SOL i Värmland är ett av arton regionala nätverk för språk-, läs- och skrivutvecklare som drivs av NCS (nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling). SOL i Värmland samarbetar med CSL och RUC vid Karlstads universitet. Vi arbetar med olika…
SOL i Värmland är ett av arton regionala nätverk för språk-, läs- och skrivutvecklare som drivs av NCS (nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling). SOL i Värmland samarbetar med CSL och RUC vid Karlstads universitet. Vi arbetar med olika kompetenshöjande insatser inom språk- läs- och skrivutveckling för språk-, läs- och skrivutvecklare och för lärare. Är du intresserad av verksamheten så tag kontakt med samordnare Anders Biörklund via mejl: anders.biorklund@karlstad.se
Högläsning är fantastiskt för alla åldrar. Att läsa högt för någon annan och att få lyssna när någon läser högt skapar gemenskap, läsengagemang och glädje.
Som lågstadielärare och språk-läs och skrivutvecklare ser jag högläsning som en av de viktigaste delarna i att utveckla sin läsning. Tillsammans med mentor för Barn och fritid bestämde vi oss för att samarbeta kring högläsning för att gynna både eleverna i trean och eleverna i gymnasiet.
Vi började med att jag besökte en gymnasieklass och föreläste om högläsning. Jag pratade om varför man ska högläsa och vad man ska tänka på när man högläser. Jag modellerade och gav förslag på hur man kan jobba med sin röst och sitt kroppsspråk när man läser högt. Jag visade hur man kan använda sig av dockor, bilder och annat material för att förstärka berättelsen. Genom att vara läsande förebilder för de yngre eleverna visar man att läsning är viktigt och det skapar en “vi känsla”.
Efter det besökte de biblioteket och fick tips av mentor och bibliotekarie om passande böcker att läsa högt. Sedan tränade de att läsa högt, en del tillverkade dockor, bilder och skyltar av olika slag att ha med sig när de skulle högläsa.
Äntligen var det dags för eleverna att mötas, under flera fredagar kom det grupper med gymnasieelever till oss och läste högt för eleverna i min trea. Det var underbart att se hur ungdomarnas självförtroende ökade, hur de läste med inlevelse och skapade band med de yngre barnen. Stunder som inspirerade alla inblandade. Det uppstod naturliga samtal. Efter att vi avslutat dessa högläsningstunder ritade eleverna i trean bilder och som tack gjorde vi en affisch som lämnades över till gymnasieeleverna. Trean blev också bjudna till gymnasiet på pyssel och fika, det var en härlig stund.
När jag intervjuade eleverna på gymnasiet fick jag berättat om “att det kändes så bra att läsa högt” ” bättre än man tänkt innan” “att det kändes kul” och att “barnen var duktiga på att lyssna” “att det var härligt”. Flera uttryckte hur viktigt det hade varit att träna innan man läste högt.
Eleverna på lågstadiet uttryckte: “det känns bra när någon läser högt” “det är bra att få se bilder” “det känns avslappnande när ni läser” “det är mysigt när ni läser” “ni läser superbra”.
Genom att låta äldre elever vara förebilder stärks deras självförtroende och deras läsförmåga utvecklas. En förhoppning är också att det skapar läsglädje som gynnar deras fortsätta läsning genom hela livet. Samtidigt som de yngre eleverna får en positiv läsupplevelse, utvecklas deras allmänbildning och de får också höra hur ord uttalas, flytet i läsningen och hur språket är uppbyggt grammatiskt. Det viktigaste är dock gemenskapen, samtalen och glädjen.
Ylva J Säfström Språk-, läs och skrivutvecklare Hagfors kommun
