Pojkars läsning

Att kunna läsa är en basfärdighet och att ha en god läsförmåga och läsförståelse är en förutsättning för att kunna navigera i världen, skaffa sig nya kunskaper och för att kunna tillgodogöra sig skriftlig information. Det är en fråga om delaktighet i samhället och ytterst faktiskt en demokratifråga. Att ha en god läsförmåga är därmed en nyckel, både för att lyckas väl i skolan, men också för att delta i samhället som en aktiv samhällsmedborgare. Samtidigt vet vi att läsandet sjunker hos våra elever och då särskilt hos pojkarna. År 2012 uppgav bara 6% av pojkarna mellan 13 och 16 år att de inte läste alls på fritiden. År 2020 har andelen pojkar som aldrig läser böcker eller tidningar ökat till 20% (Unga och medier, 2021).

Mot bakgrund av detta väcktes min nyfiken över vad eleverna tänker själva om sitt läsande. Jag har besökt två grupper av pojkar, en grupp från åk 6 (sex elever) och en från åk 9 (fyra elever). Fokus under samtalet har varit pojkars läsning och undersökningen har skett i samtalsform, snarare än intervjuform. Urvalet har varit litet och det är därför inte möjligt att dra för stora slutsatser av resultatet, men kanske är det en fingervisning? Åtminstone är det tio elevröster i frågan.

Samtliga elever jag talat med förstår vikten av läsning. I de yngre åldrarna refererar eleverna främst till att det är en kunskap som är viktig för skolarbetet.  Läsning är ”viktigt för att lära sig” och är ”grunden till alla ämnen”. Endast en elev svarar att det är viktigt att kunna läsa för att kunna ta sig fram i samhället eller för att det är kul. Även eleverna på högstadiet har goda insikter om vilka fördelar läsningen har, samtidigt som de vet att pojkars läsning tendrar att minska. Förutom att läsningen är viktig för skolarbetet, har de äldre eleverna också tankar om framtiden och om hur läsande kan utveckla dig som person. Eleverna menar att läsning ger bättre ”språkförmåga” och ”läsförmåga”, men en elev tänker också att läsande ”utvecklar din tankeförmåga”. Högstadieeleverna är enade om att läsning ”alltid kommer hjälpa dig”. ”Du kommer alltid ha nytta av det i livet och det är bra inför jobbet att kunna läsa och förstå”, är annat som uttrycks i samtalet. Många av eleverna, både i den yngre och äldre gruppen, refererar till tidigare läsning. Läsminnen som de delar mellan varandra, med glädje och stor igenkänning, är bland annat böcker som Percy Jackson (R. Riordan), Harry Potterböckerna (J.K. Rowling) och Pax-serien (Å. Larsson). De talar om upprepad läsning tillsammans med vårdnadshavare eller läsintensiva perioder då de plöjde hela serier av böcker.

Men hur mycket fritidsläser egentligen elevgrupperna jag har träffat idag? Nja, det verkar lite knapert. I den yngre gruppen är en kille en riktig bokslukare, medan en annan inte läser alls. De övriga fyra läser ibland. Inte sällan efter påtryckningar från vårdnadshavare. Det är tydligt att bokläsande konkurrerar om elevernas fritid.  ”Det är rätt så tråkigt, när det finns så mycket annat att göra”, säger en elev. Jag ber eleven, som säger sig läsa riktigt mycket, att berätta mer om sitt läsande. Han säger ”Jag läser mycket. Det mesta. Mest fantasy och fakta, men romaner finns inte på världskartan”. Då eleven ska förklara varför han läser och vad läsningen ger honom, svarar han att det är för att ”fördriva tid, men också för att det är en hobby och man blir smart”. Samma elev har många fritidsintressen. Han utövar idrott, men ägnar sig också åt att skriva låttexter och spela musik.

Gunilla Molloy (2007) menar att pojkar har svårare är flickor att hitta intressanta böcker och då  främst när det gäller skönlitteratur. De är därför i högre grad beroende av att någon kan hjälpa dem vid bokvalet genom att presentera och rekommendera böcker för dem. Detta är något som tas upp, både i den yngre som den äldre gruppen, där några av eleverna säger att ”det är svårt att hitta bra böcker” och ”jag har inte hittat något bra att läsa nu, men har inte heller letat så mycket”. Den äldre elevgruppen refererar till då de var yngre då de pratar om sin läsning. En elev säger att ”jag läste mycket på mellan- och lågstadiet. Om jag läser nu blir det mest vetenskapsböcker och faktaböcker”. En annan elev fyller i och säger att ”nej, det blir inte av eftersom sociala medier tar större utrymme. Sporten tog också över och att vara med vänner blir mer viktigt när man blir äldre”. Andra elever i den äldre elevgruppen fyller i och bekräftar att det blir ett allt mindre läsande på högstadiet. Att umgås med vänner, plugga inför prov och en ökad skärmtid vinner i konkurrens om elevernas tid till läsning. Eleverna säger att det är svårare med uthållighet och koncentration, ju äldre man blir. Mycket pockar på elevernas uppmärksamhet och där ser de mobiltelefonen som den främsta tidstjuven. Den äldre elevgruppen har utvecklat olika strategier för att mobiltelefonen inte ska ta så mycket utrymme i deras vardag. En av eleverna behövde ha mobilen i ett annat rum under natten för att kunna sova gott. Eleverna lyfter också en annan intressant aspekt av läsande. De talar om ett inledande motstånd som de upplever att det är svårt att ta sig över. En elev säger att det inledande motståndet kan göra att läsning blir svårare. ”Bara man kommer in i boken går det mycket lättare”. En annan säger att ”vi har läst, men läser inte så mycket nu. Det svåraste är att börja. Bra att få boktips”.  

Även vilken läsning som intresserar eleverna skiftar över tid. De elever som läser i den yngre elevgruppen, läser helst fantasy eller actionböcker, exempelvis Hungergames (S. Collins) eller Kung Pow (O. Lindholm, J. Lindqvist). Även faktaböcker om historiska slag nämns. Mer lättuggat som Dagbok för alla mina fans (J. Kinney) rekommenderar en annan elev. Detta bekräftas av den äldre elevgruppen. Då de pratar om sin låg- och mellanstadietid nämner de titlar som Gregor från Ovanjord (S. Collins) och Harry Potterserien som boktitlar som de läst och tyckte om. De tidigare action och fantasyböckerna har i den äldre elevgruppen med tiden bytts ut till Dagens industri och självutvecklingsböcker.  I den äldre elevgruppen är det viktigt att man ska ha direkt nytta av sin läsning. Genom att läsa Dagens industri hoppas man kunna göra nästa aktieklipp och självutvecklingsböcker kan öka eleverna uthållighet då de utövar någon idrott. Studier visar också att pojkar i högre grad behöver känna att läsning kommer till användning mer än att bara läsa för läsandets skull (Chambers, 2011, Molloy, 2007 mfl). Något som ratas i båda elevgrupperna jag mötte är socialrealistiska böcker, vad som i den yngre elevgruppen kallas romaner. ”Det är böcker som inte är så intressanta för killar. Det är mycket böcker om kärleksbekymmer. Mer handling, inte så mycket känslor. Det är kärlek i alla böcker som vi ska läsa nu. Mycket kärleksbekymmer. Mer action. Fler tjejer tycker om sådana böcker”, förklarar den äldre elevgruppen.

Men vad tänker elevgrupperna om digital kontra analog läsning? Om man ska göra ett fördjupningsarbete i skolan väljer den yngre elevgruppen tveklöst digital läsning. De säger att ”det är bra på nätet, för man får fram svaret på direkten”. Ganska snart lyfts dock vikten av att vara källkritisk. ”Det vore bra om man kunde dubbelkolla om det som står på nätet är sant”. Däremot menar elevgruppen att aktuella faktaböcker saknas i skolans bibliotek, så att söka i böcker är inte aktuellt för skolarbeten. Eleverna i den yngre elevgruppen brukar aldrig besöka stadsbiblioteket för att låna böcker. De har någon gång besökt sitt folkbibliotek. Bland annat för att delta vid Barnens romanpris (ett läsprojekt i Karlstads kommun som flera ur årskurs 6 deltar i) . Även i högstadiegruppen är det digital faktasökning som används, främst för att eleverna menar att många läromedel är utbytta mot digitala men också för att skolans bibliotek sällan är öppet då man behöver använda det för skolarbete. Eleverna är också tveksamma till om biblioteket på skolan har det utbud som efterfrågas. De äldre eleverna diskuterar ett arbetsområde om andra världskriget/Förintelsen som de arbetat med och där de blivit erbjudna ”pappersböcker”. De säger ”Många använde sig av pappersböcker då vi blev erbjudna det. Det är lättare att ta in det som står på papper. Vi måste få chansen att läsa mer, som då läraren erbjöd en bok om Hédi Fried. Mycket är stressat i skolan och det finns inte tid att läsa så mycket. Många gånger erbjuder datorerna så rikt utbud att det är svårt att välja och också lätt att halka in på annat och googla på annat. Det är lätt att lägga allt för mycket tid på att googla runt, nu har dessutom snapchat kommit till datorn, så nu sitter alla och snappar istället. Det är mycket lättare att plugga in information inför ett prov om det kommer i tryckt form. Man kan stryka under på pappret och läsa igen på ett annat sätt. Vissa försöker plugga glosor på mobilen, men så snart de får en notis måste de gå in på det och då är koncentrationen borta”. Avslutningsvis säger en äldre elev att ”det känns som om det digitala i skolan har gått för fort, de har inte hunnit tänka igenom”.

Men om eleverna jag träffat ska läsa en skönlitterär text, sker även det digitalt? Nej, då tycks de i högre grad välja analogt. Ungefär hälften av eleverna i den yngre gruppen anger digital läsning och hälften analog. Motiveringen handlar om att det är lätt eller svårt att tappa bort sig i respektive medium. ”Enklare att läsa analogt”, ”inget krångel med internetuppkoppling” och ”det är bättre att hålla koll i boken var man är” är några av svaren. En elev nämner också att man lättare kan styra sitt lästempo om man läser analogt ”Man kan välja lästempo om man läser pappersböcker.” En elev menar att känslan av en bok har betydelse: ”Jag får lite mer känsla av en bok om det faktiskt är en bok”. Det finns också en föreställning om att böckerna i skolbiblioteket har trasiga böcker och att det saknas sidor i dem, något som förnekas av andra elever i gruppen. De tycks vara eniga i den äldre gruppen och säger att ”det är bättre med bok”. En annan elev fortsätter: ” Man kan känna på pappret och bläddra, stryka under. Om jag verkligen ska ta in boken, väljer jag en bok”. Även ljudbok är ett bra alternativ tycker en tredje elev och säger att ”det går också att lyssna på en bok om man ska göra något annat”.

Men vad kan skolan göra då, för att öka pojkars intresse för läsning? Här har eleverna jag mötte en rad tankar. I den yngre elevgruppen säger en elev, där klassens läsaktivitet är placerad först på dagen  att ”det vore bättre om läsningen var lite senare på dagen så att vi är lite piggare. Det vore bättre om läspasset vore innan lunch. Då är man pigg”. Eleverna i gruppen anser också att bokvalet har betydelse. De har önskemål om att bjudas in till bokvalet och få möjlighet att påverka, något de upplever att de inte har idag.  Helst av allt önskar de spännande böcker eller fantasy. Om man läser en halvtimme kanske man får spela dator en halvtimme. Eleverna upplever också att lärarna inte tror att de är så duktiga och ”man blir inte så peppad när läraren berättar hur mycket bättre tjejerna är”. Eleverna fortsätter samtalet med att säga att ”ibland tar läraren för givet att killar inte läser så mycket. Tjejerna får bättre förutsättningar, för lärarna tror att de är mycket bättre”. Eleverna är övertygade om att en manlig lärare skulle ha lättare att inspirera dem till läsande. Forskning visar också att läsande förebilder stimulerar läsintresse och stärker indentifikation som läsare. Barn ser oftare sina mammor och andra flickor och kvinnor läsa än män. För pojkar är därför manliga läsande förebilder viktiga, t. ex att pappor, manliga pedagoger och äldre pojkar läser (National Literacy Trust, 2012 The boys reading commission). Eleverna på högstadiet namnger också män då de talar om läsande förebilder. I både den yngre och den äldre gruppen lyfts Anders Hansen (Skärmhjärnan) som en inspirerande person, men annars kan det vara en storebror eller någon manlig kroppsbyggare som de ser upp till i respektive grupp.  

Eleverna på högstadiet tycker att formen för läsandet behöver vara tydligare. De säger att ”är det ett läsprojekt, ska vi också läsa”. Eleverna menar att lärarna, i sin vilja att anpassa, ibland anpassar bort själva läsandet. Precis som de varit inne på tidigare, tycker de också att mobiltelefonerna behöver samlas in eller liknande för att underlätta koncentrationen vid läsning. De elever jag träffar på högstadiet säger att de är vana att läsa på låg- och mellanstadiet, men att lärarna inte hänger i med läsningen upp på högstadiet. Eleverna tänker att det inte finns tid till läsning på högstadiet. De tycker inte att bokvalet har lika stor betydelse, som de yngre eleverna. Däremot lyfter de vikten av att följa upp läsningen med exempelvis skrivna frågor eller samtalsgrupper där eleverna får möjlighet att reflektera över vad de har läst. De skulle också önska att de fick lära sig olika former av studieteknik, till exempel översiktsläsning.

De två elevsamtalen jag genomfört kan sammanfattas i:

• Stötta eleverna i deras bokval och rekommendera böcker som skulle kunna passa deras ålder och intressen.
• Vissa elever kan behöva stöd i att komma in i boken och lästid kan behöva avsättas.
• Mobiltelefonerna tar mycket av elevernas tid, åtminstone på högstadiet, något som eleverna kan behöva hjälp att begränsa.  
• Eleverna önskar bli delaktiga i bokval och den gemensamma läsningen behöver följas upp i form av exempelvis samtal eller skrivuppgifter. Eleverna på mellanstadiet som jag mött föredrar action, fantasy och andra genrer med en spännande handling. De äldre eleverna pratar mer om läsning av böcker av mer vetenskaplig karaktär.
• Om skolbiblioteket ska användas som resurs för eleverna kan såväl öppethållanden som bokutbud behöva ses över.
• Det kan finnas anledning att fundera över vilka manliga läsande förebilder som eleverna möter.
• Om högläsning genomförs, är det viktigt att förutsättningar ges för en god högläsning, exempelvis genom att samla in mobiltelefoner och genomföra högläsningen då eleverna är pigga.
• Nyttja digitala hjälpmedel på ett genomtänkt sätt
• Bygga en röd tråd av läsande genom hela grundskolan.

Jag har haft två mycket intressanta samtal med elevgrupperna. Det mest slående är hur väl elevernas tankar korrelerar med den forskning som bedrivits inom området pojkars läsning. En tanke jag själv får i samband med samtalen är hur sällan elever faktiskt tillfrågas då exempelvis bokval ska göras eller hur läsningen ska organiseras. Ibland är vi kanske väl snabba att gå till forskning, när i själva verket eleverna själva sitter inne på många svar. Varför pojkars läsning sjunker är ingen gåta, eleverna vet svaren. Det är bara att fråga dem!

Anders Biörklund

Språk-, läs- och skrivutvecklare, Karlstad kommun