet i musik är både vitt och brett. Undervisningens tid rimmar inte riktigt med innehållet. Kunskapskraven är sammansatta och det är mycket som ska vägas in varje.

Ett av kunskapskraven handlar om förmågan att känna igen och urskilja musik från olika kulturer och olika genrer. Ett annat kunskapskrav handlar om att resonera om eget och andras musicerande och om hur musik påverkar människor. Hur bedömer man det? Hur lär man sig det? Och framförallt, hur får eleverna möjlighet att öva på det?

Jag vet inte varför det känns så. Jag känner det i magen då och då.
Måste lära mig förstå, det där jag känner då och då.
Berätta hur du mår. Berätta så jag förstår.
Är du arg som ett bi eller glad som en lax eller rädd som en hare?
Är du arg som ett bi eller glad som en lax eller rädd som en hare?

För en tid sedan skrev jag om när SPSM var i Karlstad och pratade om tillgängliga lärmiljöer. Då fick vi tipset om en rapport som Skolverket gjort, där de genomfört en studie av skolhuvudmännens arbete för grundskoleelever med funtionsnedsättning.

Idag är jag och vår specialpedagog iväg på konferens. Det är SPSM som anordnar en konferens om tillgängliga lärmiljöer. Ordet tillgänglig tycker jag hamnar tillsammans med ord som likvärdig och främjande. Det är ord som alla i skolan använder sig av, men det är sällan vi definierar begreppen. Det är ingen ju i skolan som medvetet planerar verksamheten utfirån att den ska vara otillgänglig eller vara missgynnande.

I förberedelseklassen på Råtorpsskolan, har vi arbetat med Istiden med fokus på att stärka språket. Reciprocal teaching, som är en strategi som bygger på fyra steg; förutspå, ställa frågor, att reda ut oklarheter och sammanfatta. När dessa strategier tränas på ett medvetet sätt resulterar det i ökad läsförståelse. Reciprocal teaching utvecklades från början för svaga läsare. Begreppet reciprok betyder ömsesidig som jag menar syftar till det dialogiska lärandet och samspelet mellan elever och lärare, men även elever emellan (Reichenberg & Lundberg, 2011).

"Att mäta likvärdighet i ett skolsystem är komplicerat." Så inleder Skolverket sin definition gällande likvärdig utbildning i grundskolan. Elevhälsoarbetets främsta uppgift, som jag ser det, är att kompensera för de skillnader som finns i våra klassrum. Det ska inte spela någon roll vilken ryggsäck du kommer med till skolan. Skolan ska stå rustad för att ta mot alla olikheter som finns. Det är en tydlig skyldighet vi som skola har.

Under fredagen träffade jag min lärgrupp från rektorsutbildningen. Vi sågs i Trollhättan för att besöka Kronan. Ni känner säkert till det fasansfulla som hände där för mer än ett år sedan, men det var inte därför vi var där. GIvietvis pratade vi med vår kollega om hans upplevelser och erfarenheter av det som hänt.

Från och med 1 januari 2017 är kravet på en formell Likabehandlingsplan borta. Vi inom skolan berörs inte nämnvärt av detta då Skollagen fastställer att det varje år ska upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkningar. Det är i stort sett likställt med de skrivningar som finns i diskrimineringslagen med undantaget att diskrimineringslagen tydligt lyfter fram de olika diskrimineringsgrunderna.

I Läroplanen finner ni de fyra övergripande perspektiven. Det är ett historiskt perspektiv, som bland annat kan hjälpa eleverna att utveckla en förståelse för samtiden. Det är ett miljöperspektiv, som ger eleverna möjligheter att ta ansvar för vår miljö. Ett av perspektiven är det internationella, som kan ge eleverna en inblick i vår stora värld och ge dem förståelse för vår kulturella mångfald inom landet.

I senaste numret av Elevhälsa går det att läsa om hur Umeå kommun arbetat fram ett verktyg för kartläggning för att tidigt identifiera och analysera olika situationer i elevernas lärmiljö. Kortfattat kan processen sammanfattas i fyra steg:

1. Beskrivning av problemsituationen
2. Önskat läge
3. Anpassningar och åtgärder
4. Avstämning

I sin rapport (2015:05) Elevhälsa - elevers behov och skolans insatser riktas kritik mot hur elevhälsans arbete bedrivs i de 25 skolor som granskades (ingen skola från Karlstad var med i granskningen). Efter att ha läst rapporten så väcks några tankar hos mig som ansvarig rektor.

I skollagens 2 kap 25 § står följande mening att läsa: elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Meningen sätter sökljuset på många viktiga punkter. Jag funderar dock mest kring ordet främst. Vad betyder det egentligen att en elevhälsa främst ska vara något? Främst är ett ord som förpliktigar och pekar ut riktning. Det ordet ställer stora krav på oss som arbetar i elevhälsan.

Råtorpsskolan har sedan februari 2016 en förberedelseklass, FÖK. FÖK startade med 14 elever från Syrien, Irak och Afghanistan. Min roll i arbetet med nyanlända elever, är i första hand att utveckla det svenska språket och bygga upp det från grunden. De har mycket att lära sig, under sitt år i FÖK. De skall lära sig ett nytt alfabet med ny läsriktning och nya språkljud. De skall tillägna sig närmare 15 000 ord och kunna sätta dem i kontextuella sammanhang, samtidigt som de skall utveckla sina kunskaper inom de olika ämnena.

Nu har vi varit i Grekland i snart en vecka. Vi har besökt skolor och trampat runt i Greklands kultur och historia. Det som slår mig är att kulturen och historien är så påtaglig. Den finns under varje fotsteg vi tagit under dessa dagar. Det är även slående hur stolta våra guider har varit över sitt kulturarv. Där tror jag att vi har mycket att lära.