Blogg
Den 16/11 hade vi i nätverket SOL i Värmland den stora glädjen att kunna bjuda in Anne-Marie Körling till en digital föreläsning för oss här i Värmland. I samband med det bad vi henne klura kring några frågor som vi kan publicera här som förhoppningsvis kan väcka tankar att ta vidare till våra verksamheter.
Vad arbetar du mest med just nu?
Jag skriver på en bok som kommer under våren. Den tar avstamp i dilemmat kring pojkar och läsning. Jag undervisar i årskurs fyra på halvtid samt har tjänst som speciallärare med allt vad det innebär av kontakt och pedagogiska funderingar. Jag har också den fantastiska förmånen att arbeta vid Uppsala Universitet där jag är involverad i flera kurser. Samtliga vill jag gå i eftersom de är så aktuella och hoppfulla.
Vilka råd skulle du vilja ge till lärare som vill arbeta mer läsfrämjande i sin undervisning?
Det kan låta enkelt – men gör upp med kulturen om att läsa är tråkigt. Vi lärare riskerar att dras med i attityderna kring vad eleverna tycker om att läsa. I själva verket tänker jag att de nog vill läsa men att de ännu inte fått uppleva vad det innebär att läsa en bok man själv tycker om. Ett av mina viktigare råd är att inte kritisera elevernas läsval. Vi har ingen aning om vad boken betyder för eleven som läser den. Vi ska visa vår nyfikenhet och fråga om det finns något i boken eleven vill dela med sig av, en sida eller ett stycke, för dig att läsa upp som lärare. Minns att det alltid är stärkande att läsa upp innehåll. Det främjar elevernas kontakt med böckernas mångfald och vad det finns att läsa samt att man som lärare lär sig om barn- och ungdomslitteratur. Jag uppfann 90 sekundershögläsning ur elevernas böcker. Det är så roligt när man ser vad den högläsningen betyder för eleverna. Det är främjande och stärkande. Boken hamnar med sitt innehåll i det absoluta centrum. Det är där boken ska vara.
Vilka råd skulle du vilja ge till rektorer som vill utveckla det läsfrämjande arbetet på sin skola?
Läsförmåga, läsintresse och böcker att läsa är inte vilken fråga som helst. Det är ett pågående uppdrag skolan har. Både att utbilda barn och unga så de kan läsa men också bredda deras möjligheter att upptäcka litteraturen, tidningarna, uppslagsverken och sakprosan samt de läromedel som vi köper in för att läsa och utbildas i. Jag skulle önska att rektor en gång i veckan besöker ett klassrum och läser upp ett stycke ur något – ett lämpligt stycke text ur rektorns bok, eller att rektor lånar högläsningsboken av läraren och fortsätter att läsa ett stycke för eleverna eller att rektorn kommer in och läser något ur elevernas självständiga val och att rektor sedan råkar glömma en bok som någon kanske får upptäcka. Helst skulle jag önska att rektorn läste 10 minuter/varje dag men i olika klasser. Jag är utbildad på Nya Zeeland och där gjorde rektorn det, i alla klasser högläste hon. Det gav högläsningen innehåll och mandat. Det gav läsningen fokus. Vi behöver inte göra mycket men vi behöver faktiskt omsätta våra önskan om att eleverna läser till att faktiskt öppna böcker när vi är med eleverna. Läs mer högt! Bär böcker i handen! Läs på någon plats i skolan och upptäck vilken kontakt det möjliggör för eleverna. Visa att du läser. Visa eleverna att du läser genom att läsa för eleverna.
Tusen tack, Anne-Marie, för den intressanta föreläsningen och att du ville vara med i Pedagog Värmland!
/Marlene Andersson
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg