Första intrycket

Första veckan har passerat. En vecka med många nya intryck, upplevelser och otaliga kulturkrockar. Veckan började med att vi landade i Nairobi mitt i natten och möttes av två supertrevliga personer som jobbar på Laikipia University. De hämtade upp oss i en van och vi upptäckte då att endast tre av åtta bälten fungerar i bilen. Jag själv blev lite orolig men vi avfärdade varandras farhågor och försökte övertala varandra att ”det säkert är lugnt”. Det insåg vi rätt snabbt att det inte var. I Kenya kör nämligen samtliga invånare (de som har råd med en bil) som att de är flera timmar försenade till ett möte. De kör om i kurvor, ligger ibland flera minuter i de mötande bilarnas fil och kör väldigt fort trots att det är stora gropar och farthinder med bara några meters mellanrum längs alla vägar. Trots en så kallad helvetesfärd så kom vi fram helskinnade till Laikipia University. Vi välkomnades av vår kära Malin som hade fixat frukost men i och med att vi inte hade sovit på två hela nätter så bestämde vi oss istället för att krypa till kojs. När vi kom ned till vårt hus infann sig nästa chock för oss bortskämda människor som är vana vid den svenska standarden. Vi har nu i efterhand insett att vi, i Kenyanernas mått mätt, bor väldigt lyxigt och fint i vårt lilla hus på campus men det förstod vi inte då. Chocken lade sig dock fort och nu känns huset som hemma. 

Efter en härlig helg då vi hunnit landa i vårt nya boende kom den första praktikveckan. Denna vecka innebar mycket jobbiga känslor, speciellt ledsamhet och hjälplöshet. Många av eleverna på skolan har fruktansvärda hemförhållanden där de blir slagna av sina familjemedlemmar och där de inte har mat för dagen. Vissa av eleverna på skolan bor i slummen och har knappt råd att betala terminsavgiften på 300 svenska kronor. Förutom detta blir även barnen i skolan disciplinerade genom aga och hot, något som man hade väntat sig men som man ändå aldrig riktigt kan förbereda sig på att få se. Trots att jag känt mig väldigt ledsen till och från så har det ändå känts bättre för varje dag som går. Läraren i vår klass bryr sig mycket om barnen och vill dem väl, trots metoder som vi inte riktigt förstår oss på och som skiljer sig från de svenska. Jag och Matilda får även hålla i allt fler aktiviteter, lekar och lektioner vilket vi tycker är väldigt roligt.

Veckan avslutades med en helg i Nakuru på ett fint hotell där vi bara njöt, vilade och smälte alla intryck så nu är vi redo för vår andra praktikvecka och hoppas att den blir mindre turbulent än den första.

/Louise