Blogg
Anna Öhman
Gymnasielärare i franska och filosofi med vidareutbildning i specialpedagogik. Nu doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Mitt intresse riktar sig mot klassrummet och den vardagliga bedömning som är en del av undervisningsinteraktionen. Jag slås av hur mångfacetterad kommunikationen kan vara. Återkoppling spelar en avgörande roll på gott och ont, det är detta jag vill utveckla i bloggen.
---
Tidigare bloggare i Återkopplingsbloggen:
Annelie Wiker
Jag är gymnasielärare i samhällskunskap, religion och svenska och utbildad genuspedagog. Jobbar just nu 20% i Kristinehamns kommun som genuspedagog och då främst med utbildning av personal inom skolförvaltningen i genus- och jämställdhetsfrågor. 80% av min arbetstid ägnar jag åt ämnesdidaktisk forskning vid CSD, Centrum för de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, vid Karlstads universitet. Min forskning handlar om återkoppling i en formativ bedömning i ämnet samhällskunskap på gymnasiet och hur denna återkoppling kan utveckla lärandet. Jag intervjuar både lärare och elever i min studie och min förhoppning är att jag ska kunna bidra med viktig kunskap om hur elever uppfattar den återkoppling de får.
Susanne Liljedahl
Grundskollärare 1-7 i SO samt svenska och engelska. Undervisar för närvarande 20% i åk. 5-6 på Gärdesskolan i Eda kommun. Övriga 80% ägnar jag åt forskarskolan CSD-FL med inriktning mot de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik på Karlstads universitet. I min forskning intresserar jag mig för lärares bedömning och återkoppling i historia på mellanstadiet. Återkoppling ses som ett betydelsefullt redskap i undervisningen. Jag undersöker lärares bedömningspraktik i historia och hur lärare använder återkopplingsredskapet i klassrummet.
Återkoppling är en del av vårt dagliga liv och en viktig sådan – i olika sammanhang; i skola och utbildning såväl som i vår fritid. När man bedriver utbildning både av sig själv och andra är det lätt att ’snöa in sig’ på olika artiklar eller föreläsningar på temat, men så plötsligt dyker det där ögonblicket upp när man minst anar det som också ger fenomenet ett innehåll.
Att vi som bedriver undervisning får återkoppling från både elever och kolleger har vi säkerligen alla erfarenhet av. Vi behöver det dels för att själva utvecklas, dels för att bättre förstå andras behov. Barn är experter på återkoppling och igår fick jag en hälsning som verkligen satte spår. Grannfamiljens yngsta har äntligen fått ta ut sin cykel och hon tränar flitigt på gångvägen utanför huset. Jag brukat stanna till och prata när jag har tid – det är liksom en Astrid Lindgrensk värld som öppnar sig.
När jag sedan på eftermiddagen står och grejar i köket tycker jag mig höra brevinkastet knäppa till, och där ligger följande hälsning. I vanliga fall kanske ”Tant” inte skulle vara så smickrande, men i denna situation med rätt avsändare känns det som en riktig utmärkelse – en återkoppling helt enkelt!
/Anna
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg